Pyrolys och energigrödor kan lyfta Fossilfritt Sveriges biostrategi och lösa effekt- och systemutmaningar

Fossilfritt Sveriges biostrategi bekräftar bioenergins centrala betydelse för Sveriges energiförsörjning, både idag och om ett par årtionden, när vi kommer att ha ett hundra procent förnybart och klimatneutralt energisystem. Men Fossilfritt Sverige underskattar bioenergins potential och framför allt bioenergins strategiska roll i energisystemet. Det är därför Svebio, Svenska Bioenergiföreningen, inte kunnat skriva under strategin.

Fossilfritt Sverige har inte insett den viktiga roll våra biokraftvärmeverk kan få genom utvecklingen av pyrolysteknik och koldioxidavskiljning. Teknikutvecklingen på dessa områden skapar nya möjligheter att använda bioenergi för att möta utmaningar i energisystemet och reducera koldioxidhalten i atmosfären.

• Med pyrolys (termokemisk omvandling) vid våra kraftvärmeverk skulle dessa kunna drivas under 8 000 timmar per år istället för dagens 4 000 timmar och producera pyrolysolja som kan användas som råvara för biodrivmedel. Kraftvärmeverken kan också användas för att klara effekt-, balanserings- och kapacitetsutmaningar i våra elnät när elproduktionen till allt större del sker med variabel vind- och solenergi. Här finns en stor del av svaret på de problem vi idag ser i elförsörjningen.
• Sverige har också unika förutsättningar för att tillämpa bio-CCS, avskiljning och lagring av biogen koldioxid som ger reduktion av koldioxidhalten i atmosfären (negativa utsläpp). Men det kräver att vi använder biobränslen i storskaliga anläggningar som kraftvärmeverk och massabruk. Vi kan också, som man nu planerar i Örnsköldsvik, använda våra kraftvärmeverk för att producera elektrobränslen med CCU-teknik.

De här lösningarna kräver att de biobaserade kraftvärmeverken utnyttjas och använder biobränslen.

Vi har också på andra punkter invändningar mot strategins analys:

• Strategin underskattar marknadens dynamik. Den säger att efterfrågan på biobränslen kommer att öka så att priserna stiger. Trots det görs antagandet att vi inte kommer att utnyttja hela den möjliga potentialen i Sverige. Om man antar att priserna blir höga måste man också räkna med de övre värdena i professor Pål Börjessons potentialberäkningar. Det har man inte gjort. Ökad användning och ökad handel kommer att leda till att allt större volymer kan produceras. Då kommer också priset att bli stabilt.
• Strategin ser inte möjligheterna att odla mer energigrödor på åkermark. Avkastningen ökar hela tiden på den befintliga åkermarken och redan idag har vi betydande arealer åker som används ineffektivt eller inte alls. Klimatpolitiska vägvalsutredningen visade för ett par år sedan att vi inom något årtionde kommer att ha en halv miljon hektar åker som då inte behövs för livsmedelsproduktion.
• I potentialen för skogsbränslen har Svante Axelsson inte inkluderat skörd av stubbar. Detta trots att ett omfattande svenskt forskningsprogram kring stubbskörd 2008 – 2015 visade att vi kan ta vara på en femtedel av stubbarna vid slutavverkningar utan negativa effekter för miljön. Det skulle också ha en del andra fördelar, t ex minskade angrepp av rotröta på den nya skogen.

De förslag som läggas i strategin om att stimulera inhemsk produktion av biodrivmedel från cellulosa och att fastställa kvoter för förnybart flygbränsle efter 2030 ställer vi oss bakom. Men vi anser inte att en biostrategi ska handla om styrmedel för ökad elektrifiering av transportsektorn. Istället bör man låta marknaden fungera i fri konkurrens och med teknikneutralitet utifrån generella styrmedel som straffar ut användning av fossila bränslen. Sedan får marknaden avgöra fördelningen mellan elektrifiering och biodrivmedel.

Slutligen beklagar vi att Svebio inte fått möjlighet att medverka i framtagandet av strategin.

När vi inte fick den möjligheten producerade vi en egen Färdplan Bioenergi.

För ytterligare information kontakta Gustav Melin tel 070-5244400 eller Kjell Andersson tel 070-4417192.