Att vara politiskt korrekt har blivit något negativt och lite av ett skällsord. Personer med visst politikerförakt använder begreppet med den innebörden, men även andra och däribland media. Det har till och med gott så långt att vissa politiker friskriver sig från en sådan stämpel genom att uttrycka sig med orden: ”Inte för att framstå som politiskt korrekt men…”
Jag har egentligen inget emot att Lund tror hon kan prata med de döda. Ej heller att hon erbjuder sina tjänster till människor som vill ha svar. Hon bryter såvitt jag förstår inte mot några lagar och då är det svårt att sätta sig till doms över detta. Människor är fria att välja att tro på vad de vill, även om jag personligen anser detta vara ren humbug.
Uttrycket ”Carpa” blev utsett som ett svensk nyord för ett drygt år sedan. Att ”carpa” innebär att fånga tillfället och härrör sig från ett av det senaste decenniets mest slitna uttryck: Carpe Diem. Att fånga dagen. Nu är i och för sig ”Carpe Diem" omodernt. De senaste åren har uttrycket ”att leva i nuet” blivit det fina. Den som verkligen kan visa på att hen lever i nuet uppbär en viss status.
Jimmie Åkesson är sannolikt en av landets mest intelligenta politiker, och definitivt den mest intelligenta bland partiledarna. Missta nu inte intelligens för intelligenta politiska åsikter, för sådana anser jag inte att han har. Efter att jobbat många år med personbedömningar ser jag dock likheter med andra personer som varit extremt framgångsrika analytiker och strateger.
Förra veckan skrev jag ett blogginlägg med rubriken ”Vuxna! Ni lurar våra barn. Lägg av!”. Inlägget som handlar barn och självkänsla har hittills lästs ungefär 157000 gånger och delats på sociala medier ungefär 15000 gånger, samt genererat en hel del kommentarer och mailrespons. Jag tänkte därför ägna fortsättningen av denna text till att problematisera lite kring just självkänsla.
Vi vuxna håller på att förstöra kommande generationer och det är dags att vi skärper till oss. För deras och vår egen skull.
Under vecka 44 och vecka 45 genomför Taxi Stockholm ett PR-jippo (jo, jag anser att det är ett PR-jippo även om Taxi Stockholm inte erkänner det) de kallar för Taxiterapeuterna. Konceptet bygger på att ett par taxibilar utrustas med en Legitimerad psykolog eller psykoterapeut som ska kunna vara passagerarens terapeut under en taxifärd.
Att hela tiden förändra sig eller åtminstone vilja eller sträva efter att förändra sig har blivit nära på obligatoriskt i Sverige. Det är som om vi svenskar ser ett egenvärde i själva förändringen. Bara vi vill någonstans och eftersträvar något annat än det vi har för stunden, så är vi rätt ute. Den stora faran är att välja att sitta still och inte agera. Att nöja sig med det man har.
Redan då jag och Jan Bylund började läcka lite information kring vårt bokprojekt ”Den lyckliga Pessimisten – om varför negativt tänkande är positivt” möttes vi av ett samstämt ”ÄNTLIGEN”. När sedan boken blev officiell och sedermera kom ut fick vi återigen lyssna till människor som på olika sätt kände det befriande av att vi skrivit boken.
Den ideella föreningen Mind presenterade i fredags resultatet av en undersökning de gjort där den psykiska hälsan/ohälsan i landet, uppdelat på olika län beskrivs i vad man kallar sitt ”mind-index”. Såväl nationella medier som Dagens eko och en mängd lokala och regionala medier följde upp denna med förhållandevis långa reportage där man även försökte analysera skillnaderna i landet.
Några som likt de introverta varit bortglömda och oönskade är Pessimisterna. Det är kanske inte så konstigt. Pessimisterna blir fördomsfullt betraktade som negativa och trista, som nej-sägare och bakåtsträvare, ja helt enkelt olyckliga. Givet detta, så kan jag förstå att man inte ser pessimismen som något eftersträvansvärt, utan snarare just oönskat och något som bör undvikas.
”Det är ju allmänt känt att man läser till psykolog för att man vill reda ut sina egna problem.” Jag lovar, det var inte första gången jag fick höra den strofen när jag fick den i ansiktet i går. Nåväl, att det finns fördomar om olika yrken och yrkesval är inget märkvärdigt och sålunda har jag lite svårt att hetsa upp mig över den kommentaren.
