Demokratin firar 100 år! Intervju med Sofia Näsström, aktuell med boken Demokrati. En liten bok om en stor sak

I år är det 100 år sedan både kvinnor och män för första gången fick rösta i val till riksdagen. Under hela året kommer demokratins 100-årsjubileum att uppmärksammas runtom i landet. Men vad är demokrati? Vem är den till för? Och är den hotad? I sin nya bok Demokrati. En liten bok om en stor sak, ger Sofia Näsström svar på några av de mest centrala frågor som ställs om demokrati i tider av kris. Läs vår intervju med författaren bakom något så ovanligt som en bladvändare om demokrati! 

Demokrati är ju ett uråldrigt begrepp som de flesta av oss har grundläggande kunskaper om redan. Varför tycker du att det är angeläget att läsa om och prata om demokrati i Sverige idag?

— Tiderna förändras, och om vi vill bevara demokratin måste vi ständigt försvara och förklara den i ljuset av nya historiska omständigheter. Det har hänt mycket de senaste åren, både i Sverige och i världen. Vi har exempelvis sett fattiga EU medborgare anlända till Sverige för att tigga ihop pengar till sitt levebröd. Vi har sett människor riskera livet i överfulla båtar på Medelhavet för att undkomma krig. Vi har sett populism och främlingsfientlighet, ett alltmer hetsigt språkbruk i sociala medier, och en amerikansk president som på fullt allvar försökt kuppa demokratin i landet. Jag tror att även om vi har grundläggande kunskaper om demokrati så har många av oss tappat tråden. Vad är demokrati nu igen? Varför ska vi ha den?

I Sverige fick vi allmän och lika rösträtt 1921. Hundra år har gått vilket uppmärksammas i hela landet under 2021. Är det en pigg och vital hundraåring eller en som har stort behov av stöd och vård?

— Det är en pigg och vital hundraåring, men lite glömsk. Vi har glömt att demokratin inte bara finns där, opåverkad av vad vi säger eller tycker om den. Demokratin är ingen sten. Den är ett levande väsen som står och faller med de institutioner och människor som bär upp den. Vi har glömt att kriser – idag kan det exempelvis handla om miljön, migrationen eller den ekonomiska ojämlikheten – är en möjlighet till förändring, till något som är bättre än det som existerar här och nu. Framför allt har vi glömt att demokratin är öppen mot framtiden. Den står för hopp och tillförsikt om att vi människor har kapacitet att förändra saker och ting.

Coronapandemin är en aktuell faktor som utmanar demokratin. Vad har du gjort för iakttagelser av hur demokratin påverkats av pandemin under det gångna året?

— Jag tycker att demokratin i Sverige klarat sig relativt bra, om vi tänker på det demokratiska styret och institutionerna. Istället för att ropa på undantagstillstånd – vilket alltid är vanskligt – har vi vädjat till människors förnuft och samarbetsvilja. Men pandemin har blottat djupa sprickor i det svenska samhällsbygget, som Coronakommissionen påtalat, och hur vi hanterar dem har också betydelse för demokratins fortlevnad. Det handlar om hur vi organiserar sjukvård, bland annat, men också strukturella ojämlikheter. Alla samhällsklasser drabbas ju inte lika mycket. Sen tror jag att den isolering som följer av pandemin inte är bra för demokratin. Isolering göder rädsla och konspiratoriska tankar, och det kan exploateras av antidemokratiska krafter.

Du har en gedigen akademisk bakgrund och har skrivit många vetenskapliga artiklar i ämnet demokrati, men det här är första gången du vänder dig till en bredare publik med en bok. Varifrån kom idén att skriva populärvetenskapligt?

— Jag har alltid tyckt att undervisning är viktigt. Det hör till det mest angelägna jag gör på universitetet: att undervisa. Sen ska jag tillstå att en person i min familj under många år försökt övertala mig att skriva en populärvetenskaplig bok om demokrati. Det ”eller en fars om demokrati”, som han sagt. Efter att ha färdigställt en större forskningsmonografi hade jag plötsligt tid över. Jag är bekymrad över demokratins tillstånd, så det blev ingen fars. Inte denna gång.

Vilka utmaningar har du stött på när du skulle skriva populärvetenskapligt? Har det varit roligare eller jobbigare än väntat?

— Mycket roligare än jag hade trott. Och så gick det så snabbt. I forskningen måste skrivandet backas upp med forskning, och det tar tid. Jag är också bunden vid vetenskapliga krav, och så skriver jag vanligtvis på engelska. Nu kunde jag skriva på svenska och lite mer associationsrikt och ledigt. Jag tycker om att läsa böcker och essäer. Nu kunde jag använda mig av litteratur för att illustrera olika idéer. Det var både enkelt och svårt, men på ett helt nytt sätt.

Vem hoppas du ska läsa din bok?

— Idag vet vi vad demokrati är, men det är sällan vi pratar om det på ett mer kvalificerat sätt. Förr i tiden stod de olika rörelserna för folkbildningen: arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen, kvinnorörelsen och fredsrörelsen. De var ”skolor” i demokrati, skulle man kunna säga. Jag hoppas den här boken kan användas som underlag för en diskussion om demokratins utmaningar i olika sammanhang: i skolor, på universitet, på arbetsplatser och i bokklubbar.

Sist men inte minst: hur skulle du vilja fira den svenska demokratins 100-årsjubileum?

— Idag är det lätt att ta demokratin för given, och det är på ett sätt vackert att det får vara så. Men för den äldre generationen är den något som man fått kämpa hårt för, liksom för den generation invandrare som flytt från diktaturer och maktmissbruk. Jag skulle vilja fira demokratins 100-årsjubileum genom att samla unga och gamla från alla delar av Sverige – staden, förorten, landsbygden – i en demokratisk kongress som binder samman historien med framtiden: Vilka erfarenheter ledde fram till kravet på demokrati, och vilka förhoppningar om framtiden finns bland de unga idag? Alternativt så öppnar alla människor och institutioner i Sverige sina dörrar för en dag.