Pressmeddelande -
Fragmenterat landskap gör att fjärilar har svårare att anpassa sig efter klimatet
När klimatet förändras kan djur- och växtarter anpassa sig genom att förskjuta sin utbredning. Men det är inte alltid de hittar nya ställen att flytta till. En färsk studie visar att fjärilarnas möjligheter att dra sig norrut försämras av att landskapet brukas intensivt. Detta har fragmenterat landskapet och gjort att lämpliga livsmiljöer för fjärilarna kan vara mindre eller ligga längre ifrån varandra. Därmed påverkas också arternas förmåga att överleva i framtidens varmare klimat. Studien har letts av forskare från SLU och Frankrike, med data från Nederländerna och Finland.
De pågående klimatförändringarna har djupgående effekter på den biologiska mångfalden. En av de viktigaste konsekvenserna av stigande temperaturer är att djur- och växtarter gradvis förskjuter sin utbredning norrut, i takt med att klimatzonerna också förskjuts.
– Sådana förändringar i utbredning har observerats för flera olika grupper av arter, men förändringen i arternas utbredning går oftast långsammare än klimatets förändring. Det är viktigt att förstå varför och hur det påverkar arbetet med att bevara den biologiska mångfalden, säger Yoan Fourcade, som lett arbetet med studien under den tid han var verksam vid SLU (nu vid Université Paris-Est Créteil) .
Forskarna undersökte om fragmenteringen av naturliga livsmiljöer hindrar fjärilsarter från att hänga med när klimatzonerna förskjuts. De använde data från övervakning av dagfjärilar i Finland och Nederländerna, som systematiskt samlats in av frivilliga observatörer under mer än 20 år. På så sätt kan de följa hur sammansättningen av fjärilsarter har förändrats under de senaste årtiondena på flera hundra platser.
Vilka arter som har försvunnit eller tillkommit på en plats påverkades av landskapet runt omkring. Hur stor area naturliga och naturliknande (t.ex. betesmarker) miljöer som fanns kvar hade betydelse. Fördelningen i landskapet var också viktig, det vill säga om det var större sammanhängande områden eller fler utspridda.
Forskarna såg en tydlig skillnad mellan de 98 fjärilsarterna de har data för. Sydliga och rörliga arter hade lättare att kolonisera nya platser om deras livsmiljö var jämnt utspridd i landskapet. Det gäller till exempel silverstreckad pärlemorfjäril. Men en sådan jämnare fördelning ökade nordliga arters utdöenderisk – de har större chans att leva kvar om livsmiljöernas area är större och mer sammanhängande. Ett exempel på en sådan art är violett blåvinge.
Studien visar tydligt att landskapets struktur påverkar arters möjligheter att anpassa sig till klimatförändringarna.
– Det viktigaste, både för nordliga och sydliga arter, är att se till att arean av viktiga livsmiljöer som till exempel ängs- och hagmarker inte fortsätter att minska. För att underlätta för sydliga arter att sprida sig norrut i takt med klimatförändringar är det dessutom viktigt att förstärka ett nätverk av livsmiljöer, t.ex. genom att restaurera marker, medan man för att underlätta för nordliga arter att leva kvar i sina nuvarande miljöer behöver öka arean och skapa mer sammanhängande miljöer, säger Erik Öckinger, forskare vid institutionen för ekologi, SLU.
Artikeln
Fourcade, Y., WallisDeVries, M.F., Kuussaari, M., Van Swaay, C.A.M., Heliölä, J. & Öckinger, E. (2021). Habitat amount and distribution modify community dynamics under climate change. Ecology Letters. https://doi.org/10.1111/ele.13...
Kontaktperson
Erik Öckinger, forskare
Institutionen för ekologi
Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala
018-672303, erik.ockinger@slu.se
Pressbilder
(Får publiceras fritt i anslutning till artiklar om detta pressmeddelande. Fotograf ska anges.)
Silverstreckad pärlemorfjäril Argynnis paphia, en fjärilsart som sprider sig norrut i Finland och Sverige till följd av ett varmare klimat. Foto: Mikko Kuussaari.
Ladda ner högupplöst bild av Argynnis paphia
Violett blåvinge Plebejus optilete, en fjärilsart som har dött ut på manga platser i Finland på grund av klimatförändringarna. Den violetta blåvingen är beroende av rosling, lingon, odon eller tranbär, och finns dels på torvmossar och myrar, och dels i tallhedar och fjällbjörkskog. Foto: Jaap Bouwman
