Jag vill egentligen inte tro att kommunala tjänstemän är så korkade att de på allvar tror på produkterna de köper. Men när man gång på gång försvarar beslut som uppenbarligen är felaktiga och inte kan visa att man förstår och agerar på kritiken, kanske jag ändå måste ompröva den uppfattningen.
I dagens arbetsliv pratas det allt oftare om ”psykologisk trygghet”. Föreläsare och konsulter slänger sig med termen som om det vore en helt ny nyckel till framgångsrika team och blomstrande organisationer. ”Psykologisk trygghet” handlar om att skapa en arbetsmiljö där människor vågar ta risker, uttrycka idéer och erkänna misstag utan rädsla för att bli förlöjligade eller bestraffade. Det låter ju
Genom att använda konkreta psykologiska metoder och fokusera på att förändra invanda beteenden kan industrin skapa en arbetsmiljö där anställda är mer närvarande och medvetna om riskerna.
I går tisdag offentliggjorde Sveriges Radio vem som tar över huvudrollen som psykolog i långköraren ”Radiopsykologen” i P1. Med jämna mellanrum har psykologen bytts ut och när det nu var dags igen så visade det sig att Sveriges Radio till ny psykolog i ”Radiopsykologen” valt en…..läkare! Ja, du läste rätt. Den nya ”radiopsykologen” är alltså läkare och inte en legitimerad psykolog.
I tider av kris och osäkerhet i omgivningen så ställs ofta kraven på handlingskraft hos chefer och ledare. Under pandemin har detta märks extra tydligt inom offentlig sektor där personal inte bara riskerar själva drabbas, utan även får dra ett stort och tungt lass för att minska konsekvenserna av den.
När stora krav ställs, både inifrån organisationen och utifrån, inte sällan genom media, blir
Låt mig gissa. Du sitter där med lite extra jobbångest nu. Speciellt du som så många andra går tillbaka till jobbet på måndag efter en lång och skön semester. Du sitter där med en klump i magen, med tankarna på alla de krav som kommer att ställas på dig och allt det där som du borde gjort i innan sommaren. Det är rätt åt dig!
För några dagar sedan utsågs föreläsaren Thomas Erikson till ”Årets förvillare”. Efter höstens avslöjanden kring såväl författaren själv, som av den teori han bygger sina böcker och föreläsningar på, var utnämningen ingen överraskning. Det stora fokus som just nu riktas mot Erikson, ”Omgiven av idioter” och DISC innebär en risk att alla andra modeller som saknar vetenskapligt stöd glöms bort.
Även om Thomas Erikson och hans förlag tjänat stora pengar på ”Omgiven av idioter”, är det inte de som är de största vinnarna på färglåde-hypen. Den ekonomiska industrin kring DISC och de fyra färgerna är så mycket större än boken. Denna del av min bloggserie handlar om vart pengarna går och var pengarna kommer ifrån.
Problemen med DISC-modellen i praktiken är inte att den saknar vetenskapligt stöd. Det stora problemet är att den används som underlag för att fatta olika former av beslut, trots att det inte finns något som stöder att testen/modellen klarar av att utgöra ett sådant underlag.
DISC-modellen kan beskrivas som en bil som sägs kunna användas till det mesta och som verkar kanonfin i bilhallen, men är byggt på träunderede som ruttnar när man rullar ut den i verkligheten. Men den lättsålda DISC-bilen har en cool touchscreen, läckra fälgar och karossen är snyggt lackad – i fyra färger.
Att referera till ”vetenskap” och ”forskning” är ett effektivt sätt att ge legitimitet för det man skriver i böcker eller säger under en föreläsning. Det visar att man är påläst och att det finns fog för det man påstår. Dessvärre kan det också användas i manipulerande syfte, helt enkelt för att lura mottagaren att något har hög trovärdighet och är förankrat i forskning fast det inte är det.
Om ni visste så mycket skit det finns där ute bland alla psykologiska produkter och tjänster som säger sig kunna hitta den perfekte medarbetaren, kunna utveckla dig som chef, få er grupp att fungera så mycket bättre och få företaget att bli mkt mer lönsamt. Och alla säger de sig ”bygga på vetenskap”, vara ”vetenskapligt uppbyggda” och utvärderade enligt ”vetenskapliga principer”...
Mattias Lundberg, Institutionen för psykologi vid Umeå universitet, vinner Baltics samverkanspris med populärvetenskaplig inriktning. Mattias Lundberg är en förebild för innovativ populärvetenskaplig kommunikation, skriver priskommittén.
Den 13 mars anordnar Metro/Viralgranskaren Källkritikens dag på Kulturhuset i Stockholm. Mattias Lundberg från Umeå universitet medverkar genom att inledningsföreläsa under rubriken: Varför går vi på bluffar och fejkade nyheter? Mattias Lundberg medverkar även i det uppföljande panelsamtalet.
Alldeles nyss nåddes vi av beskedet att professor Hans Rosling har gått bort. Rosling har under många år varit den allra främsta företrädaren för populärvetenskaplig kommunikation från forskarvärlden. Han har på ett engagerat sätt, med pedagogisk skicklighet och grafisk tydlighet visat på vikten av att låta vetenskap och fakta styra samhällets olika vägval.
Inrätta två till tre professurer i populärvetenskaplig kommunikation. Genom att göra dem konstnärliga kan utnämning göras baserad på sökandes populärvetenskapliga produktion och inte på vetenskapliga meriter som annars sker.
För endast 280 kronor har du nu möjlighet att i Umeå köpa dig 30 minuters kvacksalveribehandling i form av så kallad ”koppning”. Koppningen som går ut på att med hjälp av vakuum lokalt utsätta huden för ett undertryck har mycket gamla traditioner. Den saknar dock helt vetenskapligt stöd för några som helt behandlingsmässiga fördelar.
Att presentera forskning på ett enkelt och tydligt sätt har sina utmaningar. Inte minst för oss forskare som ofta är beroende, eller åtminstone hjälpta, av media för att vår forskning ska nå ut och kommuniceras på ett begripligt sätt ut i samhället. Dessvärre blir det inte sällan fel, och ofta blir rubriker helt vilseledande när media ska försöka presentera ett forskningsresultat eller nya rön.
Boken "Det är sant – det stod ju i tidningen" av Mattias Lundberg och Stefan Söderfjäll, presenteras vid fyra programpunkter under Bok- och Biblioteksmässan i Göteborg 22-25 september.
I dagens DN kan vi läsa om boken Livet med kvantfysiska glasögon, där författarna hävdar att vi kan ”skapa de liv vi drömmer om” genom att”applicera kvantfysik i våra liv”. Bokens innehåll sågas med fotknölarna av forskare inom ämnet som ”påståenden som helt saknar vetenskapligt stöd.”