Varför slänger bilbranschen bort den erfarenhet man säger sig behöva?

65 år, och plötsligt betraktas du som gammal. Men varför är det så? Bilbranschen talar ju ständigt om kompetensbrist! Det saknas mekaniker, tekniker, jurister, rådgivare, ledare och personer med specialistkunskap. Företag lägger stora pengar på rekrytering, utbildning och kompetensutveckling.

Samtidigt finns det människor som har fyllt 65 år och som fortfarande vill, kan och orkar arbeta, varför tar vi inte bättre vara på dem? säger Bo Ericsson på Fordonsjuristen.

Det är en fråga som bilbranschen borde ställa sig. När blev 65 år en gräns för kompetens? Det absurda är ju att kunskapen inte försvinner på 65-årsdagen. En person som har arbetat i bilbranschen i 30, 40 eller kanske 50 år vaknar inte upp dagen efter sin 65-årsdag och har glömt hur branschen fungerar. Tvärtom.

65-åringen har varit med om flera konjunkturcykler, teknikskiften, generationsväxlingar, myndighetskrav, förändrade affärsmodeller och kundkonflikter. 65-åringen har gjort misstag och lärt sig av dem. Sett vad som fungerar och, minst lika viktigt, vad som inte fungerar. Det är erfarenhet som inte går att läsa sig till på en kurs. Den måste upplevas.

Ändå verkar arbetslivet ibland behandla ålder som om det vore ett mått på kompetens. Det är det inte eftersom statistik beskriver grupper inte individer. Visst ökar risken för vissa sjukdomar med åldern. Det är ett faktum. Men det betyder inte att en människa som fyllt 65 är sjuk eller saknar arbetsförmåga. Vi måste skilja på ålder och individ.

En frisk och engagerad 70-åring kan ha betydligt större arbetsförmåga än en sjuk eller utmattad 45-åring. Därför blir det fel när födelseåret får väga tyngre än vad en människa faktiskt kan och vill göra.

De relevanta frågorna borde vara betydligt enklare:
Kan du jobbet, vill du jobba, orkar du jobba och har du den kompetens företaget behöver? Om svaret är ja, varför skulle födelseåret vara avgörande?

Erfarenhet är ingen förbrukningsvara och i bilbranschen tar det årtionden att bygga upp verklig erfarenhet. Det handlar om att förstå kunder, att känna igen återkommande problem, att veta när en felsökning behöver gå vidare och när det är dags att stanna upp och tänka efter. Att förstå hur en verkstad faktiskt fungerar när verkligheten inte följer läroboken. Att kunna hantera en besvärlig kund, en leverantör eller en komplicerad reklamation. Det är kunskap som byggs upp genom tusentals timmar och hundratals situationer.

En yngre medarbetare kan naturligtvis vara oerhört skicklig och ha den senaste tekniska kunskapen. Men det betyder inte att erfarenheten hos den äldre medarbetaren har blivit mindre värdefull.

En annan missuppfattning är att den som fortsätter arbeta efter 65 måste vilja göra karriär. Det behöver inte alls vara så. Många äldre har redan gjort karriär. De behöver inte en ny titel, ett större kontor eller en högre position. De vill helt enkelt fortsätta bidra, kanske två dagar i veckan, kanske som mentor, kanske som rådgivare, kanske i ett projekt, kanske som specialist när företaget behöver just den kompetensen.

Det är det fina med erfarenhet: den behöver inte alltid användas på heltid för att vara värdefull. Tänk att få in en person i verksamheten som på några timmar kan se ett problem som andra kanske behöver månader för att upptäcka.

Utan prestige. Utan krav på att bli chef. Utan behov av att klättra. Bara med viljan att göra nytta. Bilbranschen förändras men erfarenheten blir inte värdelös.

Bilbranschen förändras snabbare än någonsin. Elektrifiering. Digitalisering. AI. Uppkopplade fordon. Nya regelverk. Nya affärsmodeller. Förändrade kundkrav. Det kan vara lätt att tro att gammal erfarenhet därmed blir mindre relevant.

Men är det verkligen så?

Den som har varit med om flera stora förändringar vet ofta hur förändring fungerar. Man vet att ett nytt system inte automatiskt är bättre bara för att det är nytt. Man vet att det som ser enkelt ut på en presentationsbild kan bli betydligt mer komplicerat på verkstadsgolvet. Och man vet att problem inte alltid går att lösa genom att följa en manual.

Det är här kombinationen blir riktigt intressant.

Den yngre medarbetaren kommer med den senaste tekniken. Den äldre kommer med erfarenheten av verkligheten. Tillsammans kan de bli betydligt starkare än var och en för sig. Det handlar inte om en generationskamp, det handlar om generationsväxling och kunskapsöverföring.

Vad händer när erfarenheten försvinner?

När en erfaren medarbetare lämnar företaget försvinner inte bara ett par händer. Det kan försvinna 30, 40 eller 50 års kunskap. Och den kunskapen står sällan nedskriven någonstans. Den finns i huvudet, i minnet, i erfarenheten, i förmågan att snabbt förstå en situation.

När personen försvinner kan företaget upptäcka värdet först efteråt, och då är det för sent. För erfarenhet går inte alltid att köpa tillbaka. Sätt människan före födelseåret!

Kanske är det dags att gå ifrån frågeställningen: "Hur länge ska du jobba innan du slutar?"

Och i stället säga: "Vad vill du göra, och hur kan vi ta tillvara din kompetens?" Det kan vara heltid, deltid, rådgivning, utbildning, mentorskap eller specialistuppdrag.

Det viktiga är inte att alla ska arbeta längre. Det viktiga är att de som vill fortsätta arbeta ska få möjlighet att göra det. För det finns ingen anledning att kasta bort kompetens som branschen samtidigt säger att man desperat behöver.

65 år är ingen ”bäst före dag”.

I en tid när kompetens är en bristvara har bilbranschen knappast råd att tacka nej till det den säger sig behöva mest: kunskap, erfarenhet och människor som fortfarande vill, kan och orkar bidra.

Varför har vi blivit så bra på att rekrytera kompetens men så dåliga på att behålla den? säger Bo Ericsson.