Att presentera forskning på ett enkelt och tydligt sätt har sina utmaningar. Inte minst för oss forskare som ofta är beroende, eller åtminstone hjälpta, av media för att vår forskning ska nå ut och kommuniceras på ett begripligt sätt ut i samhället. Dessvärre blir det inte sällan fel, och ofta blir rubriker helt vilseledande när media ska försöka presentera ett forskningsresultat eller nya rön.
I dagens DN kan vi läsa om boken Livet med kvantfysiska glasögon, där författarna hävdar att vi kan ”skapa de liv vi drömmer om” genom att”applicera kvantfysik i våra liv”. Bokens innehåll sågas med fotknölarna av forskare inom ämnet som ”påståenden som helt saknar vetenskapligt stöd.”
Det är dags att på allvar ta tag i frågan om pseudovetenskap i samhället. Att offentlig verksamhet ska gå först i ledet i detta arbete är en självklarhet.
Detta inlägg tar sin utgångspunkt i en debattartikel, införd i Dagens Nyheter den 14 juli. Debattartikeln är skriven av Sveriges kliniska psykologers förening (SKPF), en yrkesförening inom Sveriges Psykologförbund med cirka 210 medlemmar(!). SKPF efterlyste en nationell vårdgaranti för behandling hos psykolog.
Denna debattartikel verkar ha skrämt upp Akademikerförbundet SSR, ett fackförbund me
Vecka 26 är en vecka media fokuserar på politikerveckan i Almedalen. Trots att den äger rum vecka 27... Man kan undra varför. Jo, rapporteringen vecka 26 går ut på att ifrågasätta offentliga instanser deltagande i så stor utsträckning som möjligt.
När jag växte upp var något sant om det stod i tidningen. Senare blev det sant om man hört något på radio eller sett och hört det på tv. I dag är något sant om man läser det på webben. Människan har ett behov av att kunna referera till någon eller något då man förmedlat information, alltför att markera trovärdigheten i sitt budskap.
Att fotbollen inte klarar av att kontrollera sina evenemang är inget nytt, men det som händer i samband med knallskottet på Gamla Ullevi är även en annan typ av skandal än en huliganskandal. Det är en mediaskandal.
En av de mest seglevade myterna inom mitt skrå är hur utbildningsgången till och kraven för att bli psykoterapeut. Det finns det mest fantasifulla uppfattningarna, men få tar sig tiden att verkligen kontrollera vad lagar och förordningar faktiskt säger. Inte blir det mindre komplicerat av att myndigheter som Socialstyrelsen, på sin egen hemsida använder förlegade begrepp i sin informationstext.
"Försäljarna av pseudovetenskap är tämligen skickliga, men hur mycket man än vill kan inte dessa skuldbeläggas för sina försök att tjäna pengar. Nej, ansvaret ligger helt och hållet på den upphandlande verksamheten. Det är den som ska vara tillräckligt kompetent att utforma ett upphandlingsförfarande som omöjliggör för pseudovetenskapen att smyga sig in i de offentliga verksamheterna."
Den andra vågen av Ove-feber har svept in över Sverige i samband med att filmen om Ove går för fullsatta salonger. Jag ska erkänna att jag inte läst boken och jag har inte heller sett filmen. Jag har precis börjat lyssna på ljudboken och inte hunnit mer än cirka en och en halvtimme av den nio timmar långa inläsningen. Trots detta har jag redan bestämt mig. Jag tänker bli som Ove.
Psykologer används mer och mer i media för att förklara olika fenomen kopplat till mänskliga beteenden. Därför var det inte konstigt, nej snarare väntat, att media skulle börja ringa i samband med den misstänkte terroristen som omhändertogs och så småningom anhölls för förberedelse till terrorbrott.
-”Vad är det som händer, kommer vi att dö?”, frågar den 5-6-årige pojken som sitter bredvid mig. Såväl hans, som hans något år yngre kompis ögon tåras då de hör tjutet och ser alla människor runtomkring sig hastigt resa sig upp.
