Strax före jul kom klimatutsläppssiffrorna för 2020. De visade att de svenska utsläppen minskat med 35 procent sedan år 1990, trots kraftigt ökad BNP och att befolkningen ökat med ett par miljoner.
EU:s statistikmyndighet Eurostat har redovisat hur EU:s medlemsländer klarade 2020-målet för förnybar energi. Sverige hamnar i topp, bäst i klassen. Inte bara högst andel förnybar energi i den totala ekonomin och högst andel förnybart i transportsektorn, utan dessutom den största ökningen i procentandel i EU sedan 2005 och det land som allra mest överträffat målet. Vi var bäst i EU redan från börj
Tänk er fyra björkar som grott och växt upp från frön från samma moderbjörk. Hur många frön kan en björk producera? Många miljoner? De flesta kommer aldrig att gro. Men låt oss anta att fyra björkfrön från samma träd grodde samma år för 70 år sedan. Låt oss sedan anta att vi i år behöver avverka alla fyra björkarna och att de kommer att flisas till bränsleflis och levereras till samma värmeverk.
Den 1 juli 2020 publicerade den vetenskapliga tidskriften Nature en artikel där några forskare från EU:s forskningsinstitut JRC påstod att de avverkade arealerna i europeisk skog hade ökat mycket kraftigt från åren 2011-2014 till åren 2015-2018. Man gjorde också en koppling till ökad användning av bioenergi. Det här budskapet fick mycket stor spridning och har använts flitigt.
De senaste dagarna har det tagits viktiga steg framåt i den internationella klimatpolitiken, både globalt och i EU. Men de europeiska besluten får oss att undra om konsekvenserna för svenskt skogsbruk och svenska skogsägare.
Att biobränslen och papper är ”kortlivade produkter” och därmed mindre klimatsmarta än byggnadsvirke har blivit ett allt oftare använt argument för dem som vill minska på skogsbruket och avverkningarna, och som vill begränsa användningen av biobränslen från skogen. Är det ett starkt argument mot skogsbruk, avverkning och bioenergi?
Fyra miljoner hushåll blev utan ström, många i flera dagar. Sju miljoner invånare, en fjärdedel av Texas befolkning, fick problem med vattenförsörjningen och uppmanades koka sitt vatten. Vad kan man lära sig av sammanbrottet? Finns det några generella lärdomar som också vi i Sverige kan dra av det som hänt, förutom att stora system är sårbara?
Den 1 juli publicerades en anmärkningsvärd artikel i den ansedda vetenskapliga tidskriften Nature. Den meddelade i rubriken att avverkningarna i Europa ökat abrupt efter 2015 och den blev stort uppmärksammad ibland annat i the Guardian och i le Monde, tidningar som har stor trovärdighet bland miljövänner i Europa och globalt.
Fjärrvärmen kan spela en mycket viktig roll i flera avseenden när det gäller svensk energi-, klimat- och säkerhetspolitik, och inte minst när det gäller att bygga ett hållbart cirkulärt och förnybart samhälle. Fjärrvärmeföretagen är nog inte fullt medvetna om vilka guldägg man sitter med – ett helt rede fullt av guldägg.
Den ansedda globala tidningen the Guardian hade i veckan en artikel om Köpenhamns ambitioner att bli den första klimatneutrala storstaden. Det är en i långa stycken mycket bra artikel som visar på de ambitioner som finns här i norra Europa att ta klimatkrisen på allvar och genomföra radikala förändringar av energiförsörjning och samhällsplanering.
När jag var barn lekte vi en lek där man skulle ta olika steg; myrsteg, banansteg, elefantsteg och paraplysteg var några av stegen. Myrsteg var de allra minsta steg man kunde ta. Även om man tog tio myrsteg kom man just ingenstans. Det gällde istället att få göra elefantsteg. Jag kommer att tänka på den här leken när jag läser nyheter om koldioxidbeskattning.
I uppståndelsen kring Greta Thunberg och klimatstrejkerna kan man lätt få för sig att ingenting händer eller görs för att påverka utsläppen av koldioxid. Det är naturligtvis sant att alldeles för lite görs på global nivå och framför allt av de stora utsläppsländerna och de företag och branscher som står för en stor del av klimatpåverkan.
