DEBATT: Konkurrens på lika villkor – eller bara när det gynnar de stora aktörerna?

Bilbranschen talar ofta om vikten av konkurrens på lika villkor. Det är en princip som de flesta ställer sig bakom. Men när debatten om import av bildelar från Kina granskas närmare uppstår en obekväm fråga: Gäller den principen verkligen alla? Ska alla ha rätt att konkurrera på just dessa lika villkor?!

I dag importerar de flesta stora reservdelskedjor bildelar från Kina, ofta via egna inköpsorganisationer eller mellanhänder. Produkterna säljs sedan på den europeiska eftermarknaden och utgör en självklar del av deras sortiment. Samtidigt driver flera av dessa aktörer, genom den europeiska bransch- och samarbetsorganisationen FIGIEFA, frågor som riskerar att begränsa eller försvåra möjligheterna för fria verkstäder och oberoende importörer/bildelsgrossister att köpa delar direkt, via egna kanaler, från samma marknad.

Det är värt att komma ihåg att den kinesiska fordonsindustrin med sitt underleverantörsled inte är en enhetlig marknad. Där finns både fristående reservdelstillverkare vars produkter säljs under egna varumärken världen över och etablerade underleverantörer till fordonsindustrin som levererar originalutrustning (OEM) till fordonstillverkare, samtidigt som de säljer motsvarande produkter på eftermarknaden under egna eller andra varumärken.

Det skapar ett tydligt dilemma om man vill kontrollera en marknad.

Om kinesiskt tillverkade bildelar är tillräckligt bra när de stora kedjorna själva importerar dem varför skulle de vara olämpliga när en fri verkstad eller en oberoende importör gör exakt samma sak? Är det verkligen kvalitet och säkerhet som är den avgörande frågan, eller handlar det i själva verket om att skydda etablerade affärsmodeller från ökad konkurrens?

Naturligtvis ska alla bildelar uppfylla höga krav på kvalitet, regler för produkt och trafiksäkerhet, dokumentation och spårbarhet. Det råder det ingen tvekan om. Men dessa krav måste tillämpas lika för alla. Regler får inte utformas så att de i praktiken stärker redan dominerande aktörer samtidigt som mindre företag kanske utestängs från dessa inköpskanaler, får ökade kostnader och sämre möjligheter att konkurrera.

Konkurrens på lika villkor innebär inte att vissa företag ska ha friheten att importera medan andra möts av administrativa eller regulatoriska hinder. Det innebär att samma lagar, samma krav och samma möjligheter ska gälla oavsett företagsstorlek. Om en stor reservdelskedja kan importera en produkt från Kina ska en fri verkstad eller en oberoende importör kunna göra detsamma – under förutsättning att produkten uppfyller samma tekniska och rättsliga krav.

När företrädare för marknadens största reservdelskedjor och importörer använder en svensk branschförening – vars styrelse består av chefer från de största reservdelsleverantörerna – för att påverka, via politisk lobbying och opinionsbildning, regelverket på ett sätt som begränsar konkurrenternas handlingsutrymme, samtidigt som de själva fortsätter att köpa från samma leverantörsmarknad, uppstår en berättigad fråga om syftet. Handlar det om att stärka trafiksäkerheten och kvaliteten eller om att skydda den egna marknadspositionen?

Det är därför hög tid att ställa den fråga som många mindre företag redan funderar över:

Vill branschen verkligen ha konkurrens på lika villkor eller bara konkurrens på de villkor som gynnar de största aktörerna?

Om konkurrens ska vara mer än ett slagord, floskel, måste principen om likabehandling även gälla i praktiken. Samma regler, samma möjligheter och samma ansvar för alla stora reservdelskedjor, oberoende importörer och fria verkstäder.

Först då kan vi tala om en verkligt fri och rättvis konkurrens på eftermarknaden. En konkurrens som sker på lika villkor som gynnar marknaden, såväl bransch som konsument samt infriar EU:s målsättning om lägre ägandekostnader.

10 augusti 2026

Bo Ericsson, 072-222 03 61
bo.ericsson@fordonsjuristen.se

Ulf Stefansson, 072-064 77 27
ulf.stefansson@fordonsjuristen.se

Jörgen Hallén, 070-337 35 35
hallen@hks.services