Zombiefierande parasiter mer specialiserade än man trott

Vridvingar i släktet Stylops är små insekter som parasiterar på sandbin och zombifierar deras beteende. Nu har Meri Lähteenaro, doktorand vid Naturhistoriska riksmuseet och Stockholms universitet, med kollegor, sekvenserat hela arvsmassan hos denna grupp. I en ny studie i Systematic Entomology visar hon att det man länge trott vara en art i själva verket är minst 27 arter.

Många parasiter är mer eller mindre specialiserade på sina värddjur. Men för att veta hur specialiserade de är behöver man veta hur man avgränsar de olika arterna. Det är inte alltid så lätt om parasiterna lever inne i värddjuren och har en tillbakabildad kropp. Så är det hos vridvingarna i släktet Stylops. Det är små insekter som parasiterar sandbin. Hanarna är kortlivade och svåra att hitta. Honorna ser mest ut som en dammsugarpåse inne i biets bakkropp, bara en liten del sticker ut.

Viktigt ur ett naturvårdsperpektiv

Nu har Meri Lähteenaro med kollegor från Naturhistoriska riksmuseet, Uppsala, Japan, Tjeckien och Nederländerna, sekvenserat hela arvsmassan (genomet) hos vridvingar från olika sandbi-arter i Europa. Med denna genetiska information går det att avgränsa arterna, trots att de utseendemässigt är svåra att skilja åt. Det man under många decennier trott vara en art, är i själva verket minst 27 arter. I den nya studien i Systematic Entomology visar de att varje art är specialiserad på en eller ett fåtal närbesläktade sandbin.
– Det här är viktigt inte minst ur ett naturvårdsperspektiv, säger Meri Lähteenaro, doktorand vid Naturhistoriska riksmuseet och Stockholms universitet.

– Ska man kunna förstå naturen och bevara den biologiska mångfalden är det viktigt med kunskap om vilka arter som finns.

Får sitt beteende ändrat av parasiten

Vridvingar i släket Stylops har en fascinerande ekologi. På våren eller sommaren, beroende på art, kommer det fram sandbin som är parasiterade. De har en vridvingehona i bakkroppen eller en hane redo att kläckas ur sin puppa. Bina är zombiefierade och har fått sitt beteende ändrat av parasiten. De kommer fram ur marken tidigare än normalt och är inaktiva i stället för att leta föda.

Vridvingehanarna lockas till honorna, som bara sticker ut lite ur det zombifierade biets bakkropp, med hjälp av feromoner. När biet sedan efter någon månad besöker blommor, hoppar pyttesmå vridvingelarver av från honan. När ett oparasiterat sandbi besöker blomman för att samla pollen följer vridvingelarverna med till dess bo i marken. Där nere i biets barnkammare tränger vridvingelarven in i biets ägg, eller i nykläckta larver, och utvecklas som parasiter. Nästa år kommer de fram igen.

– Nu vill vi bygga vidare på de här spännande resultaten och undersöka vad som drivit på artbildningen i gruppen och här kommer deras fascinerande livscykel in, säger Johannes Bergsten vid Naturhistoriska riksmuseet som handlett studien.

– Är det en tät samevolution där artbildning hos värden leder till artbildning hos parasiten? Eller rör det sig om artbildning genom värdbyte, till exempel genom att en larv i en blomma liftat med en annan biart som är aktiv vid samma tid och besöker samma födokälla?

För frågor:

Meri Lähteenaro, Naturhistoriska riksmuseet och Stockholms universitet

Telefon: 08-5195 4265, E-post: Meri.Lahteenaro@nrm.se