Gå direkt till innehåll
Exempel på små lövbestånd i ett mellansvenskt jordbrukslandskap (Uppland). Foto: Sara Cousins
Exempel på små lövbestånd i ett mellansvenskt jordbrukslandskap (Uppland). Foto: Sara Cousins

Pressmeddelande -

Ny ädellövskog på åkermark blir värdefull livsmiljö för lundväxter

Små bestånd av ädellöv som planteras på åkermark har stort värde för den biologiska mångfalden i utpräglade jordbrukslandskap. Om planteringen har kontakt med äldre skog finns merparten av skogsfloran på plats inom 60-80 år. I planteringar som är helt omgivna av åkermark går det betydligt långsammare, men även sådana skogspartier är värdefulla. Det visar forskare från SLU och Stockholms universitet i en ny studie.

Resultaten har nyligen redovisats i en artikel i Journal of Applied Ecology. Forskningen har finansierats av Formas och av Naturvårdsverkets miljöforskningsanslag och är ett samarbete mellan Jörg Brunet och Per-Ola Hedwall vid SLU i Alnarp och Sara Cousins och Jessica Lindgren vid Stockholms universitet.

För att bevara och utveckla den biologiska mångfalden i intensivt brukade jordbrukslandskap är det viktigt att skapa ett nätverk av skogspartier som erbjuder livsmiljöer för utpräglade skogsväxter och som kan fungera som ”språngbrädor” för dessas fortsatta spridning i landskapet. Ett forskarlag från Sveriges lantbruksuniversitet och Stockholms universitet har nu undersökt hur skogsväxter koloniserar små lövskogar som har planterats på nedlagd åkermark i Skåne. Studien, som bygger på jämförelser av 20–140 år gamla planteringar, visar hur växtligheten har utvecklas genom åren och vad man kan göra för att gynna spridningen av olika typer av skogsväxter.

Skånska gods erbjöd en unik kunskapskälla

På markerna runt godsen Skabersjö och Torup i sydvästra Skåne finns en för Sverige unik tidsserie av lövskogsplanteringar på gammal jordbruksmark. I dessa planteringar har forskarna kunnat undersöka hur vegetationen har utvecklats och vilka typiska skogsarter som har vandrat in i skogar av olika ålder, liksom hur detta har påverkats av närheten till äldre skog. Dessutom kunde de jämföra floran i åkermarksplanteringarna med den i gammal ädellövskog med kontinuitet i området.

Studien visar att planterad ädellövskog på åkermark med tiden ger ett värdefullt tillskott av livsmiljö för många kalkgynnade skogsarter, som historiskt sett har förlorat en stor del av sin ursprungliga livsmiljö till jordbruket. I denna grupp ingår rödlistade arter såsom desmeknopp, skogsveronika och strävlosta, som alla hittades i åkermarksplanteringar. Med sådana planteringar skapas dessutom bättre spridningsmöjligheter för arter i gamla restskogar, så att de även i framtiden ska kunna överleva i svenska jordbrukslandskap.

Snabbare etablering i närheten av gammal skog

– Nyetablerad lövskog koloniserades av oväntat många typiska skogsarter även om den är helt omgiven av öppen jordbruksmark. Etableringen går dock betydligt snabbare om den nya skogen planteras direkt intill äldre skogsmark, säger professor Jörg Brunet från SLU.

Enligt studien kan ädellövplanteringar på åkermark efter 60–80 år ha utvecklat en skogsflora som till stor del liknar den i ädellövskog på gammal skogsmark, om det finns gammal ädellövskog i närheten. I mer isolerade planteringar – där avståndet till gammal skog var mer än 100 meter – hittade forskarna runt hälften så många typiska skogsväxter som i gammal skog efter runt 100 år. I båda typerna av planteringar blir alltså floran med tiden allt mer lik den i gammal ädellövskog, men det tar olika lång tid.

Lövskogsplanteringarnas ålder och avstånd till närmsta lövskog med kontinuitet hade alltså stor betydelse för antalet typiska skogsväxter. Däremot hade planteringarnas storlek inte någon tydlig inverkan på artantalet.

– Vi föreslår därför att man vid nyetablering av lövskog i jordbrukslandskap planterar både nära äldre artrik skog och utspritt i det öppna jordbrukslandskapet. Då skapas ett nätverk av skogspartier som kan fungera som ”språngbrädor” för skogsväxters fortsatta spridning i landskapet, säger Sara Cousins från Stockholms universitet.

Kontaktpersoner

Jörg Brunet, professor
Institutionen för sydsvensk skogsvetenskap
SLU, Alnarp
jorg.brunet@slu.se, 040-41 51 84

Sara Cousins, professor
Institutionen för naturgeografi
Stockholms universitet
sara.cousins@natgeo.su.se, 08-16 47 67

Artikeln

Brunet, J., Hedwall, P.-O., Lindgren, J., & Cousins, S. A. O. (2021). Immigration credit of temperate forest herbs in fragmented landscapes—Implications for restoration of habitat connectivity. Journal of Applied Ecology, 00, 1–12. https://doi.org/10.1111/1365-2664.13975

Pressbilder

(Får publiceras fritt i anslutning till artiklar om detta pressmeddelande. Klicka för högupplöst foto. Fotograf ska anges.)

Illustration som visar hur andelen typiska skogsväxter i nyplanteringar närmar sig den i gammal skog (här satt som 0 procent arter kvar att kolonisera) i relation till beståndsålder och om planteringen var isolerad från gammal skog eller nära sådan.

Foto på 18-årig ekplantering på åkermark där vitsippa har etablerats.

En 18-årig ekplantering på åkermark där vitsippa har etablerats. Foto: Jörg Brunet, SLU

Foto på 80-årig ekplantering på åkermark där skogsfloran har etablerat sig.

En 80-årig ekplantering på åkermark där de artrika fält- och buskskikten har hunnit etablera sig och liknar hur det ser ut i ekbestånd på gammal skogsmark. Foto: Jörg Brunet, SLU


FÖRDJUPNING: Stora skillnader i spridningsförmåga

En viktig orsak till att antalet typiska skogsväxtarter, liksom artsammansättningen, påverkas av lövskogsplanteringarnas ålder och isolering är att arterna har väldigt olika spridningsbiologi. När forskarna undersökte artegenskaper som kan kopplas till spridningsförmåga fann de att det fanns fler högväxta arter och arter med anpassningar för långdistansspridning i unga och isolerade planteringar. Däremot fanns det färre arter med tunga frön eller vegetativ spridning (rhizom, utlöpare) i dessa planteringar.

Vissa typiska skogsarter finns redan på plats efter 10–15 år när krontaket börjar sluta sig i den unga skogen. Två exempel är ormbunkarna träjon och skogsbräken, vars små sporer lätt sprider sig över stora avstånd. Orkidéer har mycket små frön som lätt sprids med vinden och till exempel skogsknipprot hittar man ofta även i riktigt unga planteringar. Även många av våra bredbladiga lundgräs är bra på att snabbt etablera sig i ny skog, förmodligen för att deras frön lätt fastnar i pälsen på olika däggdjur som sedan kan sprida dem över stora avstånd. Detsamma gäller för de örter som har frön med små krokhår, som myskmadra och stor häxört.

Arter med bärfrukter verkar inte spridas lika effektivt som sådana med vidhäftande frön, men ibland hittar man en liten fläck med liljekonvalj, ekorrbär, ormbär eller storrams långt från närmaste äldre förekomst. Detta tyder på att fåglar ibland äter deras bär och sprider fröna med sin spillning över längre avstånd.

Flera andra arter har frön som sällan sprider sig över långa avstånd. Dessa söker man oftast förgäves efter i nyplanterad ädellövskog, och ibland har de inte etablerat sig ens 100 eller 200 år efter att skogen har anlagts. Särskilt ny skog som helt omges av öppen mark förblir i regel ganska fattig på dessa arter, medan de flesta av dessa svårspridda arter långsamt vandrar in i en plantering om den har anlagts direkt intill en artrik gammal ädellövskog. Bland de svårspridda arterna märks särskilt de med stora frön som sprids med olika arter av skogsmyror. Hit hör många av de tidiga vårblommorna, som sipporna, nunneörter, lungört, samt skogs- och lundviol. Även arter som främst sprids vegetativt med utlöpare hittar sällan till isolerade planteringar, men vandrar sakta in i nya planteringar som ligger intill äldre skog, till exempel gulplister, buskstjärnblomma, lundarv, lundslok och skogsbingel.

Lövskogar som hade planterats i direkt anslutning till äldre skog, koloniserades i stort sett av alla typiska skogsväxter, oberoende av deras spridningssätt. Även här var dock spridningshastigheten in i bestånden långsammare för myrspridda arter. Antalet typiska skogsarter närmade sig artantalet i gamla lövskogar efter 60–80 år om de inte var isolerade.

Ämnen

Taggar

Presskontakt

David Stephansson

David Stephansson

Presskontakt Presskontakt Forskningsinformation 018-67 14 92

Science and education for sustainable life

SLU är universitetet som forskar och utbildar kring de biologiska naturresurserna, både på land och i vatten. Vi jobbar med hållbar utveckling av städer och landsbygd, dessutom verkar vi för människors och djurs livskvalitet och välbefinnande.

Vårt universitet producerar forskning i världsklass inom flera områden. Våra utbildningar leder till relevanta jobb, och vår kompetens är efterfrågad i näringsliv och samhälle. Vi verkar både lokalt och globalt för en hållbar, levande och bättre värld.