New England Journal of Medicine publicerar data där OCREVUS (ocrelizumab) som första läkemedel visar positiva resultat både vid primär progressiv multipel skleros och vid multipel skleros med skov

Studieresultat som presenteras i The New England Journal of Medicine (NEJM), ger nytt hopp bland annat för patienter med primär progressiv multipel skleros (PPMS), en form av MS som innebär en stadigt ökande funktionsnedsättning, och där inga godkända sjukdomsmodifierande behandlingar finns. OCREVUS (ocrelizumab) är det första läkemedlet som i en stor fas III-studie visar signifikant effekt hos patienter med PPMS. Samtidigt publiceras resultat där OCREVUS, i två fas III-studier, visar en betydligt bättre effekt jämfört med behandling med interferon beta-1a (Rebif) på patienter med MS med skov (RMS), den vanligaste formen av MS. Dessa studier visar även att OCREVUS har en fördelaktig biverkningsprofil. Dessa data ligger till grund för den ansökan om godkännande av OCREVUS som har lämnats in till läkemedelsmyndigheterna i både Europa och USA.

Den 21 december publicerades i The New England Journal of Medicine data från tre positiva fas-III studier som utvärderat OCREVUS (ocrelizumab) som behandling av patienter med MS. Resultaten från dessa studier (OPERA I och OPERA II respektive ORATORIO) visadeatt OCREVUS gav en statistiskt signifikant och kliniskt meningsfullt förbättrad sjukdomskontroll både vid MS med skov jämfört med behandling med interferon beta-1a (Rebif) och vid PPMS i jämförelse med placebo. Alla tre studier uppnådde sina primära effektmått, som för OPERA I och OPERA II var minskning av denårliga skovfrekvensen och för ORATORIO minskad risk för kvarstående funktionsförsämring under minst 12 veckor. Även viktiga sekundära effektmått uppnåddes i samtliga tre studier, vilka inkluderade mått på funktionsnedsättning och förekomst av inflammatoriska hjärnlesioner.

Resultaten från två identiska studier (OPERA I och OPERA II) på patienter med MS med skov, den vanligaste formen av multipel skleros, visade att OCREVUS var signifikant bättre än behandling med interferon beta-1a (Rebif) på flera viktiga indikatorer på sjukdomsaktivitet efter två års behandling.

– Dessa resultat är av stor betydelse för patienter med MS. Trots att vi de senaste åren fått flera nya behandlingar för att bromsa sjukdomsförloppet hos patienter med skovformad MS finns det ett stort behov av nya behandlingar som kan kombinera effektivitet med en acceptabel biverknings- och säkerhetsprofil vilket är en utmaning med dagens alternativ, säger Tomas Olsson, professor i neurologi vid Karolinska Universitetssjukhuset i Solna och svensk huvudprövare i OPERA.

I ytterligare en studie (ORATORIO) på patienter med PPMS, visade OCREVUS signifikant minskad risk för kvarstående funktionsförsämring under minst 12 veckor (primärt effektmått) och även under 24 veckor (sekundärt effektmått) jämfört med placebogruppen. Dessutom kunde man i studien visa effekt på flera andra sekundära effektmått, såsom tid som krävs för att kunna gå en sträcka på 25 fot (cirka åtta meter), minskad volym av kroniska hjärnlesioner och en minskning av förlust av hjärnvolym.

– Resultaten från dessa tre fas-III studier har potential att förändra behandlingen av MS. Ocrelizumab är det första läkemedlet som visat en signifikant minskad risk för funktionsförsämring vid både MS med skov och vid primär progressiv MS. Vid primär progressiv MS saknas idag godkända behandlingar, säger Margareta Olsson Birgersson, medicinsk direktör, Roche AB, Sverige.

Även OCREVUS säkerhetsprofil utvärderades i de tre fas III-studierna. I OPERA-studierna (MS med skov) var biverkningarna i OCREVUS-gruppen jämförbara med interferon beta-1a gruppen. I ORATORIO-studien (PPMS), var biverkningarna jämförbara mellan OCREVUS och placebogruppen. Vidare uppföljning av säkerhetsprofilen sker i öppna fortsättningsstudier.

Roche ansökan till läkemedelsmyndigheterna i både USA och EU om godkännande av OCREVUS (ocrelizumab) som behandling av MS vid skov och vid primär progressiv MS är under beredning.

Om OPERA I och OPERA II studierna vid MS med skov
OPERA I och OPERA II är två internationella multicenter, dubbelblinda, fas-III studier omfattande 1 656 patienter med MS med skov. Primära och viktiga sekundära effektmått från dessa studier presenterades 2015 på europeiska MS-kongressen kongressens ECTRIMS, läs mer om det i pressmeddelandet här.

Om ORATORIO-studien vid primär progressiv MS
ORATORIO är en internationell multicenter, randomiserad, dubbelblind, placebokontrollerad fas III-studie som omfattar 732 personer med primär progressiv MS med syfte att mäta effekt och säkerhet vid behandling med ocrelizumab.

Till skillnad från OPERA I och OPERA II studierna, i vilka den blindade behandlingsperioden var två år, fortsatte ORATORIO-studien att vara blindad tills dess att alla patienter fått minst 120 veckors behandling med ocrelizumab eller placebo och tills dess att ett antal fördefinierade händelser CDP (confirmed disability progression) i form av kvarstående funktionsförsämring uppnåddes i studien. Primära och viktiga sekundära effektmått från dessa studier presenterades 2015 på europeiska MS-kongressen kongressens ECTRIMS, läs mer om det i pressmeddelandet här.

Om OCREVUS (ocrelizumab)
OCREVUS (ocrelizumab) är en humaniserad monoklonal antikropp utvecklad för att specifikt rikta sig mot CD20-positiva B-celler. CD20 är ett protein som finns på ytan på vissa av kroppens B-celler och dessa B-celler har en nyckelroll i den inflammationsprocess som uppstår vid multipel skleros och då resulterar till skador på myelin och axoner. Dessa skador leder på sikt till funktionsnedsättning hos de flesta personer med MS. Prekliniska studier visar att ocrelizumab minskar antalet CD20 positiva B-celler. Däremot påverkar ocrelizumab inte stamceller eller plasmaceller vilket betyder att viktiga funktioner i immunförsvaret bevaras.

Om multipel skleros
Multipel skleros (MS) är en kronisk sjukdom som inte kan botas och som drabbar uppskattningsvis 2,3 miljoner människor runt om i världen[2,3].I Sverige lever omkring 19 000 personer med MS. Sjukdomen är vanligare i Sverige jämfört med många andra länder i världen. Kvinnor insjuknar dubbelt så ofta som män.

MS uppstår när immunförsvaret angriper det skyddande fettinnehållande lagret, myelinet, som omger nervtrådarna (axonerna) i centrala nervsystemet och leder då till en lokal inflammation. Inflammationen kan orsaka en mängd olika symptom som t ex muskelsvaghet, extrem trötthet (fatigue) och synrubbningar vilka ibland även kan leda till kvarstående funktionsnedsättning [4, 5, 6]. De flesta som drabbas av MS får sina första symptom mellan 20-40 års ålder, vilket gör sjukdomen till den största (icke-trauma relaterade) orsaken till funktionsnedsättning hos unga vuxna [7].

MS med skov är den vanligaste formen av sjukdomen och cirka 85 procent av patienterna har denna form vid tiden för diagnos [8]. MS med skov kännetecknas av episoder av nya eller förvärrade symtom (skov) följt av perioder av återhämtning [9, 10]. Sjukdomsaktivitet och försämring kan inträffa även hos patienter som inte har uppenbara symptom, trots pågående behandling. Primär progressiv MS (PPMS) är en annan form av sjukdomen som karaktäriseras av fortlöpande försämring av symptom utan de karaktäristiska skoven [8]. Uppskattningsvis 10-15 procent av patienter med MS har den primär progressiva formen av sjukdomen. Godkända behandlingar saknas idag för PPMS.

För mer information
Tomas Olsson, professor, Karolinska Universitetssjukhuset, Solna, 070-721 35 98, tomas.olsson@ki.se
Margareta Olsson Birgersson, medicinsk direktör, Roche AB, 070-568 75 22, margareta.olsson_birgersson@roche.com
Tommy Ringart, kommunikationschef, Roche AB, 070-562 11 40, tommy.ringart@roche.com

Om Roche inom neurovetenskap
Neurovetenskap är ett område i fokus för forskning och utveckling på Roche. Företagets mål är att utveckla behandlingsalternativ som baseras på centrala nervsystemets biologi för att kunna förbättra livet för människor med kroniska och allvarliga sjukdomar. Roche har mer än ett dussin läkemedel under klinisk utveckling för multipel skleros, Alzheimer’s sjukdom, spinal muskelatrofi, Parkinson’s sjukdom, Down’s syndrom och autism.

Referenser
1. New England Journal of Medicine (NEJM): Ocrelizumab versus Interferon Beta-1a in Relapsing Multiple Sclerosis. Available at: http://www.nejm.org/doi/full/10.1056/NEJMoa1601277, Ocrelizumab versus Placebo in Primary Progressive Multiple Sclerosis. Available at: http://www.nejm.org/doi/full/10.1056/NEJMoa1606468?query=featured_home B-Cell Depletion — A Frontier in Monoclonal Antibodies for Multiple Sclerosis Available at: http://www.nejm.org/doi/full/10.1056/NEJMe1614717
2. Multiple Sclerosis International Federation. (2013). Atlas of MS 2013. Available at: http://www.msif.org/about-us/advocacy/atlas/. Last accessed November 2016.
3. National Institutes of Health-National Institute of Neurological Disorders and Stroke. (2015). Multiple Sclerosis: Hope Through Research. Available at: http://www.ninds.nih.gov/disorders/multiple_sclerosis/detail_multiple_sclerosis.htm#280373215. Last accessed November 2016.
4. Ziemssen T. (2005). Modulating processes within the central nervous system is central to therapeutic control of multiple sclerosis. J Neurol, 252(Suppl 5), v38-v45.
5. Hauser S.L. et al. (2012). Multiple sclerosis and other demyelinating diseases. In Harrison’s Principles of Internal Medicine (pp.3395-3409). New York, NY: McGraw Hill Medical.
6. Hadjimichael O. et al. (2007). Persistent pain and uncomfortable sensations in persons with multiple sclerosis. Pain, 127(1-2), 35-41.
7. Multiple Sclerosis International Federation. What is MS? Available at http://www.msif.org/about-ms/what-is-ms/. Last accessed November 2016.
8. Multiple Sclerosis International Federation. Types of MS. Available at https://www.msif.org/about-ms/types-of-ms/. Last accessed November 2016.
9. Lublin F.D., Reingold S.C. (1996) Defining the clinical course of multiple sclerosis: results of an international survey. National Multiple Sclerosis Society (USA) Advisory Committee on Clinical Trials of New Agents in Multiple Sclerosis. Neurology, 46(4),907–11.
10. Lublin F.D. et al. (2014). Defining the clinical course of multiple sclerosis. Neurology, 83(3), 278-86.
11. Trojano M., et al. (2003). The transition from relapsing–remitting MS to irreversible disability: clinical evaluation. Neurol Sci, 24(Suppl. 5), S268–S270.
12. Miller D.H., Leary S.M. (2007). Primary-progressive multiple sclerosis. Lancet Neurol, 6(10), 903-12.