Facebook som bevis i vårdnadstvister, Juristpunkten

Jag möter dagligen klienter i olika samhällsskikt som utåt sett är varandras olikheter i det mesta, men som har en viktig kärna gemensamt – sociala medier.

År 2007 steg Facebook upp på tronen i Sverige som det största sociala nätverket genom tiderna och även om många såg det som en modefluga så har det växt till något som alla idag har kännedom om. Detsamma gäller med bloggar och Twitter.

Idag har vi chefer som twittrar om sina arbetsuppgifter, vi har toppolitiker som skriver om sina intryck av dagen och modebloggare som står som de ledande entreprenörerna i den svenska utvecklingen av unga företagare.

Vi har länge vetat att det finns en baksida med sociala medier men det är först nu som media har upptäckt den juridiska aspekten. För Facebook, Twitter och bloggar finns idag mitt framför oss i rättssalen. Det som tidigare var något som tillhörde fritiden har tagit plats i rättens finrum och kan ibland vara det yttersta beviset som avgör.

Många klienter jag träffar är förtvivlade över att deras motpart hotar dem, förtalar dem och ljuger utan att det finns bevis som kan föras fram i ljuset. I vårdnadstvister, framför allt, är det tyvärr ingen hemlighet att ”fulspel” förekommer och att barnets bästa sätts i sista hand. Vi har fri bevisföring i svensk rätt, men ändå är det först de senaste åren som jurister har vågat åberopa blogginlägg, Facebookmeddelanden och Twitter som skriftlig bevisning i sina bevisuppgifter.

Första gången jag själv anförde ett sådant bevis var jag osäker på värderingen av detta dokument. Denna papperskopia från Facebookloggen, som föreställde en bild på min motpart med en vodkaflaska i handen, med röda ögon och ett slött leende klockan 03:41 på natten. Det var dock samma natt som hans dotter enligt hans egen uppgift sovit i hans knä i soffan samtidigt som han tittat på Top Gun. Detta bevis i kombination med vittnesuppgifter, som även dessa hade sin grund på Facebook, räckte för att ifrågasätta umgängesförälderns lämplighet att ha umgänge med sin dotter i sitt hem.

I dagens samhälle år 2012 finns det inga förbjudna bevismedel. Så länge du kan binda bevisen till förhörstemat och bevistemat och påvisa relevansen med dessa så är, enligt min erfarenhet, ett sådant bevis lika mycket värt som vilken annan bevisning som helst.

Idag förekommer någon typ av bevis från sociala medier i nästan hälften av alla mål som jag driver. Om det beror på att människor på Internet blivit mer utlämnande då de tror att de är på säker mark eller om domstolen blivit mer tolerant och mer liberal i sin värdering av bevisning låter jag vara osagt.

Nästa vecka går jag upp i min första huvudförhandling där tyngdpunkten av all bevisning kommer från olika sociala medier. Bevisning som aldrig skulle kommit ut i ljuset om det inte vore för just sociala medier.

Linda Bohlin, jur kand vid Juristpunkten