Nyhet —
Debatt: Priset för kortare arbetsvecka hamnar på matkvittot
Den som förespråkar en generell arbetstidsförkortning behöver vara ärlig med att bibehållen lön inte betyder bibehållen köpkraft. Man kan inte äta kakan och ha den kvar, inte ens i livsmedelsbranschen, det skriver Livsmedelsföretagens chefekonom Carl Eckerdal och Petter Danielsson, chefekonom Gröna Arbetsgivare, på DI Debatt.
Nedan följer utdrag från debattartikeln, publicerad i Dagens Industri den 21 oktober:
"Inför avtalsrörelsen behöver prislappen för kortare arbetstid bli tydlig. En 35- timmarsvecka med bibehållen lön skulle öka produktionskostnaden för livsmedel med över fem procent, en ökning som livsmedelsbranschen inte kan bära på egen hand. Fackliga och politiska löften om bibehållen lön är därför inget löfte om bibehållen köpkraft.
Debatten om arbetstidsförkortning handlar ofta om vad arbetstagarna ska vinna i fritid. Betydligt mindre sägs om vad samma arbetstagare skulle förlora i egenskap av konsumenter. För den som ska handla mat spelar det inte bara roll hur mycket lön som kommer in på kontot, utan också hur långt lönen faktiskt räcker i butik.
En förkortning från 40 till 35 timmar med samma månadslön höjer arbetskostnaden per timme med 14,3 procent. I en ny rapport analyseras hur det skulle påverka kostnadsläget i hela livsmedelskedjan: från lantbruket, via livsmedelsindustrin till butikshyllan."
***
"Våra beräkningar pekar på att en 35-timmarsvecka med bibehållen lön riskerar att höja butikspriset för svenskproducerad mat med 5,1–5,5 procent. För en vanlig barnfamilj med två barn innebär det en fördyring på över 6000 kronor per år om de handlar svenskt. På sikt kan kostnadsökningen bli ännu större i takt med att den gamla maskinparken och kapitalstocken slits ut, eftersom även kostnaden för nyinvesteringar ökar."
Du hittar hela artikeln här.