Johan snackar om bonusfamiljer i Radio P4 Malmöhus 22 maj kl 08.45

Hur länge tycker du att man ska vara ihop med någon innan man introducerar sina barn med den nya partnern? 

Det är omöjligt att säga en exakt tid som ska gälla för alla. Jag brukar prata om vikten att känna sig trygg i relationen med sin nya partner när man introducerar hen med sina barn. Ofta tycker jag att barn känner på sig att föräldern har hittat en ny kärlek i sitt liv. De märker ju att föräldern är gladare och har någon att bry sig om utöver dem. Det är inte sällan att barnen "kommer på" sin förälder med sin nyvunna kärlek. 

Om båda har barn sen tidigare, när är det läge för barnen att träffa varandra och att alla börjar hänga ihop?

Jag föreslår att det är dags när bådas barn har fått träffa respektive förälders nya partner.

Det händer ju att ens barn är skeptisk mot ens nya partner i början, hur kan man tänka om det händer?

Det behövs tid för omställning. Jag tror att det är en god hjälp om föräldern ser sitt barns reaktion som normalt och handlar utifrån det. Det är sunt att barn till en början är skeptiska eller försiktiga i mötet med en ny människa som har kommit in så mycket i familjen. Om föräldern tänker så tror jag att den har det lättare att förstå barnets reaktion och på så sätt hjälper sitt barn att närma sig den nya personen i familjen lagom fort. Ge barnet tid.

Och om barnen inte kommer överens, hur kan man lösa en sån situation?

Det är som i alla syskonrelationer, att alla barn inte går hop. Men i en bonusfamilj så ställs det på sin spets eftersom det inte finns de biologiska banden som anledning att hålla ihop. Då får familjen hitta andra skäl till att anstränga sig att träffas och hålla ihop så gott det går. En del familjer löser det praktiskt så att barnen går om varandra så gott det går genom att inte vara samma helg hos familjen. Om inte det går så brukar en del familjer lösa det så att föräldern tar barnet på egen hand och gör saker ihop för att avlasta familjens system. Om problemet växer och blir en stor belastning för familjen så skall man söka hjälp för det.

Att flytta ihop är ett stort steg även utan barn, hur planerar man bäst en ihopflytt om en eller båda har barn?

Det är som jag tidigare har sagt en process som kräver tid. Varje medlem i familjen skall hinna med att vänja sig, komma över känslor som står i vägen för att flyttas ihop. Det bästa sättet är att vara öppen med sina känslor och prata om dem. De vuxna har ansvaret för att de samtalen blir konstruktiva. De vuxna ska ha sista ordet med i beslutsprocesserna kring flytten så att barnen känner sig hållna.

Får man som bonusförälder tillrättavisa sin partners barn?

Det är något som jag tycker föräldrarna ska prata igenom. Det kan finnas skäl till att överlåta fostran av barn på den biologiska föräldern, t ex om den andra bioföräldern har starkt motstånd mot att den nya partner ska lägga sig i uppfostran. Om alla parter är överens så kan mycket väl bioföräldern fostra barnet. Men en sak som inte bör hända är att nya partnern undviker möta barnet på ett känslomässigt plan. Det riskerar skapa en känsla av övergivenhet och sorg som leder till stora relationsproblem i familjen.

Vilka fina och härliga saker kan man se framemot om man ska skapa en bonusfamilj?

Det är samma fina och bra saker som i sk kärnfamiljer. Glädjen över att ha en familj, barn och dela vardagen med dem. I en bonusfamilj har man till skillnad från kärnfamiljen dessutom erövrat en seger i det att kunna skapa en vidgad familj med flera vuxna och flera barn inblandade. Det ger en större kontaktyta och därmed hjälp och stöd för varje individ. Som vuxen har man dessutom lärt känna sig själv på ett djupare plan eftersom det kräver mycket bearbetning av känslor som uppstår vid separationer och att återerövra kärleken och ny familj.