”Det är ju allmänt känt att man läser till psykolog för att man vill reda ut sina egna problem.” Jag lovar, det var inte första gången jag fick höra den strofen när jag fick den i ansiktet i går. Nåväl, att det finns fördomar om olika yrken och yrkesval är inget märkvärdigt och sålunda har jag lite svårt att hetsa upp mig över den kommentaren.
När skådespelaren Robin Williams tog sitt liv började vi prata om psykisk ohälsa igen. Som vi ofta gör då någon artist, idrottsman eller tv-profil väljer att berätta om sitt eget psykiska mående. Det är synd att vi inte gör det oftare, pratar om det alltså. Så många lider i det tysta. Det är tyst för att ämnet är svårt, skamfyllt och sällan får den plats det förtjänar i media och i debatten.
Jag likt många andra ägnade tisdagskvällen till att titta på programmet Veckans brott och dokumentären Kvinnan som skapade Thomas Quick i SVT1. På sociala media och inte minst på Twitter kunde jag också följa hur skribenterna dels chockades över det de såg och hörde, men också hur man i princip ville bannlysa och nästan förbjuda användandet av begreppen ”bortträngda minnen” och ”psykoterapi”
Lars Jacobsson efterlyser i en debattartikel i Västerbottenskuriren, Akademins röst i det offentliga rummet i Umeå. Jacobson gör det dock ganska enkelt för sig när han begränsar sin definition av det offentliga rummet till dagspress. Med den utgångspunkten har sannolikt Jacobsson rätt, att rösterna från akademin minskat, eller åtminstone inte ökat.
Hur många gånger har vi inte suckat åt kollegan som kommer sent till mötet, precis som han/hon gjort de senaste tio mötena. Vi himlar med ögonen gentemot våra andra kollegor och vill skrika "Jäkla människa", men vi vinkar bara in personen och fortsätter mötet som att inget hänt.
Kanske ter det sig som osedvanligt otajmat att skriva ett blogginlägg om Politikerveckan i Almedalen i augusti månad. Sällan är väl Almedalsveckan så kall som just nu , i folkmun och i media. Rosévinet är uppdrucket sedan länge, visitkorten som byttes är borttappade eller arkiverade i runda arkivet och de kontakter som utlovades tas är bortglömda.
Det psykologiska området är fyllt med sanningar och löften. Löften om att just metoden ”X” ger goda resultat och kommer att förändra dig som individ och organisation till det bättre. Är det verkligen sannolikt att det skulle vara så? Om någon metod är bäst, borde det rimligare finnas någon som är sämre, och till och med sämst.
Umeå Kommun har med hjälp av sitt upphandlade konsultföretag Personalpartner, genomfört personlighetstester på delar av sin personal. Det berättar Västerbottenskuriren i måndagens tidning. Det som gör denna situation speciell, är att personalen fått genomgå ett personlighetstest där delar av frågorna är av synnerligen privat natur och att detta, fullt förståelligt, väckt anstöt hos de testade.
Efter att nu vistas ett par veckor här i Wollongong i Australien så har jag insett hur pragmatiska man är här. Saker och ting skall fungera, för medborgarna, för näringslivet och för turister, så är det bara. Javisst det kostar lite grann, men det gör inget. Det måste få kosta.
Lundberg Media är ett litet förlag med utgivning av böcker, podcasts och debattartiklar. Lundberg Media ägs och drivs av Mattias Lundberg
Mattias Lundberg är Leg, Psykolog, Docent i Psykologi vid Umeå Universitet, Författare, Föreläsare och Moderator.
Mattias Lundberg är en flitig samhällsdebattör med särskilt intresse för psykologin i politiken. Mattias Lundberg beskrivs ofta som en psykolog med förmåga att förklara psykologi på ett enkelt sätt och han anlitas ofta därför av såväl media som företag.
Mattias är författare till bland andra: Den Lyckliga Pessimisten & Mamma Ljuger
Han har arbetat mycket med föreläsningar och anlitas ofta som moderator och debattledare.
