Snabb åtgärd krävs för att stoppa diskrimineringen i skolan

Idag har Malmö mot Diskriminering skickat ett brev till skolminister Lotta Edholm om den bristande tillgängligheten i svensk skola för barn med funktionsnedsättning. Vi möter barn som exkluderas, isoleras – och bryts ner av ett skolsystem som inte fungerar för dem. I brevet lyfter vi problemen och presenterar konkreta förslag på lösningar för att säkerställa rätten till utbildning – på riktigt. Ta del av hela brevet här.

Till Sveriges skolminister Lotta Edholm

Angående barns rätt till utbildning och bristen på stöd i skolan

för barn med funktionsnedsättningar.

Institutet för mänskliga rättigheter lyfter i sin senaste årsrapport att bristen på stöd till barn med funktionsnedsättningar är ett allvarligt och utbrett problem i Sverige. Institutet betonar att rätten till utbildning är en grundläggande mänsklig rättighet, central för livskvalitet, hälsa, självförverkligande och framtida försörjningsförmåga. Riksförbundet Attention visar i sin skolundersökning att elever med neuropsykiatriska funktions-nedsättningar slås ut tidigt, får vänta länge på stöd och ofta får otillräckligt stöd. Många av eleverna får inte betyg i kärnämnen och stängs ute från framtida möjligheter. Hopplösheten och ohälsan bland elever och föräldrar är stor.

FN:s granskningskommitté för funktionsrätt uttryckte 2024 oro över Sveriges utveckling avseende:

• Ökade segregerande åtgärder inom skolor.
• Avsaknad av ett övervakningssystem för inkluderande utbildning.
• Minskade anslag till skälig anpassning.
• Otillräcklig utbildning av skolpersonal i rätten till inkluderande utbildning.

Malmö mot Diskriminering är en av Sveriges 18 antidiskrimineringsbyråer. Vi möter varje år hundratals barn med funktionsnedsättningar och deras föräldrar som söker hjälp för att barnen inte får det stöd som de har rätt till i skolan. Faktiskt är detta idag den vanligaste orsaken till att människor kontaktar oss – och det ser likadant ut för flera andra av landets antidiskrimineringsbyråer. Situationen är allvarlig. I den senaste Pisa-undersökningen framkommer att 24% av svenska 15-åringar inte uppnår grundläggande läskunnighet. Detta är ett svek från samhällets sida – ett svek som slår allra hårdast mot barn med funktionsnedsättningar, särskilt de vars föräldrar saknar resurser att kompensera för skolans brister.

Vi har noterat regeringens ambition att sätta kunskap i fokus. Men för barn med funktionsnedsättningar ser vi inga konkreta reformer eller resurser i de förslag som hittills har lagts fram. Barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar – som vi möter många av – har ett särskilt behov av lärarledd undervisning, strukturerad träning i läsning, koncentration och socialt samspel. Men i verkligheten ser vi ständigt att dessa barn exkluderas i stället för att få stöd. De tas ut ur klassrummen och sätts i grupprum, i källare och på vindar - ibland fönsterlösa sådana. Inte för att få särskilt stöd utan för att sitta av tiden. Ofta med personal som saknar utbildning. Resultatet blir alltför lite undervisningstid och ett utanförskap.

Vi möter dessa barn som bryts ned av skolan – inte av hemförhållanden. Vi möter föräldrarna som förtvivlat beskriver hur de bollas mellan myndigheter när deras barn inte längre vill gå till skolan – och i vissa fall inte längre vill leva. Att inte lyckas i skolan är inte bara ett problem under skolåren. Det får långsiktiga konsekvenser i form av ökad risk för psykisk ohälsa, missbruk, kriminalitet och självmord. Kostnaderna är enorma både mänskligt, socialt och samhällsekonomiskt.

Vi har drivit rättsprocesser i mål om bristande tillgänglighet, och sommaren 2024 vann vi ett mål i Högsta domstolen där det konstaterades att bristande stöd i skolan utgör diskriminering och är en kränkning av barnets rättigheter. Men rättsprocesser är inte en lösning för varje barn; de är långsamma och kan inte förändra den rådande situationen.

Efter tio års erfarenhet av att arbeta med dessa ärenden, för närvarande i projektet Rätt på Riktigt som får stöd av Allmänna Arvsfonden, menar vi att problemet inte är brist på lagstiftning utan brist på implementering och följsamhet av den lagstiftning som finns. Därtill saknas effektiva och fungerande system för att säkerställa att barns rättigheter inte kränks. Det vi ser är att det saknas ansvarstagande såväl på skolnivå, kommunnivå och från staten. Ett tydligt exempel är att Skolväsendets överklagandenämnd under lång tid återförvisat över 80 % av de åtgärdsprogram som överklagats på grund av att skolorna brustit i att följa skollagen. Den höga andelen visar på att skolornas bristande efterlevnad av lagstiftningen är omfattande. Att det får fortgå utan att övergripande åtgärder vidtas för att förändra situationen visar också att det saknas mekanismer för att Sverige som stat ska ta sitt ansvar att säkerställa funktionsnedsatta barns rätt till utbildning.

Sedan 2017 har Skolinspektionen minskat antalet utredda ärenden med 81 % och inga viten har betalats av huvudmän sedan 2019. Siffrorna är sammanställda av Rätten till utbildning, ett av flera föräldranätverk som kämpar outtröttligt för att belysa skolans systemfel och behov av reform.

Att det inte finns fungerande tillsynsmyndigheter är ett svek mot de tusentals familjer som vänder sig till myndigheterna för att få hjälp med en av de viktigaste frågorna i ett barns liv: att få skolan att funka.

Vi uppmanar därför skolministern att:

1. Införa ett oberoende barnskyddssystem för skolan som motsvarar det skydd som finns när ett barn far illa i hemmet. Exempelvis genom att införa en anmälningsplikt för skolpersonal och skolhuvudmän till socialtjänst och tillsynsmyndighet när barn far illa i skolan och riskerar att förlora rätten till utbildning på grund av bristande stöd.
2. Etablera nya riktlinjer för socialtjänsten så att stöd ges när orsaken till att ett barn far illa ligger i skolan och inte i hemmet. Exempelvis genom att stötta vårdnadshavare i kontakten med skolan eller genom att gå in som stöd för barn som inte har närvarande vårdnadshavare.
3. Förtydliga Skolinspektionens uppdrag och ansvar så att myndigheten åläggs att utreda alla individuella anmälningar som rör brister om särskilt stöd i skolan. Säkerställ myndighetens sanktionsmöjligheter vid upprepade lagbrott och stärk samordningen med Skolväsendets överklagandenämnd.
4. Införa bindande krav på utbildning i diskrimineringslagstiftningen, tillgänglighet och inkludering för förskollärar- och lärarstudenter samt skolpersonal.
5. Säkerställa medel för skälig anpassning, inklusive pedagogiskt stöd, personella resurser och tillgängliga läromedel.
6. Säkerställa barns rätt till upprättelse vid diskriminering genom att utreda hur rättslig prövning kan möjliggöras, med barnperspektivet i fokus (se bilaga “Tillgång till rättslig prövning för den som har utsatts för diskriminering”).

Barn med funktionsnedsättning har samma rätt som andra barn att trivas i skolan, att längta till en ny skoldag, att drömma om framtiden. Det är statens ansvar att säkerställa att dessa rättigheter förverkligas på riktigt. Svensk skola har inte råd att fortsätta diskriminera barn med funktionsnedsättning. Vi uppmanar regeringen att ta systemfelen på allvar och att agera.

Med vänlig hälsning,

Vilma Seth

Verksamhetschef
Malmö mot Diskriminering

Om Rätt på Riktigt

I projektet Rätt på Riktigt, som får stöd från Arvsfonden, har Malmö mot Diskriminering krokat arm med funktionsrättsförbund, föräldranätverk, elevråd och antidiskrimineringsbyråer i hela landet för att elever som utsätts för bristande tillgänglighet i skolan ska få upprättelse.

Bland samverkansorganisationerna finns Riksförbundet Attention, Funktionsrätt Sverige, Riksförbundet FUB, Sveriges elevråd, Dyslexiförbundet, RBU, Nätverket Unga För Tillgänglighet (NUFT), Svenska Downföreningen, föräldranätverken Rätten till utbildning, Elevens rätt och Föreningen Wadajir samt fjorton av landets antidiskrimineringsbyråer. I projektet har webbplatsen www.rattpariktigt.se tagits fram för att göra det enkelt för elever och vårdnadshavare att hitta information om elevers rätt till stöd och anpassning i skolan.