Risk för nya skador av granbarkborre i Västernorrland

I december 2011 fällde stormen Dagmar 4,5 miljoner kbm skog i norra Sverige. Eftersom man då redan haft problem med barkborrar i detta område under ett antal år var oron stor att stormfällningen skulle leda till en förvärrad situation. Särskilt som de stormfällda träden var utspridda över ett stort område och man därmed kunde anta att en betydande volym skulle bli kvar i skogen.

Detta erbjöd en unik möjlighet att följa hur stor risken är för ett utbrott av granbarkborre i denna situation. Därför har Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) under 2012 och 2013 följt hur populationen av granbarkborrar utvecklats i Västernorrlands län.

Under första sommaren efter Dagmar angreps mellan sex och tio procent av vindfällena av granbarkborre. Varje barkborrehona producerade i genomsnitt tre döttrar. Under den andra sommaren angreps ungefär en tredjedel av vindfällena och förökningsframgången var densamma. Det innebär att granbarkborrarna blivit nästan tio gånger fler än vad de var direkt efter Dagmar. Volymen av stormfällda träd som angreps av granbarkborre var ca 100 000 kbm under 2012 och 340 000 kbm under 2013. 340 000 kbm motsvarar 1,5 kbm (dvs drygt tre granar) per hektar i äldre gallrings- och slutavverkningsmogen granskog. Detta är uppskattningsvis tio gånger mer än medelnivån under år utan större stormfällningar.

Som förväntat dödades nästan inga träd alls under första sommaren efter Dagmar. Barkborrarna hade ju då ett överskott av vindfällda granar utan försvar att föröka sig i. Under 2013 dödades uppskattningsvis 42 000 kubikmeter vilket inte heller är särskilt mycket med tanke på att det gäller för hela Västernorrland. Detta beror förmodligen på en kombination av att barkborrarna våren 2013 fortfarande inte var tillräckligt många för att övervinna levande träds försvar och att det fortfarande fanns gott om vindfällen att angripa.

Ökad risk under 2014

I och med att barkborrarna nu har blivit så många fler är risken betydande för att det blir omfattande angrepp på äldre granskog under 2014. Även om en del av dessa barkborrar kommer utnyttja de oangripna vindfällen som fortfarande ligger kvar i skogen så är de tillräckligt många för att kunna döda hundratusentals kubikmeter stående skog nästa sommar. Om det verkligen blir så återstår dock att se.

Undersökningarna är planerade att genomföras även nästa år för att följa upp hur stor volym som verkligen dödas och deras förökningsframgång. Vi kommer då för första gången få svar på frågan om vilken risk det egentligen innebär att ha en betydande mängd vindfällen, som dock understiger Skogsvårdslagens krav, spridda över hela regioner. Skogsvårdslagen säger att man får ha maximalt fem kubikmeter av färska vindfällen per hektar men inget om över hur stora områden.

Vad kan man göra?

* Upparbetning av vindfällen koloniserade under 2013 minskar risken för angrepp på stående träd eftersom en del av granbarkborrarna övervintrar under barken. Det är dock viktigt att detta görs på ett sätt så att barken verkligen följer med träden ut ur skogen.

* Upparbetning av färska vindfällen minskar granbarkborrarnas möjlighet att bli ännu fler under 2014 och därmed risken för skador på stående skog under 2015. Detta är särskilt viktigt om det skulle tillkomma större mängder vindfällen under vintern.

* Upparbetning av stående träd som angrips under 2014 innan den nya generationen barkborrar hinner lämna dem. Risken för angrepp på stående träd är störst i anslutning till platser med större mängder vindfällen, i äldre granbestånd och i nyligen exponerade beståndskanter.

Studien delfinansieras av SCA och Skogsägarna Norrskogs Forskningsstiftelse.

För mer information:

Professor Martin Schroeder, inst f Ekologi, SLU, martin.schroeder@slu.se, tel 018-67 23 32

Analytiker Sören Wulff, SLU, inst f Skoglig resurshållning, SLU, soren.wulff@slu.se, tel 090-786 83 52, 070-676 17 36

Länkar till Rapporter:

http://www.slu.se/ekologi/martin-schroeder
(under rubriken Rapport)

http://www.slu.se/skogsskadeovervakningen