Varför misslyckas megaprojekt?

Projekt i mångmiljardklassen som involverar ett stort antal aktörer på olika nivåer blir allt vanligare. Lars Löfgren visar i sin avhandling att begrepp som förändringskultur, makt och insikter kan användas för att analysera den här typen av megaprojekt och pekar på faktorer som kan leda till misslyckanden.

Ett megaprojekt involverar omfattande samhällsresurser, flera nivåer av samhällsaktörer inklusive politisk inblandning och en budget i mångmiljardklassen. Några exempel på megaprojekt i ett civilt sammanhang är till exempel Förbifart Stockholm och Nya Karolinska Solna.

– Megaprojekt blir allt vanligare i samhället. Projekten medför stora ekonomiska investeringar som lätt kan äventyras om de bakomliggande idéerna är orealistiska, säger Lars Löfgren, universitetsadjunkt och forskare i försvarssystem vid Försvarshögskolan.

Jämförande fallstudie

I sin avhandling analyserar och jämför han tre megaprojekt i USA, Sverige och Frankrike. Det amerikanska projektet, the Future Combat System, är ett moderniseringsprojekt som drevs formellt av den amerikanska armén under åren 1999- 2009. Det svenska projektet – Ledsys – var ett utvecklingsprojekt med målet att skapa ett nytt ledningssystem för det svenska försvaret, med armén som största intressent. Det planerades från mitten av 1990-talet och drevs från omkring år 2000 med avslut 2006 alternativt 2009. Det franska projektet, Scorpion, är även det ett moderninseringsprojekt med fokus på materialutveckling inom armén. Projektet startade runt år 2010 och planeras att slutföras 2033.

– Det är tyvärr ganska vanligt att megaprojekt helt eller delvis går fel. I de projekt jag undersökt har de amerikanska och svenska projekten misslyckats. Det kan vara lätt att tro att orsaken till misslyckandet är av teknisk natur eller sker på grund av ekonomiska problem, men det finns andra fenomen som ofta är själva orsakerna till varför målglidning är vanligt, tiden överskrids kraftigt och resurserna inte räcker till, säger Lars Löfgren.

Kultur och maktspel

Orsaken till misslyckandena står oftast att finna i orealistiska idéer som drivs av individer med makt att förändra, men också med förmågan att få många personer med sig och på olika sätt tysta eventuella kritiker.

– Det kan handla om makt av nästan ideologisk karaktär, vilket samspelar med en växande förändringskultur. Ofta tas beslut för snabbt och man får inte insyn förrän det är försent, förklarar Lars Löfgren.

Han menar att avhandlingens största bidrag är att man kan använda begrepp som förändringskultur, maktspel och insikter för att analysera megaprojekt.

– I megaprojekten uppstår med tiden en sorts kulturkamp där motståndare stängs ute eller stoppas från att hindra utvecklingen.

Och det är det här maktspelet som bidrar till att projekten går fel, snarare än problem av teknisk och ekonomisk karaktär, menar han.

Hur kan man minska risken för att megaprojekt misslyckas?

– De lärdomar man kan dra utifrån mina fallstudier är att projektets målsättning inte kan vara luddig. Det måste vara tydligt vad man vill åstadkomma. Det behövs också mekanismer som kan hindra utvecklingen om det visar sig att riskerna är för stora, säger Lars Löfgren.

Omogna branscher är särskilt känsliga och här behöver man ta det försiktigt och inte ha för bråttom, och se till att bygga upp kompetens under projektets gång.

– Men jag tror också att man behöver lagstifta så att det inte går att driva igenom megaprojekt om man inte har tillräckligt på fötterna. Det är svårt att stoppa utvecklingen om man inte inför sanktioner, just eftersom den här typen av projekt tenderar att styras av individer med starka maktambitioner som inte är mottagliga för riskanalyser, säger han.

Publikation

Avhandlingen ”Managing Mega technological projects: The case of the defence industry and Network Centric Warfare projects” försvarades den 8 september 2020 vid l’Institut polytechnique de Paris.