Fortsätter att kämpa

I torsdags var jag hos min diabetessköterska för första gången på väldigt länge! Jag har valt att inte gå till sjukhuset nu under covid-19, men nu kändes det okej (tills det kom hårdare restriktioner och uppgifter om covid-smitta på sjukhuset jag går på dagen efter- haha!).

Jag har nog nämnt det tidigare - jag är så glad över min diabetesmottagning och särskilt sköterskan. Jag hade aldrig kunnat hantera att få en sådan här sjukdom utan rätt stöd och det har jag verkligen fått, även om jag får väldigt mycket credit för hur jag hanterar min diabetes. Men det är sköterskorna och läkarnas bemötande från dag ett som har lagt grunden för det.

Under den här tiden har jag inte tagit något HbA1c, sist var i mars på vårdcentralen och då låg det på 59. Innan det låg det på 51, men under förra hösten eskalerade min kroniska värk i kroppen och självklart påverkades blodsockret av det.

I torsdags var det dags att ta HbA1c igen. Om jag hade ångest? JA. Men det har jag alltid. Resultatet var dock inte så farligt - HbA1c på 61. Inte perfekt men jag är nöjd med tanke på hur mitt blodsocker ser ut vissa dagar, och jag vet att jag gör mitt bästa varje dag i den mån jag orkar. Nu har jag även sprutor, insulinpumpen hjälpte att hålla nere långtidssockret men då CGMen som tillhör pumpen inte fungerar för mig är sprutor mitt enda val just nu och då får blodsockret se ut som det gör. Katastrofalt är det inte men det är bara att kämpa på!

Jag kommer att kunna få insulinpumpen Tandem t:slim så småningom om jag vill, som kopplas ihop med Dexcom (en CGM jag ALDRIG kommer att byta bort), men det är garantitider med pumpar som gör att jag måste vänta lite men det känns okej. Det är enklare att kontrollera blodsockret med sprutor när jag har ont i kroppen tycker jag. Tiden med insulinpump gav mig väldigt mycket, jag lärde mig mycket om min kropp och min diabetes vilket gör det enklare med sprutor nu faktiskt.

Jag fick även byta långtidsinsulin! Från Lantus till Tresiba. Största anledningen till det är att jag kunna använda penna med minnesfunktion, som jag har för NovoRapid och då behövde jag byta då det inte går att ha med Lantus. Jag tror även att Tresiba kan vara bra. Jag har testat i några dagar nu och blodsockret ligger lite bättre, det känns hoppfullt. Lantus var jag tvungen att dela upp, jag tog halva dosen på morgonen och halva på kvällen, vilket jag inte behöver göra med Tresiba så det är en spruta mindre varje dag!

Det är skönt när det mesta med diabetesen känns stabilt, att veta att man gör sitt bästa och har en plan framåt. Det är bara att kämpa på varje dag!

Zandra

Zandra fick typ 1-diabetes som 28-åring och är ensamstående mamma. Bloggar för Diabetes Wellness Sverige.