"På ny begravningsplats ska det joggas och grillas" skriver SvD. Men kyrkogårdsdirektören tycker inte det är lämpligt, trots politikernas beslut. Det enda nya med Järva är att den tar mer mark från friluftslivet än nödvändigt.

Blogginlägg - 3 November 2024 14:06

SvD blundar för stadens bluff i Järva

Svenska Dagbladet är den första större tidning som skriver om nyinvigda Järva begravningsplats. Spännande!

Ingen arkitekturkritiker har ju närmat sig ämnet sedan två danska arkitekter med luddiga skisser vann tävlingen 2010. Ett fåtal artiklar har skrivits i lokalmedia om bristande demokrati och om den katastrofala ekonomin. Men inga självständiga jobb har gjorts, och när media intervjuat kritiker så har sista ordet ändå alltid gått till kyrkogårdsförvaltningen.

Men tyvärr orkar eller vågar inte heller SvD:s arkitekturskribent Elisabet Andersson ha en egen åsikt, den lovande rubriken till trots. Kyrkogårdsdirektören Svante Borg intervjuas. "De som vill åka pulka får göra det vid Granholmstoppen, men inte på själva begravningsplatsen", säger han. Inga följdfrågor på detta besked som går på tvärs mot den politiska majoriteten.

Hela Granholmstoppen blir förresten begravningsplats i nästa etapp – så var ska pulkabacken ligga då? Nej, ingen fråga om det heller. Vem bryr sig om såna detaljer därute i Järva, när man istället kan referera till Almhöjden och Skogskrematoriet som alla känner till?

Två auktoriteter inom landskapsarkitektur uttalar sig allmänt och försiktigt om begravningsplatsens form och funktion. Det är oklart om de varit på plats. I lilla landet Sverige vill ingen stöta sig med kollegor eller riskera att betraktas som obekväm av framtida uppdragsgivare.

Enligt Stockholms stad har man byggt en helt ny typ av begravningsplats. En halv miljard har den kostat hittills. Blev den som det var tänkt?

En sak är säker. Retoriken om en ny typ av begravningsplats var avgörande för att få politikerna med på ett byggprojekt i en populär park i ett kulturreservat. Stadens förvaltningar påstod att det inte fanns några intressekonflikter. Utformingen med "begravningsöar" i "ett orört landskap" skulle göra det möjligt för friluftsliv och rekreation att fortsätta som tidigare. Förutom discgolfen då, men dess avgörande betydelse för friluftslivet, rekreationen och idrotten förminskades och osynliggjordes i beslutsunderlagen. Järva DiscGolfPark – Årets Park och världens bästa discgolfbana – nämndes inte vid namn.

Nu står det klart att staden bluffade, och Elisabet Anderssons SvD-artikel bekräftar detta: Picknick? Ja, men inte här. Pulka? Får man åka någon annanstans. Och så vidare. Påståendet att grillning ska vara fortsatt centralt på nya begravningsplatsen har "övertolkats" säger Svante Borg. Generellt gäller att alla tidigare tolkningar av förvaltningens budskap inte gäller.

Professor Helena Nordh som forskar i ämnet säger att människor i allmänhet använder begravningsplatser "på ett respektfullt sätt".

Så klart.

Det gäller likaväl Järvas nyskapande utspridda begravningsöar som traditionellt samlade begravningsplatser.

Problemet är bara att stadens ytkrävande gestaltning har tagit ifrån järvaborna onödigt mycket grönområde. Mark som de använde för lek och aktivitet, men inte längre vill eller kan göra!

Den stora bluffen har tjänat kyrkogårdsförvaltningens monumentala ambitioner väl. Förvaltningen har lyckats lägga beslag på 40 hektar av den populäraste och mest använda delen av kulturreservatet. I nästa etapp ska resten av aktivitetsparken och hela Granholmstoppen bebyggas. Från toppen av kullen kan döden dominera kulturreservatet.

Elisabet Andersson är blind för denna utbredande och manifesterande aspekt av begravningsplatsens "nyskapande arkitektur". Och, eftersom inte Stockholms stad gör det, orkar inte heller hon nämna Järva DiscGolfPark – Årets Park 2017 – vars engelskt inspirerade och omsorgsfullt gestaltade parklandskap staden skamlöst profiterat på i sitt prestigefyllda och rekorddyra begravningsprojekt.

Fler konstigheter i Svenska Dagbladets artikel:

"Det är ovanligt med nya begravningsplatser i Sverige. Senast det hände i Stockholm var när Skogskyrkogården invigdes 1920."
Fakta: Råcksta anlades på 1960-talet och Strandkyrkogården på 1990-talet.
"De danska arkitekterna har – inte oväntat – haft Skogskyrkogården som en stark inspirationskälla."
Fråga: På vilket sätt? Skogskyrkogården ligger till största delen i skog, det gör inte Järva. Omgärdad av en mur till skillnad mot Järva. Skogskyrkogården har ett krematorium, och dess driftbyggnad är liten och perifer. De berömda arkitekterna visade stor omsorg om detaljer. Den enda likheten med Järva är en otidsenlig trafiklösning som innebär att bilar tillåts köra in på begravningsplatsen. Så blir det när man bygger utspritt.
Att Kyrkogårdsförvaltningens järvaprojekt ända sedan arkitekttävlingen försökt renommésnylta på världsarvet Skogskyrkogården är patetiskt. Sorgligt bara att Svenska Dagbladet oreflekterat gör samma referens.
"Stockholms nya stora begravningsplats är på många sätt tidstypisk."
Fråga: På vilket sätt? Slöseri med naturresurser, exploatering av värdefulla grönområden och att bygga för bilism hör väl snarare 50- och 60-talet till? Idag är ledorden hållbarhet och hushållning med både natur och skattemedel. I så motto är Järva DiscGolfPark tidstypisk!