Skip to main content

Medeltidsbondens behov av järn och stål större än väntat

Pressmeddelande   •   Maj 07, 2015 09:00 CEST

Bildtext: Ärjning av åker med nytillverkat årder efter medeltida förlaga. Foto: Catarina Karlsson

En medeltida bonde förlorade förvånansvärt mycket järn genom normalt slitage på jordbruksredskapen. Det visar Catarina Karlsson i en agrarhistorisk avhandling från SLU. I arbetet har hon undersökt medeltida årderbillar och liar, men också testat slitaget på nysmidda kopior som använts på medeltida vis.

Medeltidens bönder var direkt beroende av det järn som producerades vid hyttor och blästerugnar runt om i Sverige. Många och stora slaggvarp är kända från Riksantikvarieämbetets fornminnesinventeringar. De vittnar om en mycket omfattande produktion av järn, men hur såg det ut hos en typisk slutanvändare – hur mycket järn behövde en enskild bonde för sitt dagliga arbete? Den frågan försöker Catarina Karlsson besvara i en doktorsavhandling från SLU.

Avhandlingen redovisar den arkeologiska bakgrunden och sedan hur författaren väljer ett par årderbillar och liar ur Statens historiska museums samlingar för metallurgiska analyser. Moderna repliker av föremålen tillverkas sedan av en smed och doktorand vid Göteborgs universitet. Smidesförsöken visar hur viktiga smedens kunskaper om material och teknik var för att ge föremålen rätt egenskaper. Replikerna användes sedan vid faktiska experiment med ärjning (plöjning med årder) och lieslåtter. Försöken visade att förvånansvärt mycket järn försvann vid normal användning inom jordbruket.

Catarina Karlsson ger helt nya kunskaper och perspektiv på de medeltida människornas relation till järn. Fram ur avhandlingen träder det medeltida samhället – den avgörande betydelsen av väl fungerande jordbruksredskap, smedernas yrkesskicklighet, men också fakta om hur mycket av det tillverkade järnet som nöttes bort. Studien utmynnar i ett djärvt försök att uppskatta hur mycket järn som förbrukades enbart genom slitage under ett år i det medeltida Uppland och i Sverige. Den sätter faktiska siffror på hur mycket järn som måste produceras bara för att hålla det livsnödvändiga jordbruket igång. Det visade sig att en uppländsk bonde förbrukade drygt 1 kilo järn per år bara vid ärjningen av en normalstor gård. För hela landskapet motsvarar detta 8,4 ton järn per år.

------------------------------------------------------------------------

Arkeolog Catarina Karlsson, institutionen för stad och land, försvarar sin doktorsavhandling Förlorat järn – det medeltida jordbrukets behov och förbrukning av järn och stål vid SLU i Uppsala.

Tid: Fredagen den 8 maj 2015, kl 10:00
Plats: Loftets hörsal, SLU, Ultuna, Uppsala
Opponent: Fil dr Mats Mogren, Kulturmiljöenheten, Länsstyrelsen Skåne län, Malmö

Mer information
Catarina Karlsson
018-67 17 48, 070-331 11 99, catarina.karlsson@slu.se

Länk till avhandlingen (pdf)
http://pub.epsilon.slu.se/11435/

Avhandlingen ges även ut som bok, och kan beställas från Jernkontoret. Det är nr 49 i dess bergshistoriska skriftserie.http://www.jernkontoret.se/ladda_hem_och_bestall/publikationer/bergshistoria/skriftser

SLU:s vision: SLU är ett universitet i världsklass inom livs- och miljövetenskaper.