När skådespelaren Robin Williams tog sitt liv började vi prata om psykisk ohälsa igen. Som vi ofta gör då någon artist, idrottsman eller tv-profil väljer att berätta om sitt eget psykiska mående. Det är synd att vi inte gör det oftare, pratar om det alltså. Så många lider i det tysta. Det är tyst för att ämnet är svårt, skamfyllt och sällan får den plats det förtjänar i media och i debatten.
Valkampanjandet har skruvats upp ordentligt inför Riksdagsvalet. För mig är det slående att tonläget väldigt snabbt blivit hårt och fokus mer och mer läggs på att förkasta de politiska motståndarnas idéer istället för att lyfta fram det egna partiets fördelar. Om partierna vinner eller förlorar på en sådan hållning låter jag vara osagt, men den svenska politiken och demokratin är en förlorare.
Låt mig gissa. Du sitter där med lite extra måndagsångest nu. Speciellt du som så många andra går tillbaka till jobbet i morgon efter en lång och varm semester. Du sitter där med en klump i magen, med tankarna på alla de krav som kommer att ställas på dig och allt det där som du borde gjort i innan sommaren. Det är rätt åt dig!
Det började redan i förra veckan, när de första journalisterna började återvända efter semestern och tog fart på allvar i måndags då de flesta återvänt. Framför allt i sociala media efterlystes aktivitet från politiker och från partierna med budskapet om att ”Det är bara x dagar kvar till valet – var är valkampanjen?”
I dag startar Politikerveckan i Visby. I år arrangerar jag ett eget seminarium tillsammans med min psykologkollega Mattias Elg. Seminariet med namnet ”Psykologin i politiken” är faktiskt det första (så vitt vi förstått) som tar upp psykologiska aspekter och spörsmål kring politik och politiker som ett eget fenomen.
Idag onsdag den 14 maj sändes sista delen i den andra säsongen av serien När livet vänder i SVT 2. Serien som bygger på att genom intervjuer skildra ett antal människors liv genom dramatiska och påfrestande händelser, fram till hur de lever i dag och vad de förväntar sig av livet framåt, är en succé för Sveriges Television.
Innan några av mina kollegor psykologer, eller ännu troligare någon psykoterapeut får en hjärnblödning, låt mig förklara rubriken. Jag menar inte att psykoterapi som teori och som metod innehållsmässigt ska bort från psykologutbildningen. Den är viktigt och behövs. Nej, det här rör något annat, de nationella examensmålen
Sverige är i behov av utländsk arbetskraft inom många yrken, inte minst inom vården. Trots detta är det nästan omöjligt för en psykolog med utländsk utbildning att få svensk legitimation. Tyvärr beror detta på Socialstyrelsens bristande kunskap om den svenska psykologutbildningen och en felaktig och ålderdomlig handläggning av ansökningarna.
I TV4´s Nyhetsmorgon torsdag den 12 dec diskuterades frågan om den oreglerade psykologiska marknaden. Kortfattat så är den helt oreglerad vilket innebär att personer helt utan utbildning kan använda sig av titlar som signalerar kunskap och kompetens, men i själva verket inte innehåller något. Det ställs heller inte några krav på vilka metoder som kan användas eller några krav på vetenskaplighet.
Att det Sture Bergwall blivit utsatt för i samband med utredningarna av de mord som han först dömts och sedan friats för, är en skandal av ojämförliga mått är nog de flesta ense om. Det är en så unik händelse att det är svårt att ens tänka sig att jämföra Bergwalls situation med något annat och jag inser därför att min jämförelse nedan kan framstå som provocerande.
Jag likt många andra ägnade tisdagskvällen till att titta på programmet Veckans brott och dokumentären Kvinnan som skapade Thomas Quick i SVT1. På sociala media och inte minst på Twitter kunde jag också följa hur skribenterna dels chockades över det de såg och hörde, men också hur man i princip ville bannlysa och nästan förbjuda användandet av begreppen ”bortträngda minnen” och ”psykoterapi”
Som både psykologkollega och kollega i den akademiska världen, om än på annan ort, så vill jag uppmana dig Sven Å Christiansson, att börja berätta din sida av det som beskrivs i Dan Josefssons bok ”Mannen som slutade ljuga".
