När klimatet förändras kan djur- och växtarter anpassa sig genom att förskjuta sin utbredning, men det är inte alltid de hittar nya ställen att flytta till. En färsk studie visar att fjärilars möjligheter att dra sig norrut försämras av att landskapet brukas intensivt, så att lämpliga livsmiljöer kan vara mindre eller ligga längre ifrån varandra.
Honorna av en nattfjärilsart lockas före parningen till blommor för att söka nektar och efter parningen till gröna blad för att lägga sina ägg. Ahmed M. Saveer har i sitt doktorsarbete vid SLU studerat hur detta beteende styrs av doftsinnets föränderliga mekanismer.
Spåren från fjärilslarver avslöjar vem som varit framme. Larvernas gnag inuti bladen kallas för bladminor. Ofta har arten samma namn som växten den lever på, till exempel kålmalen. Kålmalen är också en av världens vanligaste fjärilar som hittas inte bara i vår egen trädgård utan även på avlägsna öar ute i världshaven.
Kraftledningsgator är rika på fjärilar. Där kan finnas fler fjärilsarter än i naturbetesmarker, som anses vara biologiskt mycket rika miljöer. Även skogsvägar och kalhyggen är hem för en stor mängd fjärilsarter. En ny studie från Centrum för biologisk mångfald och SLU uppmärksammar nu dessa hittills förbisedda exploateringsmiljöer som viktiga för naturvården.