Mer är inte alltid bättre i stadsutvecklingen

Goda ambitioner i stadsutveckling leder inte alltid till goda resultat. En ny studie från Trivector Mobility visar att överutbud av cykelparkering är ett exempel på hur välmenande planering kan skapa ineffektiva lösningar.

Överutbud skapar ineffektivitet
I studien om cykelparkering Evidensbaserad studie cykelparkering vid bostad visar vi att det på många håll har byggts betydligt fler cykelparkeringar än vad som faktiskt används. Ambitionen har varit god, men resultatet riskerar att bli motsatsen när ytor förblir oanvända.

Samma logik har länge präglat planeringen av bilparkering. Höga parkeringstal har skapat ett överutbud, pressat betalningsviljan och i praktiken lett till subventionerad bilparkering. När vi bygger mer än vad som efterfrågas riskerar det både att leda till onödig klimatbelastning och ineffektivitet.

Liknande mönster syns i flera stadsutvecklingsprojekt där bil- och cykelpooler etablerats utan att bära sina egna kostnader. Ofta har utgångspunkten varit att varje fastighet eller varje kvarter ska lösa allt på egen hand. Det låter tilltalande, men leder inte alltid till fungerande lösningar.

Stadsliv kräver rätt avvägningar
Det här gäller inte bara mobilitet. Även i stadsutvecklingen i stort ser vi hur för mycket av det goda kan bli fel. Vi bygger platser för människor, men ibland utan att det finns tillräckligt många människor som faktiskt använder dem. Stadsplaneringsnestorn Jan Gehl uttryckte det träffande i en intervju i Fastighetsnytt (2 april 2026):

”På alldeles för många platser försöker man få in för mycket. Man har bra idéer och bygger takträdgårdar, idrottsplatser, parker och löparbanor. Men människorna räcker inte till. Det blir tomt.”

Det är en nyttig påminnelse. Kvalitet i stadsutveckling handlar inte om att maximera utbudet av funktioner i varje enskild fastighet. Det handlar om att skapa sammanhang som människor faktiskt använder.

Gehl sätter fingret också på en möjlig lösning:

" …man ska under inga omständigheter bygga hus med hiss direkt ned till garaget. Man ska alltid behöva gå en bit genom sitt bostadsområde för att komma till sin bil. Det är en liten sak, men annars är det många som aldrig kommer ut där de bor."

Placeringen av mobilitetstjänster påverkar inte bara tillgängligheten, utan också livet mellan husen. Ibland är det just återhållsamheten som skapar de mest levande, hållbara och ekonomiskt rimliga miljöerna.

Det är lätt att tro att mer alltid är bättre i stadsutveckling, men vår studie visar att överutbud ofta leder till motsatsen. När vi planerar utan tydlig koppling till faktisk efterfrågan riskerar vi att skapa lösningar som varken används eller bär sina egna kostnader. Det gäller allt från parkering till mobilitetstjänster. Nyckeln är att våga prioritera och dimensionera utifrån en målstyrd efterfrågan, som samtidigt förutsätter att tillgången till cykelparkering och delade mobilitetstjänster kan skalas upp.

Detta pekar vi också på som lösning i cykelparkeringsstudien där en mer aktiv förvaltning och möjlighet att planera för mer flexibla cykelparkeringsytor kan möjliggöra en sådan resurseffektiv uppskalning.

Välmenande planering kan skapa ineffektivitet när utbudet överstiger efterfrågan. Hållbar stadsutveckling kräver balans, samordning och fokus på användning – inte maximal mängd funktioner. Det är i de genomtänkta avvägningarna som levande och fungerande stadsmiljöer uppstår.

Text: Rasmus Sundberg, Samskapad stadsutveckling, Trivector Mobility.