Skip to main content

Ananasgel ska hjälpa svårt brännskadade barn

Pressmeddelande   •   Okt 13, 2015 12:08 CEST

En kräm baserad på ananasextrakt ska utprovas på barn som vårdas för svåra brännskador på Akademiska sjukhuset. Metoden används sedan årsskiftet på vuxna patienter med positiva resultat. Fördelarna är att man slipper skära bort den brända huden före transplantation vilket sparar tid, men också att patienten får mindre ärrvävnad.

– Vi ser en stor potential med metoden, särskilt på djupa skador. Det gäller skador på händer och fötter, men även övriga kroppen utom ansiktet och underlivet. Läkemedlet är godkänt för användning på vuxna patienter, men eftersom barns hud är känsligare är det viktigt att utprova metoden även på dem, säger Fredrik Huss överläkare på brännskadecentrum.

Det vanliga vid djupa brännskador är att man skär bort den brända, döda huden och därefter transplanterar hud från andra delar av kroppen eller använder hud som odlats fram i laboratorium. Den nya behandlingsmetoden innebär att den döda, brännskadade huden i stället smörjs in med en enzymbaserad kräm som innehåller ananasextrakt. Krämen, som liknar en trögflytande vaniljsås, löser upp det brända så att man i princip bara kan tvätta av området och börja transplantera.
 

I januari introducerade Akademiska, som första sjukhus i Sverige, den nya metoden på vuxna med svåra brännskador. Nu ska effekten på barn utvärderas inom ramen för en världsomspännande klinisk studie som startar på Akademiska sjukhuset i oktober och pågår till år 2020. Totalt räknar sjukhuset med att inkludera 160 barn (fem-tio per år). Bland yngre barn är skållning den vanligaste orsaken till brännskador, bland äldre barn kontakt med eldflammor.

Internationellt används den nya metoden även för att snabba på diagnostik av djupet på brännskadorna och behovet av kirurgi. I stället för att vänta två veckor, behöver man bara vänta åtta-nio timmar för att se om en skada behöver kirurgisk behandling eller kan läka av sig själv.

– Vid kirurgi finns alltid en risk att för lite skadad hud tas bort, vilket ökar infektionsrisken, eller att för mycket frisk vävnad tas bort som bidrar till sämre funktionella och estetiska resultat. En fördel med metoden är större precision, att endast det som behövs tas bort vilket minskar ärrbildningen på sikt, förklarar Fredrik Huss.

Om resultaten faller väl ut kan metoden både komma att användas som ett alternativ till kirurgi före hudtransplantation och för att snabba på diagnostik och beslut om hur stora delar hud som måste tas bort. Förutom att patienten får mindre ärrvävnad kan det, enligt Fredrik Huss, bidra till lägre vårdkostnader då vårdtiden blir kortare och behovet av läkemedel, operationssalar/bemanning minskar.

Metoden, som har utvecklats i Israel, har hittills använts på cirka 600 patienter runtom i världen. I Skandinavien har Akademiska sjukhuset mest erfarenhet, men metoden har även börjat användas på vuxna patienter i Linköping. Sedan 2010 har Akademiska och universitetssjukhuset i Linköping delat ansvar nationellt för vård av svårt brännskadade, så kallad rikssjukvård. På sjukhusens brännskadecentra vårdas omkring 500 patienter varje år, många med långa vårdtider ibland upp till flera månader.

Mer information:
Fredrik Huss, överläkare brännskadecentrum, 018-611 37 57 eller 0738-670483
Elisabeth Tysk, presschef, 070-622 24 21

FAKTA: Brännskadestudien på Akademiska sjukhuset

* Inleds i oktober och kommer att pågå under fem år.
* Totalt kommer 160 patienter att ingå. De fördelas slumpmässigt i en grupp som får standardbehandling och en annan som får den nya behandlingen. Till en början inkluderas barn i 4-18-årsåldern, senare yngre barn.
* Viktiga kriterier är att skadan skett högst två dygn innan behandlingen ges och att samtycke finns från båda föräldrarna (om detta är aktuellt).
* Barnen kommer att följas upp under två års tid.






Akademiska sjukhuset är ett av landets ledande universitetssjukhus med många olika roller – länssjukhus, specialistsjukhus, utbildningssjukhus och forskningssjukhus. Den kliniska forskningen sker i nära samarbete med fakulteten för medicin och farmaci vid Uppsala universitet.