Min tillvaro i 200 procent: hjälpen och utmaningarna

Efter att förstorande hjälpmedel tagit steget in i vardagstekniken borde allt fungera smidigt – eller? I den här uppföljande artikeln tänker jag berätta om hur en tillvaro med en relativt mild synnedsättning ändå kan upplevas som frustrerande, och om vad som händer när hjälpmedlen skapar vissa hinder.

Vissa hjälpmedel både underlättar och skapar utmaningar

För att förstå varför vissa hjälpmedel både underlättar och samtidigt skapar nya utmaningar som behöver först ge en bild av hur jag och en del andra personer med synnedsättning, använder förstoring, eller zoom, som det ibland kallas.

Förstora en del av skärmen

Den första utmaningen som jag vill berätta om är möjligheten att överblicka det innehåll som visa på en skärm. Bilden illustrerar förstoring med det inbyggda verktyget Förstoringsglaset i Windows.

I den här bilden är en liten del av Useits webbplats förstorad. Jag har bara förstorat en viss del av innehållet och flyttar sedan det förstorade området mellan olika delar av skärmen. Förstoringen följer musens rörelser eller textmarkören när jag skriver. Jag förlorar då inte heller överblicken, även om jag inte kan se allt i detalj. Det blir också lättare att upptäcka innehåll och föremål som inte ryms inom det förstorade området.

Högre grad av lagring

Men för den som behöver en högre förstoringsgrad kan det här bli krångligt. I bilden ovan är förstoringsgraden 150 procent, alltså 50 procent större än normalt. I nästa bild är förstoringsgraden däremot 400 procent, är relativt vanligt bland personer som använder förstoring. Som bilden nedan illustrerar ryms då inte lika mycket innehåll i det förstorade området.

Förstora hela skärmen

Ett annat sätt att använda förstoring, och det som jag själv använder mest, är att låta hela skärmens innehåll förstoras. Bilderna nedan illustrerar helskärmsförstoring med en förstoringsgrad på 150 procent.

I den här situationen blir det mer utmanande att orientera sig, även om förstoringsgraden inte är särskilt hög. I vissa situationer kan det vara svårt att upptäcka innehållet som har hamnat utanför förstoringens ramar. Om vi då föreställer oss hur det skulle behövas för en användare som behöver en större förstoringsgrad, som de 400 procenten i exemplet ovan, blir utmaningen ännu tydligare. Helskärmsförstoring i kombination med 400 procents förstoring sätter situationen på sin spets, vilket bilderna nedan illustrerar.

En hög förstoringsgrad utan möjlighet till överblick blir större mer utmanande. Om användarna inte är relativt bekanta med det aktuella gränssnittet eller vid att orientera sig i sin digitala miljö, kan förstoringen i vissa fall upplevas som ett hinder. Varje musrörelse jag gör, även en liten sådan, orsakar en kraftig rörelse på skärmen eftersom även små avstånd upplevs som enorma.

Innehåll som visa kortvarigt

Nästa utmaning handlar om flyktigt innehåll. Med det menar jag till exempel inforutor även kallade tooltips, och egentligen allt innehåll som blir synligt när jag håller muspekaren över ett objekt.

Den stora utmaningen med verktygstips, är att deras synlighet och varaktighet är starkt kopplade till mina musrörelser. Så länge jag håller kvar muspekaren vid det objekt som aktiveras verktygstyp visa den. Men så fort jag flyttar muspekaren bort från föremålet försvinner den.

Som förstoringsanvändare behöver jag kunna flytta muspekaren för att läsa allt innehåll i en tooltip, men det är oftast inte möjligt eftersom den försvinner så snart muspekaren inte längre befinner sig över det objekt som är aktiverat den. Det gör innehållet i verktygstypen mycket svårläst och flyktigt för förstoringsanvändare, samtidigt som jag som användare har väldigt liten kontroll. Andra exempel på innehåll som ofta visa vid hover är stora menyer, som i bilden nedan.

Det är också viktigt att komma ihåg att verktygstips och liknande innehåll som aktiveras när en användare ställer sig över något inte visa på touchskärmar. I dag har många touchskärmar visserligen stöd för specialfunktioner som aktiveras när användaren trycker på ett objekt och håller kvar finger i ett par sekunder. Men det är i regelbunden operativsystem som tillhandahåller dessa funktioner, och det är alltså inte ett sätt att visa tooltips. För att bygga robusta gränssnitt som fungerar på olika skärmstorlekar kan vi därför inte förlita oss på innehållet som endast visa baserat på musmarkörens exakta position.

Text i bild tenderar att bli svårläst

Den tredje utmaningen som jag vill lyfta i den här artikeln är text i bilder. Att till exempel låta en bild som innehåller text fungerar som en knapp var vanligt på 90-talet I dag förekommer det tack och lov inte särskilt ofta, men vi ser relativt komplexa bilder av menyer, diagram eller organisationsscheman som innehåller en hel del text.

Uppläsande hjälpmedel, som används av personer med grav synnedsättning eller ingen syn alls för att navigera på en webbplats, kan inte läsa texten som är inbäddad i bilder. För användare av förstoringshjälpmedel kan sådan text tyckas tekniskt vara läsbar, men orsakar ofta andra svårigheter. Vid hög förstoring blir det nämligen inte bara texten som framträder tydligare. Varje pixel och en pixelbaserad bild blir också mer synlig. Om en bild som innehåller text inte har en hög upplösning kan texten därför upplevas som pixlig och suddig.

I vissa fall kan det vara svårt att undvika att använda bilder i stället för text. Då är det viktigt att bilder som innehåller text också beskrivs på ett alternativt sätt, till exempel med alt-texter, så att användare av uppläsande hjälpmedel kan få en beskrivning av bilden uppläst.

För att undvika att text ser ut som i exemplet med menyn i bilden nedan kan en lösning vara att låta länken till en annan version av samma bild med högre upplösning. Det allra bästa är givet att, så långt det är möjligt, bara använda bilder för innehåll av ren grafisk natur och riktig text för allt textbaserat innehåll.

Vektorbaserad grafik underlättar

Ur ett förstoringsperspektiv är vektorbaserad grafik att föredra. Eftersom vektorgrafik bygger på matematiska former och kod tål den förstoring bättre än pixelbaserad grafik. Bilderna nedan visar två exempel. I den första bilden används den inbyggda zoomen i användarens webbläsare, och förstoringsgraden är 500 procent. Bilden under illustrerar förstoring med ett inbyggt förstoringsverktyg i användarens operativsystem. Här är förstoringsgraden 400 procent.

Även om flaggorna i den nedre bilden är mer pixliga än i bilden ovan, framgår det fortfarande tydligt.

I den här artikeln har jag sammanfattat några av de största utmaningarna som jag och andra användare av förstorande hjälpmedel kan ställas inför. I den tredje och sista delen av artikelserien vill jag dela med mig av fler tips till dig som står inför att designa ett gränssnitt. Om du, precis som jag, vill bidra till att skapa en bättre användarupplevelse – inte bara för personer som använder förstorande hjälpmedel, utan också för användare med kognitiva svårigheter och faktiskt för de flesta – håll utkik efter nästa artikel!