Radon – olika källor, samma hälsorisk

Radon är en radioaktiv gas som inte syns, luktar eller smakar, men som är den största riskfaktorn för lungcancer efter rökning. Varje år uppskattas radon orsaka omkring 500 fall av lungcancer i Sverige. För att förstå och hantera problemet behöver man veta varifrån radonet kommer, hur man mäter det och vilka åtgärder som är möjliga. Samtidigt är det viktigt att betona: radon är radon. Oavsett källa är hälsoeffekten densamma, och det är den samlade halten man exponeras för över tid som avgör risken.

Tre huvudsakliga källor till radon
Radon kan komma från flera håll, men marken är den överlägset vanligaste källan.

1. Marken – den största boven
Markradon är den källa som står för den absolut största andelen förhöjda radonhalter i svenska bostäder. Gasen bildas naturligt när uran och radium i berggrunden sönderfaller. I områden med uranrik berggrund eller genomsläppliga jordarter, exempelvis sand och grus, är risken hög. Genom otätheter i husgrunden kan radonet tränga in och ansamlas i inomhusluften. Oavsett förutsättningarna i marken riskerar nästan alla byggnader att påverkas av markradon om förutsättningarna är ogynnsamma.

2. Byggmaterial – framför allt blåbetong
Ett stort antal svenska hus byggda mellan 1929 och 1975 kan ha förhöjda radonhalter på grund av byggmaterialet blåbetong. Materialet innehåller radium som sönderfaller och avger radon. Problemet är särskilt påtagligt i väggar och bjälklag som utgör stora ytor. I kombination med markradon kan blåbetong bidra till höga nivåer inomhus. I Sverige orsakas cirka 15 procent av de förhöjda radonhalterna av blåbetong.

3. Hushållsvatten – en mindre men möjlig källa
Radon i hushållsvatten förekommer framför allt i privata bergborrade brunnar. När vattnet används, till exempel vid dusch, tvätt eller disk, frigörs radonet till inomhusluften, vilket kan leda till förhöjda radonhalter. Radon i kommunalt hushållsvatten är typiskt ett litet problem.

Olika källor kräver olika mätmetoder
Eftersom radonet kan ha olika ursprung krävs olika metoder för att få en rättvisande bild.

• Långtidsmätning av inomhusluft är den mest tillförlitliga metoden. Den genomförs under minst 60 dygn helst under eldningssäsongen (1 oktober–30 april), och ger ett årsmedelvärde som kan jämföras med referensvärdet på 200 Bq/m³.
  
• Korttidsmätning används ofta vid husköp eller snabba kontroller, men bör alltid följas upp med en långtidsmätning. Det finns 2-dagarsmätning som genomförs med instrument (vid köp- och försäljning av hus) samt 7- eller 10-dagars mätning (sistnämnda med riskbedömning) där man använder radondosor.
  
• Vattenprovtagning görs genom att ta ett vattenprov som analyseras på laboratorium. Resultatet anges i becquerel per liter.
  
• Byggnadsteknisk utredning kan bli nödvändig för att avgöra om det är markradon eller byggmaterial som är den största källan till problemet.

Radon är radon – hälsoriskerna är desamma
Ur ett hälsoperspektiv spelar det ingen roll om radonet kommer från mark, byggmaterial eller vatten. Den radioaktiva gasen påverkar lungorna på samma sätt, och det är den sammanlagda exponeringen som räknas. Det avgörande är att mäta, förstå resultatet och vidta åtgärder där det behövs.

Strålsäkerhetsmyndigheten rekommenderar att radonhalten i inomhusluft inte ska överstiga 200 Bq/m³. Om mätningen visar högre radonhalter behöver fastighetsägaren agera. För arbetsplatser ligger motsvarande ansvar hos arbetsgivaren. Ju tidigare problemet åtgärdas, desto större är möjligheten att minska exponeringen och därmed risken för framtida hälsoproblem.

– Ibland finns det en tendens att fokusera lite för mycket på vilken källa radonet kommer ifrån. Det måste man förstås ha koll på vid en eventuell åtgärd men ur hälsosynpunkt spelar det ingen roll, radon är radon. Det viktiga är att mäta, förstå resultatet och åtgärda när halterna är förhöjda. Med rätt insatser går det att skapa en tryggare inomhusmiljö, oavsett byggnadens förutsättningar, säger Karl Nilsson, vd för Radonova Laboratories.

Så åtgärdar man förhöjda radonhalter
Åtgärderna varierar beroende på varifrån radonet kommer:

• Markradon: Vanliga lösningar är radonsug, radonbrunn eller förbättrad täthet i husgrunden. I många fall kombineras detta med förbättrad ventilation.
  
• Byggmaterial (blåbetong): Förbättrad ventilation kan sänka halterna, men ibland krävs kapsling eller byte av material.
  
• Radon i vatten: Här används oftast en radonavskiljare, som luftar ur gasen innan vattnet når fastighetens interna system.

Det är viktigt att välja rätt åtgärd för att uppnå varaktig effekt. En professionell utredning kan säkerställa att resurserna sätts in på rätt plats.

Ett osynligt problem som går att lösa
Radon är ett problem som inte syns, men också ett hanterbart sådant. Genom att mäta regelbundet, identifiera källan och sätta in lämpliga åtgärder kan exponeringen minska kraftigt. Den viktigaste insikten är att radon alltid utgör samma risk, oavsett ursprung.

För mer information om radon och radonmätning besök https://radonova.se