Stadens konsulter skeptiska till Järva begravningsplats – ”Går kanske inte att använda”

Föroreningarna i tippen som Stockholms stad valt ut för Järva begravningsplats är måttligt allvarliga till allvarliga skriver konsultföretaget Hifab i projektets miljökontrollplan. I värsta fall kan det ”till och med bli nödvändigt att avbryta schakten med effekten att gravområdet helt eller delvis inte går att använda för gravsättning”.

Kyrkogårdsförvaltningens kalhyggen i Järva DiscGolfPark har upprört många järvabor den senaste månaden, men ännu har entreprenören NCC inte börjat gräva ut för reningsdammar och gravkvarter. Förvaltningens konsult Hifab har tagit fram en Miljökontrollplan för projektets första etapp som belyser miljöproblemen och den storskaliga masshantering som väntar.

All schaktad jord för begravningsplatsen behöver sorteras, lagras, bedömas, analyseras och transporteras bort – över 100 000 kubikmeter.

”Ett industriprojekt”

Miljökonsulten Magnus Jonsson har läst dokumentet för Låt Parken Levas räkning.

– Man gräver i till största del okända massor med mycket föroreningar och icke kartlagda ytliga grundvattenförekomster, konstaterar han. Man vet inte vad som kommer hända när man börjar schakta för dessa dammar och gravar, men man tänker sig att man löser det längs vägen ...

– Risken för miljöskada är stor, och sanering och hantering av länsvatten kan bli mycket kostsam, säger Magnus Jonsson.

Allt vatten från schaktarbetena behöver renas innan det fortsätter ut mot Igelbäcken. Hanterings- och reningsprocessen som krävs kan jämföras med industriverksamhet. Kyrkogårdsförvaltningen planerar även att krossa sprängsten inom området.

– Arbetet med de våta, kladdiga och förorenade massorna kräver stor plats. Dagens vackra park kommer bli ett ödelagt landskap av schaktgropar och uppgrävda högar, kommenterar Låt Parken Leva.

Arbetet med sorteringen av massorna beräknas ta 6-12 månader, men kan ta betydligt längre tid än så.

Hifab skriver: "I områden med kraftiga oljeskador finns en uppenbar risk för återkontaminering av det tillförda materialet. Ett sådant scenario vore högst olyckligt eftersom det kan komma att påverka möjligheterna för framtida gravsättningar. Påverkan kan ske dels direkt genom att olja påverkar massorna, men även lukt kan innebära oacceptabel olägenhet."

Områdena med oljeskador ligger centralt inom etapp 1.

Begravningsbassänger

För att hindra återkontaminering spekulerar Hifab i möjligheten att klä in begravningsytorna i gummidukar. Detta är oprövade metoder i liknande sammanhang eftersom begravningsytor aldrig tidigare förlagts i en deponi.

– Denna mark har staden valt ut för järvaborna att begravas i! Istället för begravningsöar borde de prata om begravningsbassänger, fortsätter Låt Parken Leva sin kommentar.

Kyrkogårdsförvaltningen planerar även att schakta i släntfoten av tippen. Här ska det göras en obligatorisk schaktväggskontroll för att lokalisera utflödande föroreningar.

Hifab menar att risken är stor att delar av gravytorna inte går att genomföra då det inte går att förhindra att det läcker in föroreningar om det är för förorenat runtomkring.

Miljökontrollplanen utgår från att alla begravningsytor ska placeras i tippmassor och att marken behöver bytas ut till ett djup på 3,5 meter. Situationen är dock ännu mer komplicerad. Tippen anlades i gammal träskmark, och tidigare geotekniska utredningar visar att tippens fyllningslager är så tunt i stora delar av etapp 1 att schaktningen kommer att gå djupt ner i underliggande gyttja. En så instabil grund kommer att kräva kostsamma stabiliseringsåtgärder, men de nämns inte i miljökontrollplanen.

– Trots att miljöproblemen är så stora i detta projekt är sannolikt de geotekniska ännu större, avslutar Låt Parken Leva. Det är märkligt att projektledningen inte läst rapporterna grundligare som de själva beställt, och att problemen inte redovisats när de kommit fram eller när besluten fattats.