När jag växte upp var något sant om det stod i tidningen. Senare blev det sant om man hört något på radio eller sett och hört det på tv. I dag är något sant om man läser det på webben. Människan har ett behov av att kunna referera till någon eller något då man förmedlat information, alltför att markera trovärdigheten i sitt budskap.
Att fotbollen inte klarar av att kontrollera sina evenemang är inget nytt, men det som händer i samband med knallskottet på Gamla Ullevi är även en annan typ av skandal än en huliganskandal. Det är en mediaskandal.
En av de mest seglevade myterna inom mitt skrå är hur utbildningsgången till och kraven för att bli psykoterapeut. Det finns det mest fantasifulla uppfattningarna, men få tar sig tiden att verkligen kontrollera vad lagar och förordningar faktiskt säger. Inte blir det mindre komplicerat av att myndigheter som Socialstyrelsen, på sin egen hemsida använder förlegade begrepp i sin informationstext.
"Försäljarna av pseudovetenskap är tämligen skickliga, men hur mycket man än vill kan inte dessa skuldbeläggas för sina försök att tjäna pengar. Nej, ansvaret ligger helt och hållet på den upphandlande verksamheten. Det är den som ska vara tillräckligt kompetent att utforma ett upphandlingsförfarande som omöjliggör för pseudovetenskapen att smyga sig in i de offentliga verksamheterna."
Den andra vågen av Ove-feber har svept in över Sverige i samband med att filmen om Ove går för fullsatta salonger. Jag ska erkänna att jag inte läst boken och jag har inte heller sett filmen. Jag har precis börjat lyssna på ljudboken och inte hunnit mer än cirka en och en halvtimme av den nio timmar långa inläsningen. Trots detta har jag redan bestämt mig. Jag tänker bli som Ove.
Psykologer används mer och mer i media för att förklara olika fenomen kopplat till mänskliga beteenden. Därför var det inte konstigt, nej snarare väntat, att media skulle börja ringa i samband med den misstänkte terroristen som omhändertogs och så småningom anhölls för förberedelse till terrorbrott.
-”Vad är det som händer, kommer vi att dö?”, frågar den 5-6-årige pojken som sitter bredvid mig. Såväl hans, som hans något år yngre kompis ögon tåras då de hör tjutet och ser alla människor runtomkring sig hastigt resa sig upp.
Låt mig gissa. Du sitter där med lite extra jobbångest nu. Speciellt du som så många andra går tillbaka till jobbet på måndag efter en lång och semester. Du sitter där med en klump i magen, med tankarna på alla de krav som kommer att ställas på dig och allt det där som du borde gjort i innan sommaren. Det är rätt åt dig!
Har ni tänkt på vad det sägs mycket nu för tiden? Och med ”sägs” menar jag inte bara det sagda som kommer över läpparna på mediapaneler, i politiska debatter, alla tusentals podcasts, eller bara allt prat som sägs på arbetet och kallpratet i våra sociala liv. Jag menar också det skrivna ”pratet”. Det som kommer via debattartiklar, översvallande inlägg på Facebook och i kortare version på Twitter.
I morgon måndag den 20 april kommer Svt Nyheter genom reportern Marja Grill att sända ett större inslag om psykologer med utländsk psykologexamen och deras situation när de försöker få svensk legitimation som psykolog. Kortfattat är det i princip omöjligt för dessa psykologer att få svensk legitimation då Socialstyrelsen inte förstår hur svensk högre utbildning fungerar.
Som representant för Akademin så möts jag inte sällan av en syn på akademiker som arroganta och elitistiska, där vi ser ner på människor utan högre utbildning. Jag känner inte igen mig själv, eller mina kollegor i den synen utan har snarare börjat se en ökad tendens till det motsatta. En fientlighet mot akademiker och ett växande förakt mot kunskap- och vetenskapssamhället som jag tycker är farlig
Det finns vetenskapligt vederhäftiga psykologiska urvalsmetoder konstruerade för att identifiera riskbeteenden då personer utsätts för stressande situationer. Dessa måste börja användas vid urval av ordningsvakter och annan säkerhetspersonal
