Skapa en organisation med arena för rockstjärnor

Metallica har spelat ihop många år. Att de har rönt stora framgångar med över 100 miljoner sålda album sedan starten 1981 är odiskutabelt. Men resan har inte varit lätt. Drogmissbruk, en förolyckad bandmedlem och långvariga bråk har satt sina spår som har lyst igenom på vissa av deras plattor. Att det blir slitningar i bandkonstellationer är inte så konstigt. Personerna förändras, framgångar och motgångar påverkar musikerna och förändrade familjesituationer spelar in. Så har det antagligen varit för Metallica också. Deras värdegrund har ibland kommit på skam i brist på kommunikation och gemensam vision. Det är lätt hänt när allt rullar på och verksamheten växer.

Sommaren 2011 var The Big Four ute på världsturné. De fyra största trendskapande trashbanden Metallica, Slayer, Megadeth och Anthrax hade intagit Ullevi i Göteborg och Metallica var huvudbandet. Mina (Andreas) gamla favoriter Slayer gick ut näst sist och gjorde som vanligt ett helt lysande liveframträdande. Jag har sett dem flertalet gånger live och de levererar 100% varje gång. Imponerande.

När det var dags för Metallica att inta scenen blev jag orolig hemma i TV-soffan. De senaste årens interna bråk inför öppen ridå hade resulterat i enligt min högst personliga åsikt ett antal värdelösa plattor. Liveframträdandet 1992 i Stockholm hade varit ett lågvattenmärke av alla de rockkonserter jag har varit på trots den då aktuella och fortfarande lysande plattan Black Album. Mina förväntningar på Metallica var därför lågt ställda och jag tyckte lite synd om dem att de skulle få ta över scenen efter mangelkungarna i Slayer.

När de så väl satte igång var det som en orkanvind drog in i mitt vardagsrum. Först förstod jag inte vad som hände. Det jag såg på TV-skärmen och den musik mina trumhinnor registrerade var något av det bästa jag någonsin har upplevt. Framför mig stod ett sargat gammalt band som levererade sinnessjukt skön metal. Det var tungt. Det var stenhårt. Framförallt var det tajt. Grymt tajt. James Hetfield var som en härförare som med bus och glädje drog med sina bandkompisar mot krigsfronten. Samtliga var fullständigt uppslukade av ge sitt yttersta för att leverera en show utan dess like och jag kan bara säga att de lyckades till fullo. Metallica fullständigt ägde hela giget, från det ölindränkta gräset ända upp till molnen.

Vad hade hänt? Kinga och jag är helt övertygade om att Metallica hade kommit överens om bandets värderingar. Att de en gång för alla gick igenom förhållningssätt, visioner och musikaliskt uttryck. Allt sådant som gjorde att de kunde dra ett streck över det som varit och fokusera på framtiden. Glädjen, samstämmigheten, tryggheten och viljan att framträda som ett av världens absolut största metalband var en gemensam målbild bland bandmedlemmarna och den bilden lös igenom TV-skärmen och gav mig gåshud.

Så vill vi att ni ska ha det på jobbet. Vi vill träna er att uppnå rockstar status. Att ni fullständigt blåser skallen av era kunder och medarbetare genom att ni agerar som ett band. Att ni har ett driv, en glöd och en brinnande passion för det ni gör och det ni vill uppnå. Låter det ok? Vi har en del att repa men det är lugnt.

CommZone och Leventa lär dig ackorden.

Kinga & Andreas