Jordens första massutdöende får ny klimatförklaring

En havsnivå som sjönk med 100 meter, omfattande algblomningar och våldsam vulkanism gjorde livet omöjligt för många arter. Så beskrivs katastrofen som ledde till jordens första massutdöende för 444 miljoner år sedan då 86% av alla djurarter försvann. Det var syrebrist och vätesulfid som låg bakom massutdöendet snarare än kyla eller ökad syrehalt som forskarna tidigare trott.

 Under närmare ett sekel har forskarna förklarat det ordoviciska massutdöendet med att syrenivån i havet steg som ett resultat av att temperaturen sjönk. Den slutsatsen baseras framför allt på att sedimentära stenar från den tiden är grå snarare än kolrikt svarta.

 - Tvärtemot vad vi tidigare trott kan vi geokemiskt se att haven drabbades av syrebrist, menar doktoranden Emma Hammarlund vid Naturhistoriska riksmuseet som lett den internationella studien.

 Den nya forskningen visar att det inträffade en kortvarig syrebrist i flera havsbassänger. Bevisen finns i det tunga svavel som är bevarat i havsbotten, som visar att svavelälskande mikrober blomstrade i haven. Dessa mikrober trivs bara när hav eller havsbotten saknar syre.

 Syrebristen kan ha varit en följd av kraftiga algblomningar. En bakomliggande mekanism kan ha varit att havsnivåfallet ledde till att stora mängder fosfor omsattes snabbt i haven, vilket ledde till stora algblomningar.

 Dessutom var jordens geologi i uppror då med explosiv vulkanisk aktivitet som, tillsammans med några nyetablerade landväxter, också kan ha bidragit med näringsämnen till havets alger. Det förstenade asklagret högst upp på Kinnekulle är en rest av denna vulkaniska aktivitet.

 Eftersom syrehalten var låg redan från början, kunde algblomningen förbruka nästan allt syre i haven och utplånade därmed möjligheten för många djur att överleva.

 Vid den här tiden rådde ett extremt växthusklimat med koldioxidhalter långt över dagens. Djurlivet hade ännu inte klivit upp på land och bland de många djurgrupper som drabbades hårt var trilobiter, armfotingar och graptoliter.

Resultatet publiceras denna vecka i:

Earth and Planetary Science Letters 331–332 (2012) 128–139

A sulfidic driver for the end-Ordovician mass extinction

Emma Hammarlund, med flera.

För ytterligare information kontakta:

Emma Hammarlund
Doktorand vid Naturhistoriska riksmuseet

Telefon +45 501 873 97

Epost emma@biology.sdu.dk