Ökande utsläpp gör att problemen med giftigt kvicksilver i näringskedjorna växer. Hur kan vi motverka att det kvicksilver som redan kommit in i globala kretslopp hamnar i kinesers ris och i svenskars insjöfisk? Det kommer ett nystartat femårigt svenskt-kinesiskt forskningssamarbete att titta närmare på. Målet är bland annat nya metoder för markanvändning.
Kalavverkning i kuperade landskap fördubblar exporten av metylkvicksilver till ytvatten, medan effekten i flacka landskap är mindre, visar Rose-Marie Kronberg i en avhandling från SLU. – Undvik körspår som leder ner mot vattendrag, behåll rejäla beskogade kantzoner mot vatten och satsa resurser på att återskapa klibbalkärr, rekommenderar Rose-Marie Kronberg.
Förbränning av fossila bränslen, trakthyggesbruk och dikning av rika klibbalkärr har under de senaste hundra åren lett till en kraftigt ökad bildning av metylkvicksilver (MeHg) och ackumulering av giftet i insjöfisk. Nu visar forskning från SLU att restaureringar av klibbalkärr kan motverka utvecklingen eftersom kärrjorden bryter ner metylkvicksilvret.
Våtmarker i norra Sverige är källor till det giftiga ämnet metylkvicksilver. En våtmarks näringsstatus påverkar hur mycket av giftet som bildas, enligt Ida Tjerngren vid SLU. Vissa våtmarker, t.ex. alkärr, bryter faktiskt ned metylkvicksilver, och bör därför bevaras. Öppna vattenytor bör återställas så att UV-nedbrytningen av giftet gynnas.