Pressmeddelande - 5 September 2016 14:44

Mindre smittrisk med biologisk mångfald

Forskare visar i en studie hur smittrisken för sorkfeber-viruset är beroende av den biologiska mångfalden.

– När en art tillåts bli dominerande ökar förekomsten av smitta. När det finns konkurrens mellan arter minskar den, säger Hussein Khalil som är huvudförfattare till studien som publicerats i Scientific Reports.

Forskarlaget, som är en grön-vit blandning mellan ekologiforskare vid SLU i Umeå och en virolog vid Umeå universitet, har studerat sambandet mellan biologisk mångfald och förekomsten av viruset som orsakar sorkfeber hos människor, Puumalaviruset. Studien har genomförts i Sverige.

Det är skogssorkar som är bärare av viruset som orsakar sorkfeber hos människan, framför allt när de tar sig in i människors bostäder och uthus.

SLU har sedan 1970-talet fångat och samlat in sorkar genom den nationella miljöövervakningen av smågnagare . I denna miljöprovbank har forskarna nu kunnat analysera förekomsten av smittade skogssorkar och sätta det i relation till förekomsten av konkurrerande arter och predatorer. Resultat från miljöövervakningen visar att skogssorken har blivit alltmer dominant i skogsekosystemet, då viktiga konkurrenter som åkersork och gråsiding har minskat i antal. Parallella studier visar också att pärlugglan, som spelar en viktig roll som predator på skogssork, har minskat i antal.

– Det är tydligt att både andelen och den totala mängden smittade skogssorkar har ökat i takt med att förekomsten av pärlugglan och konkurrenter som gråsiding och åkersork har minskat, säger Hussein Khalil.

Forskarna har också sett att förekomsten av näbbmöss är en viktig faktor för mängden smittade sorkar. Näbbmöss attackerar skogssorkar i deras bon, och det har en hämmande effekt på skogssorkarnas rörelsemönster och virusets spridning.

Utbrott av sorkfeber är relativt vanligt förekommande i norra Sverige och har ökat på senare år. Förutom att vidta försiktighetsåtgärder i hus och byggnader för att skydda sig från smitta, har forskarlaget några andra recept på åtgärder som kan minska mängden smittade sorkar.

– Att sätta upp holkar för pärluggla kan vara ett bra sätt att hjälpa till. Det är ont om naturliga bohål i den konventionellt brukade skogen, säger Birger Hörnfeldt, som sedan lång tid arbetat med övervakning av smågnagare och deras predatorer.

– Vi misstänker också att det är mindre bra med relativt unga, ensartade skogar nära människors bostäder. Konkurrenter som gråsiding trivs bättre i flerskiktade skogar och åkersork främst i öppna miljöer som hyggen. Vi ska titta närmare på betydelsen av skogarnas struktur i en kommande studie, säger Hussein Khalil.

Studien har publicerats i Scientific Reports . Författare är Hussein Khalil, Frauke Ecke, Magnus Evander, Magnus Magnusson och Birger Hörnfeldt. Samtliga, utom Magnus Evander, är verksamma vid institutionen för vilt, fisk och miljö vid SLU. Magnus Evander är professor vid institutionen för klinisk mikrobiologi, Umeå universitet.