VD-bloggen: Ord betyder lite om de inte leder till handling

Ordets makt är stor. Pennan har möjligheten att förändra, och förbättra, världen. Men pennans ord måste följas av praktisk handling som kanske går bortom det skrivna och in i praktisk handling.

Under försommaren släppte infrastrukturminister Tomas Eneroth med ”entourage” den godsstrategi som man filat på under en längre tid. Filandet var lyckosamt och strategin blev mycket uppskattad av näringsliv, organisationer och myndigheter. För min del var det tre saker som gladde mig med den.

• Den tar i mångt och mycket ett holistiskt transportsystemsperspektiv.
• Den lägger fokus på det som INTE är de stora, tunga infrastrukturinvesteringarna då dessa har sin naturliga hemvist i den nationella plan för infrastrukturen som uppdateras vart fjärde år och där sjöfartens närvaro måste betraktas som högst blygsam.
• Godsstrategin har tydligt tagit intryck av punkten ovan och har därför stort fokus på sjöfarten.

För att bidra till handling inrättade regeringen ett nationellt godstransportråd. Undertecknad har förmånen att få vara med i det. Rådet ska givetvis ha en rådgivande funktion för hur de transportpolitiska målen ska kunna nås men kopplar också till närings- och klimatpolitik. Men rådet har också möjlighet att komma med inspel och att faktiskt ageraför att strategin inte bara ska vara nog så vackra ord utan också leda till konkret handling. För oss branschföreträdare kanske agerandet främst genom medlemmarna. Ofta kommer förstås uppgiften att åter hamna i regeringens knä att säkerställa att råden, tankarna och idéerna kan realiseras och att man då kan närma sig det hållbara samhället.

Ett exempel där det tycks ha varit mer ord än handling är den i 2018 års höstbudget aviserade Ekobonus-satsningen. Av de medel, 50 miljoner, som sattes av för 2018 lyckades man bara efter en segdragen process under första 7-8 månaderna efter budgeten spendera i storleksordningen 7% av medlen. Hade orden i raskare takt följts av handling skulle utfallet sannolikt varit helt annat. Med den budget som nästa regering har att hantera är medlen till Ekobonus inte öronmärkta. Det innebär dock inte att de inte kommer att finnas men däremot kommer diskussionen och prioriteringen inom den myndighet som har dessa medel i sina anslag att behöva göras. Jag kan bara förutsätta att myndigheten förstår att man måste prioritera detta och kanske, om möjligt, göra ett omtag så att systemet i praktiken blir treårigt som indikerats. Jag hoppas och tror att man lär sig en del av ekobonusen och framgent lägger i högsta växel i handlingsarbetet så snart man bestämt sig för en förbättrande åtgärd.

Ord är viktigt men följs de inte av handling, eller ännu värre kontraproduktiv handling, faller de platt och påverkan blir då snarare negativ. Tilltron urholkas och engagemanget avtar. Det är tydligt hur orden, som följts av handling där förutsättningarna för svensk flagg förbättrats faktiskt lett till att tilltron stärkts och medlemsrederierna gör därför hållbarhetssatsningar som aldrig förr och inflaggningarna ökar.

Jag hyser gott hopp om att vi om några år, när vi tittar i backspegeln, kan konstatera att oavsett regering så har godsstrategin genom handling och politiska beslut lett fram till att sjöfarten kunnat ta en stor del av trafiktillväxten effektiviteten, att effektiviteten i transportsystemet ökat och att möjligheterna att bedriva svenskflaggad sjöfart blivit än bättre.