Norge visar vägen – dags för Sverige att vakna!

I Norge är bilbesiktning inte ett problem. Där har man en lösning. En lösning som Sverige desperat behöver ta efter.

Avstånd, kostnader, klimatpåverkan och byråkratiska hinder – det är verkligheten varje gång bilen ska besiktigas för hundratusentals svenska bilägare i glesbygden. Samtidigt står svenska verkstäder med kompetens, kapacitet – och krympande kundunderlag. Hur blev det så här?

Samtidigt, bara några mil bort, har Norge sedan länge implementerat ett system som fungerar smidigt, effektivt och rättvist: PKK – Periodisk Köretøykontroll. Ett system där samarbete mellan myndigheter och näringsliv inte bara fungerar, utan blomstrar.

– Det norska PKK-systemet är ett skolexempel på vad som händer när man litar på branschen och samarbetar med den, säger Bo Ericsson från Fordonsjuristen. Alla är vinnare – bilägare, verkstäder, myndigheter och trafiksäkerheten.

I Norge utförs, från det fjärde året efter första registrering, PKK vartannat år på bilar under 3500 kg. Tunga fordon kontrolleras årligen. Men det som är avgörande är att besiktningen utförs av lokala, godkända verkstäder – och kontrolleras av myndigheten Statens vegvesen genom stickprov.

Resultatet är en stark, landsomfattande infrastruktur där varje liten ort har tillgång till en PKK-verkstad. Bilen besiktigas där den körs – inte där byråkratin råkar placera en station.

Svensk ineffektivitet i jämförelse

I Sverige tvingas bilägare fortfarande köra upp till 36 mil tur och retur för en enkel kontroll. Det är inte bara ineffektivt, det är ett hån mot klimatambitioner och landsbygdens verklighet. Samtidigt som verkstäder i glesbygd kämpar för överlevnad, står de utanför ett system som de är fullt kapabla att bidra till.

– Det är fullständigt orimligt, säger Bo Ericsson. Vi har utbildade tekniker med minst tre års erfarenhet – och ändå får de inte anlitas.

Dags att reformera

Fordonsjuristen föreslår nu en ändring i Transportstyrelsens föreskrifter. Förslaget är enkelt: låt verkstäder utföra besiktningar, precis som i Norge. Kompetensen finns. Behovet finns. Miljövinsterna är uppenbara.

I Sverige genomförs varje år cirka 5,4 miljoner bilbesiktningar. För storstadsbor är det en smidig formalitet – för landsbygdsbor ett logistiskt problem. Det är ett delat system som cementerar ojämlikhet och slösar både tid, pengar och klimatresurser.

Vad väntar vi på?

Norge visar att det går. Att kvalitet, kontroll och tillgänglighet kan samexistera. Att myndighetskontroll inte behöver utesluta branschens medverkan – snarare tvärtom.

Det är hög tid att Sverige tar lärdom. Att vi slutar se näringslivet som ett problem – och i stället gör det till en del av lösningen.

Bo Ericssons uppmaning till Transportstyrelsen är tydlig: – Agera nu!