Komplicerat samspel bland sorkar i ett föränderligt skogslandskap

Gråsiding. Foto: Rolf Segerstedt

Många faktorer påverkar sorkarters livsbetingelser. Magnus Magnusson undersöker i sin avhandling hur förändrad markanvändning, till följd av trakthyggesbruk, leder till biotopförlust för skogslevande arter och påverkar artsammansättningen.

De flesta av världens skogsekosystem är påverkade av intensivt skogsbruk. Detta har lett till biotopförluster för många specialiserade arter. I norra Sverige har trakthyggesbruket varit den dominerade skogsbruksmetoden sedan 1950-talet. Gamla, flerskiktade skogar har ersatts av unga, enkelskiktade monokulturer. I den här avhandlingen har tre cykliska sorkarter studerats i relation till kalhyggesbruket.

Fokus i Magnussons avhandling ligger på gråsiding (Myodes rufocanus), men även åkersork (Microtus agrestis) och skogssork (Myodes glareolus) har studerats.

Under 1970- och 1980-talen minskade gråsiding markant i täthet och utbredning. Åkersork minskade också medan skogssork, som är värddjur för Puumala hantavirus (PUUV) som orsakar sorkfeber (nephropathia epidemica) hos människan, inte hade en lika markant nergång som gråsiding och åkersork.

Gråsiding föredrar gamla tallskogar och blockfält. Denna biotoptyp är viktig för lokala populationer. På landskapsnivå är det viktigt för arten att stora fläckar av gammal skog och blockfält hänger ihop. Gråsidingen söker skydd bland block och stenar från flygande rovdjur som pärluggla.

– Jag visar i avhandlingen att den sammanlagda mängden huggen skog sedan 1970-talet i olika landskap har haft en direkt koppling till gråsidingens minskning.

Åkersork, som också minskat under perioden, påverkas inte negativt i någon särskild utsträckning av skogsbruk. Här verkar istället vinterförhållanden vara viktiga. I Sverige har vintrarna varit varmare än genomsnittet under större delen av perioden från 1989 till 2009.

– När vi fick två snörika och kalla vintrar 2010 och 2011 återkoloniserade åkersorken stora delar av undersökningsområdet..

Trakthyggesbruket påverkar också skogssorkar som bär på sorkfeber. I skogslandskap med mycket sammanlagd mängd huggen skog fanns få infekterade skogssorkar på våren vilket tyder på att vinteröverlevnaden är sämre i sådana områden. .

– Det går ändå inte att hävda att risken för sorkfeberutbrott minskar med ett ökat avverkningstryck utan att fler faktorer vägs in. När gråsiding och åkersork, som är dominanta gentemot skogssork, minskar i antal kan även risken för att sorkfeber sprids mellan individer av skogssork öka. Det är även möjligt att den minskade förekomsten av pärluggla sedan 1980-talet lett till att en större andel infekterade skogssorkar överlever predation.

Magnus Magnusson försvarar sin avhandling "Cyclic Voles and Puumala Hantavirus in a Changing Boreal Landscape" den 30 januari 2015 vid SLU i Umeå

Länk till avhandling:

http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:slu:epsilon-e-2258

Kontaktuppgifter:

Magnus Magnusson
Institutionen för vilt, fisk och miljö
Sveriges lantbruksuniversitet
+46(0)730215266
+46(0)907868587
magnus.magnusson@slu.se