Forskare definierar två fetmaprofiler med olika risk för typ 2-diabetes

Ett forskarteam från Lunds universitets diabetescentrum (LUDC) har genomfört en omfattande analys av de genetiska skillnaderna mellan olika grupper med personer med fetma. Forskarna definierade i studien två fetmaprofiler med olika risk för bland annat typ 2-diabetes.

Fetma är ett globalt folkhälsoproblem som påverkar flera hundra miljoner människor runt om i världen oberoende av kön och ålder. Det är en kronisk sjukdom som, tillsammans med dess följdsjukdomar, medför stora kostnader för samhället i form av produktionsbortfall, sjukvård, sjukskrivning och för tidig död. Fetma ökar risken för högt blodtryck och höga blodfetter, och för en rad sjukdomar såsom typ-2 diabetes, cancer, hjärt-kärlsjukdomar och njursjukdomar. Fetma kan även leda till social stigmatisering, psykisk ohälsa och försämrad livskvalitet.

Även om fetma och typ 2-diabetes oftast inträffar tillsammans är förhållandet dem emellan komplicerat och inte ännu helt klarlagt. Det visar sig att en del personer som utifrån sitt kroppsmasseindex (BMI) lider av fetma inte har en åtföljande ökad risk för diabetes. När 80 procent av personer med typ 2-diabetes också har fetma, verkar 10 till 30 procent av personer med fetma vara metaboliskt friska. Det är denna avvikelse från normen som nu gjort det möjligt för LUDC-forskare att på ett tydligt sätt jämföra olika gruppers genetiska risk för typ 2-diabetes vid fetma.

Genetisk risk för sjukdom
Paul Franks, professor i genetisk epidemiologi vid Lunds universitet, som tillsammans med Daniel Coral, forskarstudent, lett studien förklarar dess syfte:

– Vi använde genetiska metoder för att undersöka hur indelningen inom en grupp personer med fetma ser ut när man bryter ned den på genetisk nivå. Vi tittade på en fetmaprofil som visade sig ha hög sannolikhet för andra kliniska problem som diabetes, leversjukdom och andra metabola sjukdomar, och jämförde den med en fetmaprofil bestående av personer som levt länge med fetma men som aldrig utvecklat de negativa konsekvenser som vi typiskt associerar med för mycket kroppsfett.

Forskarna vid enheten Genetic and Molecular Epidemiology (GAME) jämförde dessa två fetmaprofiler tillsammans med kollegor från universiteten i Dundee och Oxford i Storbritannien och Vanderbilt Genetics Institute i USA. Teamet använde sig av en rad maskininlärningsmetoder för att analysera data som redan var offentligt tillgänglig och fynden har nu publicerats i tidskriften Nature Metabolism.

De två gruppernas riskprofil
Utifrån indelningen kunde forskarna se att riskerna såg olika ut trots att personerna i båda grupperna hade fetma. Bland annat förekom riskskillnader när det gällde kardiovaskulär dödlighet, fettdistribution och förekomsten av två bakterier i tarmfloran.

Analyser visade också att midja-höft-kvot, blodtryck och HDL-kolesterol spelade en framträdande orsakande roll hos personer med fetma som utvecklade typ 2-diabetes. Hos personerna som inte utvecklade typ 2-diabetes identifierade forskarna 17 gener som förmedlar skydd mot sjukdomen.

Fetmaprofiler för hantering av risk och riktad behandling
Med denna typ av genetisk bestämning av fetma menar forskarna att man får en bättre hälsoprofil som man kan utgå från för att förebygga och behandla fetma. De påpekar dock också att det i den avvikande fetmaprofilen, där risken för att utveckla metabola sjukdomar är mindre, finns några andra sjukdomar som tycks vara vanligare, däribland artros.

Daniel Coral, forskarstudent vid GAME-enheten och studiens huvudförfattare, säger om arbetet:
– Vi måste snabbt utveckla en mer systematisk och integrerande syn på fetma. Genom att undersöka samspelet mellan genetiska egenskaper, proteiner, fetter, tarmfloran och genernas uttryck vill vi belysa fetmans mångfacetterade karaktär och bidra till att mer exakta interventioner kan utformas.

Forskarna påpekar att fler studier behövs på detta område. Men i praktiken skulle genetiskt bestämda fetmaprofiler kunna användas vid prescreening och läkemedelsbehandling, samt vid kliniska prövningar för att undersöka om personer med olika fetmaprofiler svarar olika på livsstilsförändringar eller kirurgiska ingrepp.

Länk till hela artikeln i Nature Metabolism:
A phenome-wide comperative analysis of genetic discordance between obesity and type 2 diabetes


BMI (body mass index, kroppsmasseindex) är ett mått på förhållandet mellan en persons vikt och längd. BMI används för att definiera övervikt och fetma. Man räknar ut en persons BMI genom att dela hens vikt med kvadraten på längden i meter (kg/m2). BMI har ett samband med mängden kroppsfett och varierar med ålder och kön.

BMI-kategorier
under 18,5 – klassas som undervikt
18,5–24,9 – klassas som normalvikt
25-29,9 – klassas som övervikt
30 eller högre – klassas som fetma

Källa: Diabetesportalen/Camilla Selberg