Pressmeddelande - 1 Februari 2012 13:44

Alkärr bryter ner metylkvicksilvret

Våtmarker i norra Sverige är källor till det giftiga ämnet metylkvicksilver. En våtmarks näringsstatus påverkar hur mycket av giftet som bildas, enligt Ida Tjerngren vid SLU. Vissa våtmarker, t.ex. alkärr, bryter faktiskt ned metylkvicksilver, och bör därför bevaras. Öppna vattenytor bör återställas så att UV-nedbrytningen av giftet gynnas.

Näringsstatusen hos en våtmark påverkar bildningen av det giftiga ämnet metylkvicksilver. Det har Ida Tjerngren visat i sin doktorsavhandling vid institutionen för skogens ekologi och skötsel, SLU.

Hon studerade sju tidigare dikade svenska våtmarker före och efter restaurering. Mängden metylkvicksilver i våtmarkerna varierade beroende på våtmarkernas näringsstatus, men sex av sju våtmarker var källor till metylkvicksilver. De högsta halterna av metylkvicksilver i både jordar och bäckar, fanns i våtmarker med medelhög näringsstatus, som fattiga kärr. I den typen av våtmark bildades stora mängder metylkvicksilver.

I andra typer av våtmarker hittades bara mindre mängder metylkvicksilver. Exempelvis tycktes metylkvicksilver både bildas och brytas ner i en näringsfattig, grund sjö. Nedbrytningen antas bero på en relativt stor areal öppet vatten som gynnar nedbrytning av metylkvicksilver med hjälp av UV-ljus.

En våtmark utmärkte sig mer än de övriga – ett alkärr dominerat av klibbal (Alnus glutinosa) visade sig nämligen vara en sänka för metylkvicksilver. När jordprover togs utmed en gradient in i alkärret noterade man att metylkvicksilver bryts ned i jorden.

– Processerna bakom nedbrytningen är okända, men flera alkärr studerades och en nedbrytning av metylkvicksilver tycks vara generell för alkärr, säger Ida Tjerngren.

När våtmarkerna restaurerades förväntade hon sig en ökning av halten metylkvicksilver, men effekterna varierade.

– Två av de mer näringsrika våtmarkerna uppvisade en ökad bildning av metylkvicksilver under de första två åren efter restaurering, och sedan en minskning, berättar hon.

Detta stämmer med tidigare forskning, där pulsen av metylkvicksilver förklarats med en initialt ökad bildning följd av en ökad nedbrytning av metylkvicksilver.

Alla våtmarker är enligt denna avhandling inte källor till metylkvicksilver, vilket motsäger tidigare forskningsresultat. Dessa nya resultat kan underlätta skogsbolagens och landskapsplanerarnas beslut om vilken typ av våtmark som ska restaureras för att minska nybildningen av metylkvicksilver.

Ida Tjerngren föreslår att alkärr i möjligaste mån bibehålls och restaureras eftersom denna typ av våtmark aktivt kan bryta ner metylkvicksilver som cirkulerar i våra skogsmarker.

– Våtmarker av typ fattiga kärr bör inte alls restaureras, men våtmarker med öppna vattenytor bör återställas så att vattenytan ökar, avslutar hon.

-------------------------------------------

MSc Ida Tjerngren, institutionen för skogens ekologi och skötsel, SLU, försvarar sin avhandling med titeln “Redefining the role of wetlands as methyl mercury sources – insights from wetlands before and after restoration”. Disputationen avser filosofie doktorsexamen.

Tid: fredagen den 17 februari 2011 klockan 10.00
Plats: P-O Bäckströms sal, SLU i Umeå
Opponent: Dr David Krabbenhoft, U.S. Geological Survey, Wisconsin Water Science Centre, USA

Mer information

Ida Tjerngren, 090-786 83 61, 070-220 89 87, ida.tjerngren@slu.se

Hemort: Junosuando, Pajala, Norrbotten

Avhandlingen, http://pub.epsilon.slu.se/8554/

Institutionen för skogens ekologi och skötsel, SLU, http://www.slu.se/sv/fakulteter/s/om-fakulteten/institutioner/institutionen-for-skogens-ekologi-och-skotsel/