​​Vägrenar och kraftledningsgator kan användas bättre för naturvård

Vid vägrenar, kraftledningsgator och längs med järnvägar finns stora arealer naturmark, som kan bli en viktig resurs för naturvården. Det visar forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Ohio State University i en stor sammanställning av data från hela världen. Med hjälp av rätt skötsel av dessa områden skulle man kunna gynna biologisk mångfald till en relativt liten kostnad.

Ny infrastruktur, som vägbyggen, kan skada den biologiska mångfalden. Men de kan också vara till nytta för naturvården. Växter och djur knutna till ängar och hagmarker har minskat kraftigt i antal på grund av igenväxning och ett allt för intensivt brukande. Minskningen fortsätter trots stora insatser som till exempel miljöstöd till lantbrukare.

– Men många av ängarnas och hagarnas växter och djur kan man hitta i anslutning till infrastruktur, som vägrenar, kraftledningsgator och längs med järnvägar. Dessa infrastrukturmiljöer hålls öppna, men undantas samtidigt från ett intensivt brukande. Detta skapar goda förutsättningar för många av de arter vi förknippar med ängs- och hagmarker, säger Erik Öckinger, forskare vid institutionen för ekologi, SLU och en av författarna bakom artikeln.

Forskarna har sammanställt resultat från undersökningar av biologisk mångfald i infrastrukturmiljöer över hela världen. De ser att sällsynta växt- och djurarter kan återfinnas vid till exempel vägkanter, och att infrastukturmiljöer kan hysa minst lika många arter som i de livsmiljöer som naturvården traditionellt fokuserat på. Det finns alltså anledning för naturvårdare att fundera på att använda lite okonventionella miljöer, som vägkanter och kraftledningsgator.

– Det läggs redan ned stora resurser på att sköta dessa miljöer för att hålla dem öppna. Om man genom små ändringar kan anpassa denna skötsel för att gynna biologisk mångfald kan man göra stora vinster för naturvården utan att det behöver kosta särskilt mycket, säger Erik Öckinger.

Men det finns stora kunskapsluckor. Exempelvis vet man väldigt lite om chansen för växter och djur att överleva och fortplanta sig i infrastrukturmiljöer jämfört med ängar och hagmarker. Det är också dåligt känt i vilken utsträckning till exempel insekter rör sig mellan infrastrukturmiljöerna och andra livsmiljöer i landskapet.

– I vägrenar kan det mycket väl vara så att en stor andel av växterna aldrig hinner fortplanta sig efter som de slås innan växterna har blommat över. Och kanske är det så att blomrika vägrenar lockar till sig fjärilar, humlor och andra insekter från det omgivande landskapet, och att de sedan löper en stor risk att dödas av trafiken, säger Erik Öckinger.

Det här är viktigt att ta reda på eftersom det avgör hur stor potential dessa miljöer har för naturvården. Artikelförfattarna efterlyser därför fler studier som går på djupet när det gäller arters överlevnad, fortplantning och rörelsemönster.

Mer information

Erik Öckinger, docent, Institutionen för ekologi, Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU)

Tel 018-672303, erik.ockinger@slu.se

Artikeln:

Gardiner, M.M., Riley, C.B., Bommarco, R., Öckinger, E. (2018). Rights-of-way: A potential conservation resource. Frontiers in Ecology and the Environment, 16(3): 149–158, doi: 10.1002/fee.1778.

https://esajournals.onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/fee.1778