Skip to main content

Nationalparker på lokalbefolkningens villkor?

Pressmeddelande   •   Okt 11, 2010 15:23 CEST

Nationalparker i utvecklingsländer skulle fungera bättre om det togs större hänsyn till lokalbefolkningens behov. Det menar Eugene Ezebilo, som i en avhandling från SLU beskriver erfarenheter från ett regnskogsområde i Nigeria.

Runt om i världen inrättas nationalparker för att bevara biologisk mångfald. Detta har dock inte varit någon lyckad strategi i många utvecklingsländer där lokalbefolkningen hämtar viktiga delar av uppehället från det som naturen ger. Eugene Ezebilos doktorsarbete vid SLU bygger på intervjuer gjorda i byar i närheten av Okwangwo Division, som är en del av Nigerias viktigaste regnskogsreservat (Cross River National Park). Utifrån intervjuerna beskriver han lokalbefolkningens syn på olika sätt att förvalta nationalparker, hur de värderar ekoturism och naturvård och hur nationalparken bidrar till deras uppehälle.

I ett val mellan tre framtidsscenarier föredrog de flesta av de intervjuade en förvaltning som gav bättre tillgång till infrastruktur i form av t.ex. sjukvård, yrkesskolor och vägar. Med en sådan förvaltning skulle byborna bli mindre beroende av regnskogen för sin försörjning, och därmed skulle också trycket på skog och mångfald minska. De andra alternativen innebar att byborna skulle få samla in ätbara växter från nationalparken under kontrollerade former eller att de skulle få tillgång till ny mark utanför parken för odling av egen skog.

I utvecklingsländer är det ovanligt att lokalbefolkningen deltar i planering och ledning av ekoturism, vilket ofta medför att det lokala stödet för sådana projekt är svagt. I Eugene Ezebilos studie var dock flertalet av de intervjuade beredda att satsa egna pengar på ekoturismprojekt, om detta kunde ge fördelar som arbetstillfällen och bättre vägar. Det framkom också att ekoturism bör utformas så att krockar med lokala sedvänjor undviks.  

I avhandlingen diskuteras den nytta lokalbefolkningen har av nationalparken, i form av arbetstillfällen, infrastruktur och inkomster från turism. Eugene Ezebilo höjer dock ett varningens finger för kapitalintensiva investeringar som lokalbefolkningen inte har råd eller kunskap att underhålla. 

Frukt och grönsaker från regnskogen är viktiga förnödenheter för byborna. Ett exempel är den vilda bladgrönsaken och läkeväxten afang (Gnetum africanum). Växten skördas i utkanten av parken på ett sätt som missgynnar återväxt och skadar annan vegetation. Enligt intervjuerna skulle ca 60 procent av bybornas kunna tänka sig att odla denna växt, vilket vore ett sätt att undvika att insamlandet flyttar längre in i nationalparken.

Eugene Ezebilos avhandling pekar också på de risker som en övergång från självhushållning till en alltmer pengabaserad ekonomi kan innebära, som ett alltför hårt utnyttjande av vissa naturresurser. Han menar att det kan behövas en vidare syn på naturvård för att den ska vara uthållig, t.ex. att även privat mark kan ha en viktig roll i naturvårdssammanhang.

---------------------------------------------------------

Eugene E. Ezebilo, institutionen för sydsvensk skogsvetenskap, SLU, försvarar sin avhandling Nature conservation in a tropical rainforest: Economics, local participation and sustainability.

Tid: Fredag den 15 oktober 2010, kl 10.00
Plats: Craafordsalen, SLU, Alnarp
Opponent: Professor Peter Fredman, Mittuniversitetet, Östersund

Mer information:
Eugene E. Ezebilo, 040-41 51 97, Eugene.Ezebilo@ess.slu.se  

Länk till pdf med den fullständiga avhandlingen:
http://diss-epsilon.slu.se:8080/archive/00002348/   

Pressbild (får publiceras fritt i samband med artiklar om disputationen, fotograf/källa ska anges):

Detta och övriga pressmeddelanden från SLU:
http://www.slu.se/sv/om-slu/fristaende-sidor/aktuellt/pressmeddelanden/

Kommentarer (0)

Lägg till kommentar

Kommentera