Tur i oturen

Alla som har diabetes minns nog dagen diagnosen var ett faktum. Jag tror nog att min berättelse om det skiljer sig lite. Jag hade tur och min diabetes upptäcktes i ett ganska tidigt skede, så jag hann inte bli jättesjuk som man oftast blir.

Jag tog rutinblodprov som jag tar en gång om året hos psykiatrin i slutet av maj 2018. Jag har aldrig haft några anmärkningar mer än järnbrist. Nu i efterhand minns jag och har även fått berättat för mig av mina närmaste, att jag hade symptom på diabetes. Jag var extremt trött, jag kunde somna i soffan mitt på dagen, något som innan var omöjligt för mig. Jag var väldigt kissnödig hela tiden, det kom mängder varje kvart. Men det var ingenting jag egentligen la märke till, jag antog att tröttheten var järnbrist, jag hade även precis börjat ta nya antidepressiva och jag får alltid biverkningar, det var alltså inget konstigt för mig. Det där rutinblodprovet är jag glad över, annars hade det nog hunnit gå långt. Jag är ingen sådan som söker vård i onödan.

I alla fall, jag loggade in på Mina Vårdkontakter för att titta på provresultaten (något jag alltid gör, haha) och såg då att mitt fasteblodsocker var förhöjt. Detta var en fredag och jag hade inte läkartid angående blodproven förrän på måndagen. Det var en jobbig helg. På måndagen pratade jag med läkaren och hon skickade en remiss till min vårdcentral direkt! Jag är en väldigt orolig person så jag bestämde mig för att ringa vårdcentralen själv också, för att kanske snabba på det hela. Så blev det inte! Sköterskan jag fick prata med sa att det inte behöver vara diabetes, att ha ett förhöjt blodsocker är inte så farligt och bokade en tid till mig en månad senare, i juli. Jaha, tänkte jag, som faktiskt har diabetes (både typ 1 och typ 2) i släkten. Då var det väl ingenting.

Efter några timmar ringde dock min husläkare ringde mig och bad mig ta fler prover redan dagen efter och bokade in ett besök hos sin kollega på torsdagen. Jag som känt mig lugn efter samtalet med sköterskan blev väldigt förvirrad.

Sagt och gjort, dagen efter tog jag prover igen och på torsdagen var det dags för läkarbesöket. Det var ingen tvekan om att jag hade fått diabetes. Läkaren var osäker på vilken typ, och om behandling skulle sättas in direkt eller inte. Just då var mitt fasteblodsocker på 8 mmol/L och mitt HbA1c var 50 – alltså inte jättehögt och jag var precis i början av insjuknandet (två veckor senare var mitt fasteblodsocker runt 12 mmol/L så det gick fort ändå).

Läkaren skickade in mig till vårdcentralens diabetessköterska som hade tid när jag ändå var där. Sköterskan ansåg att jag inte behövde någon behandling där och då, och konstaterade att jag var för smal för att ha typ 2-diabetes (ett jäkla dumt konstaterande då man verkligen INTE behöver vara överviktig för att få typ 2, så det började med en fördom). Jag fick en blodsockermätare, broschyrer om diverse diabetesrelaterade saker och fick en ny tid veckan efter.

Jag mådde inte bra dagarna efter. Hela min värld hade raserats kändes det som. Jag fann tröst i min son i alla fall. Men eftersom ingen behandling hade satts in så trodde jag väl att det inte var så farligt, men där hade jag fel. Min husläkare ringde en vecka efter att diabetesen var konstaterad och det var ett snabbt samtal om att jag hade antikroppar och att det var diabetes typ 1 det handlade om, och att han remitterade mig vidare till medicinmottagningen på sjukhuset där jag skulle få hjälp istället. Då kändes det värre igen.

Jag hann med ett besök till hos diabetessköterskan på vårdcentralen. Jag berättade att det är diabetes typ 1, och sköterskan hade inte så mycket mer att säga än att jag inte skulle behöva insulin på ett bra tag då det säkert handlade om LADA (en typ 1 med långsammare förlopp, man har kvar egenproduktion längre och behöver oftast inte insulin på ett tag – INTE en blandning av typ 1 och 2 som många tror, LADA är en ren typ 1-diabetes).

Om jag var förvirrad av allt detta? Ja! Jag ville endast få klarhet i vilken typ av diabetes det var, hur jag skulle behandla den, hur jag skulle leva osv. Vilket inte tog så lång tid. Jag fick ett brev från medicinmottagningen om att det var en väntetid på runt 8 veckor, men läkaren där ringde upp mig dagen efter och bad mig att ta prover – jag var stammis på provtagningen sommaren 2018, haha.

Proverna var tagna och jag väntade spänt på vad läkaren på medicinmottagningen skulle komma fram till. Där och då trodde jag på diabetessköterskans ord, att jag inte skulle behöva insulin än. Ett liv med sprutor skrämde mig enormt mycket, så hennes ord tröstade mig.

En dag efter att jag tagit proverna ringde läkaren på medicinmottagningen igen. Läkaren berättade att jag behövde sättas in på insulin omgående, långtidsverkande och snabbverkande insulin, och att en diabetessköterska skulle ringa senare samma dag. Det var inte det roligaste att få höra, efter hur vårdpersonalen på vårdcentralen kommit med egna gissningar, och som patient tror man ju på dem.

Diabetessköterskan ringde och jag fick en tid redan dagen efter. Jag kan säga att behöva börja med insulin några veckor efter att en diabetessköterska sagt att jag inte skulle behöva det var en större chock än att få själva diabetesen. Jag tycker inte att vårdpersonal ska uttala sig om sina gissningar över något de egentligen inte vet. För min del var deras gissningar endast jobbiga och i det läget jag var i är det bättre att hålla inne sina gissningar.

Jag hade turen att få en underbar diabetessköterska som jag hoppas att jag får ha länge till! Jag är inte alltid en enkel patient att ha att göra med men sköterskan gör verkligen allt för att jag ska ha det så bra som möjligt med min diabetes. Det är tack vare personalen på medicinmottagningen som jag har lyckats acceptera att jag har diabetes. Jag är väldigt tacksam över att jag tog det där rutinprovet. Jag är inte en sådan som söker vård i onödan eller alls egentligen. Jag hade garanterat hunnit bli dödssjuk om det inte upptäckts på det sättet det gjorde. Så det var absolut tur i oturen!

Zandra

Zandra fick typ 1-diabetes som 28-åring och är ensamstående mamma. Bloggar för Diabetes Wellness Sverige.