Kanotister ska utbildas i miljötänk

Forskare har tillsammans med Svenska kanotförbundet tagit fram en utbildning med miljömässig hållbarhet i fokus. Utbildningen sjösattes under en helg i början av maj och kommer så småningom att bli tillgänglig för såväl kanotföreningar som friluftslivet.

Svenska kanotförbundet har länge velat integrera miljötänk i sitt utbildningsutbud, och nu har de till slut fått chansen. Detta med hjälp av tre svenska lärosäten och forsknings- och samverkansprogrammet Mistra Sport & Outdoors. I höstas tog Mistra kontakt med forskaren Daniel Wolf-Watz vid Mittuniversitetet, och därefter har forskarna Thomas Beery från Högskolan Kristianstad, samt Emilia Fägerstam och Jonas Forsmark från Linköpings universitet, anslutit, och nu ett halvår senare finns en kurs att testa i skarpt läge.

– Vi har arbetat med idén om hur friluftsliv ska spela en större roll för ett miljövänligt beteende och såg denna möjlighet att arbeta med Svenska kanotförbundet som en fantastisk möjlighet, säger Thomas Beery, professor i miljödidaktik vid Högskolan Kristianstad.

Kursen riktar sig till ledare och bland deltagarna fanns kajakledare från kanotföreningar, Friluftsfrämjandet, utbildningsföretag och kanotcentraler. En av de som deltog var Åsa Andersson som är utvecklare på Svenska kanotförbundet.

– Det här fyller en väldigt viktig del i vårt utbildningspaket. Vi pratar mycket om miljön men ofta begränsas detta till allemansrätten. Den nya kursen erbjuder sätt att bredda diskussionen om miljöengagemang, med vattnet och paddlingen som naturliga utgångspunkter, menar Åsa Andersson.

Professor Thomas Beery demonstrerar en av sina aktiviteter på kursen i maj, under vilken avrinningsområdet kartläggs. Det bygger på idén om att erkänna sin koppling till vatten genom att bli medveten om de vattensystem vi är en del av. Foto: Svenska kanotförbundet

Platsrelation skapar engagemang

Reflektioner kring människans relation till vattnet som plats är centralt i utbildningen.

– Vattnet vi paddlar på är en del av ett globalt system där allt liv ingår. På så vis kan en enkel paddeltur ge massor av ingångar till resonemang om miljöfrågor och hur vi kan bete oss miljövänligt, förklarar Daniel Wolf-Watz.

– Vi hoppas att deltagarna ser att det inte finns en fast lista med regler att följa, utan snarare hur de sociala kopplingarna, intresset för paddelmiljöer och utvecklingen av färdigheter kan kombineras, inte bara för att förbättra paddlingen, utan för att hjälpa oss att bli bättre förvaltare av våra gemensamma vattenresurser, säger Thomas Beery.

Under utbildningen fick deltagarna både delta i aktiviteter och skapa egna pass att testa på gruppen. Åsa Andersson är själv kanotledare och upplevde att hon fick med sig många bra verktyg.

– Det väcktes ett engagemang, en nyfikenhet och ett lekfullt förhållningssätt till miljöfrågan hos oss alla. Och deltagarna fick praktiska övningar med sig att prova i sina verksamheter. Nu blir det vår uppgift som kanotförbund och ledare att skapa förutsättningar för att starta de här processerna även bland våra kursdeltagare, resonerar Åsa Andersson.

Det sätt utbildningen togs fram på är ett bra exempel på samverkan mellan akademi och omgivande samhälle. Forskarna kommer nu att följa upp och utvärdera utbildningens utfall genom intervjuer med kursdeltagarna.

Aktiviteter för miljömedvetenhet
Thomas Beery hade tre aktiviteter för att öka miljömedvetenheten hos deltagarna: vattencykelspel, diskussion om anknytning till vatten och att kartlägga avrinningsområdet. I den senare följer varje deltagare vägen för en teoretisk droppe vatten, som rinner från hemmet till havet ... från trädgården till diket till bäcken till floden till havet. Alla ritar en riktig karta och använder de verkliga platsernas namn. Sedan delar de sin karta med en partner. Allt detta gjordes på vattnet i kajakerna.