Skip to main content

Bordet dukat med kollektivavtal

Blogginlägg   •  Okt 31, 2014 11:10 CET

Det är inget nytt på vare sig svensk eller utländsk arbetsmarknad att behoven av arbetskraft varierar med säsong, årstid eller plötsliga och oförutsägbara händelser. Skillnaden idag är att det finns en reglerad bransch som anställer dem som tidigare flög som rön för vinden mellan de olika arbetstillfällena. Bemanningsbranschen är ordningsmannen i en potentiell vilda västern på arbetsmarknaden.

Historiskt sett har till exempel höstskörden skapat ett förändrat behov av hjälpande händer – man skördar ju inte vete året runt. På samma sätt äter vi inte heller Aladdinchoklad i så stor utsträckning annat än runt jul, midsommarsnapsen står ganska still i april, och under sommaren när svensken gärna vill ha semester behöver man fylla upp med resurser så man klarar till exempel vården. Sen är det ju konjunktursvängningarna, som idag kommer och går i ett EKG-liknande mönster, istället för att prydligt inordna sig i sjuårscykler.

I Uppdrag Gransknings miniserie ”Mina villkor” har man nyligen speglat en otrygg arbetsmarknad utanför den svenska modellen. Den svenska modellen innebär kollektivavtal som arbetsmarknadens parter – fackförbund och arbetsgivare – kommer överens om. Programmen har bland annat beskrivit låga löner och orimliga krav på arbetstagarna. Som en del av den svenska modellen står bemanningsbranschen för det motsatta – kollektivavtal och reglerad arbetsmarknad.

Nu motioneras och oreras igen från framförallt Vänstern om att sätta stopp för bemanningsbranschen. Låt oss då dra några exempel:

  • Lager- och logistikbranscherna kommer ändå att behöva extrapersonal som forslar klappar och skinka till jul
  • Vården kommer fortfarande att behöva ersätta de runt 17 000 ur sin egen personal som saknas varje dag – för att inte tala om sommartid
  • Orderingångarna hos stora och små företag kommer att fortsätta att öka och minska beroende på faktorer som politikerna i vårt avlånga land inte kan påverka

Och utan bemanningsbranschen? Personal som får arbeta över, alldeles för mycket. Osäkra visstidsanställningar. Facken skulle hamna långt borta från de som på egen hand går mellan jobben. Företag som måste säga nej till affärer. Istället för att se bemanningsbranschen som en fiende att nedlägga är det dags för motståndet att närmare syna verkligheten; behovet av att anpassa personalstyrkan över tid har inte uppstått med bemanningsbranschen, förhållandet är det motsatta. Och utan en reglerad bransch kommer vilda västerns gränser att utvidgas.