Det har nog inte undgått någon att det varit ett stort medialt fokus på järnväg den gångna veckan, särskilt SVT som under tre dagar pushat ut nyheter kring den oroväckande, men inte förvånande underhållsskulden om 91 miljarder, effekten av förseningar för godstrafiken på Sveriges ekonomi och järnvägsreparationer som går för långsamt, intervju med infrastrukturminister Andreas Carlson i Aktuellt.
I veckan meddelades att upphandlingen av pendeltågen i Stockholm avbryts eftersom endast en aktör valde att lägga anbud till Trafikförvaltningen i Region Stockholm. Detta bland annat till följd av att SJ valde att inte lägga ett anbud i december efter grundlig analys av upphandlingsunderlaget som i praktiken innebär att operatören ska hantera i stort sett alla risker och följaktligen kostnaderna.
Plötsligt händer det. Vid torsdagens regeringssammanträde har beslut fattats att ge Trafikverket i uppdrag att utforma ett statligt stöd till investeringar i ERTMS-ombordutrustning. Regeringen presenterade beslut om byggstarter för infrastrukturprojekt inom ramen för den innevarande nationella planen 2022-2033. Det är intressant att Malmbanan påskyndas pga LKAB:s problem.
Vi väntar med spänning på direktiven till Trafikverket om att ta fram en nationell plan för transportinfrastrukturen 2026–2037. Ett regeringsbeslut väntas inom kort. Trafikverket har i olika sammanhang lämnat indikationer som vi tycker är oroväckande. Bl a antas att föreslagna väg- och järnvägsobjekt rangordnas efter en samhällsekonomisk effektbedömning, baserad på objektets nettonuvärdeskvot.
Trafikverket släppte tågstatistiken för 2024 som visar att punktligheten var den sämsta på 14 år. Vi har en föråldrad järnväg med eftersatt underhåll och en ökande efterfrågan på transporter. Även Trafikverket lyfter fram sambandet mellan stort antal tåg och låg punktligheten. Kan vi ha så många tåg på spåren? Dags att ha en sansad diskussion om volymerna vi kan lägga in i systemet i tågplanerna.
Det senaste valet var en ”rysare” – jämnt mellan blocken, SD blev det näst största partiet och Tidö-samarbetet skapades. Men valet ledde också till ett nytt politiskt klimat med ökat inslag av populism och hårdare retorik. Men det är också i dessa lägen som någon måste sätta dagordningen. Att våga lägga partipolitiken åt sidan för gemensamma bästa. Det gäller underhåll men även utökad kapacitet.
Ett ökat nyttjande av kollektivtrafiken ökar produktiviteten, sysselsättningen och tillväxten samt bidrar till att alla ska kunna resa hållbart. Tågföretagen har tillsammans med Sveriges Bussföretag och Svensk Kollektivtrafik mot denna bakgrund satt som branschmål att fyra av tio motoriserade resor ska ske med kollektivtrafiken till år 2030.
Nu är det klart att längre och tyngre godståg kommer att kunna köra i högre hastigheter på svenska spår. Med denna reglering kommer hastighetsskillnaden mellan persontåg och godståg minska, vilket ökar kapaciteten på de aktuella banorna och innebär att godstågen slipper stå ställas på sidospår för förbigångar, som kan sinka dem och ökar energiförbrukning.
Den 20 november var det äntligen dags för branschen att träffas igen under rubriken Järnvägsdagen. Dagen var även denna gång slutsåld och det var inte bara publiken som såg fram emot att träffas – samverkan och samarbete var ett genomgående tema från scenen under dagen. Att få järnvägssystemet att rulla på bästa sätt klarar ingen aktör av ensam och då behöver alla aktörer i branschen samverka.
Nästa vecka är det två stora begivenheter – dels Järnvägsdagen, dels Trafikverkets ERTMS-branschdag. Efter presentationen av regeringens infrastrukturproposition i oktober 2024 är slutdagen för utrullningen av ERTMS numera satt till 2042, vilket innebär att utrullningstakten snabbas på. Riksdagen väntas ta beslut om infrastrukturpropositionen den 11 december.
Den 20 november klockan 9.00-17.00 är det dags för årets Järnvägsdagen. Järnvägen är transportsystemets ryggrad och infrastrukturen är viktig för svenskt näringsliv och Sveriges tillväxt. Företagen behöver veta att infrastrukturen finns på plats när de är redo att investera. Medborgarna är beroende av järnvägen för att ta sig till jobbet och kunna tjäna sitt uppehälle.
Sverige har – som enda medlemsstat – avstått från att stödja ministerrådets position avseende förslaget till ny förordning om järnvägskapacitet. Den svenska regeringens linje kan få stor betydelse för EU:s inre marknad eftersom gränsöverskridande järnvägstransporter utgör grundvalen för Europas basindustri och dess tillväxt.
En stor majoritet i riksdagen ställer sig bakom att ersätta den för närvarande gällande ordningen med ett överskottsmål i statsbudgeten med ett balansmål. Syftet är att möjliggöra större investeringar i bland annat infrastruktur. Enligt utredningen kommer investeringsutrymmet öka med cirka 25 miljarder kronor per år [från 2027].
Igår presenterade regeringspartierna och SD infrastrukturpropositionen Vägen till en pålitlig transportinfrastruktur. Som väntat levererade regeringen en utökad finansieringsram och en proposition med tydligt fokus på underhåll av det statliga väg- och järnvägsnätet. Regeringen öppnar även upp för att pröva alternativa finansierings- och genomförandeformer av större projekt. Ökningen av ramen är s
Under året har vi hört Trafikverket återkomma till att det nya planeringssystemet MPK skulle ha genererat 10,3 procent mer kapacitet på järnvägen mellan 2022 och 2024. I logistiksystem som är nära bristningsgränsen kan tiotalet procent mycket väl vara en game-changer. Tågoperatörer tjänar inte pengar på teoretiskt planerat läge – utan på den faktiskt utförda trafiken.
Vi håller det långsiktiga perspektivet högt. Vilken transportinfrastruktur bär upp vårt samhälle om 10, 20 eller 50 år? I dessa dagar när samhällsdebatten präglas helt av förväntningarna på budgetpropositionen för 2025 reflekterar vi kring ingångsvärdena för regeringens kommande infrastrukturproposition, som avser 12-årsperioden 2026–2037.
I tio år har MTRX trafikerat sträckan Göteborg – Stockholm. Det har lett till prispress, ökat utbud, ökat kundfokus och utveckling av tågmarknaden. På SN:s seminarium rådde enighet om att avregleringen och konkurrensutsättningen lett till stora nyttor. Behovet av en fullbordad avreglering, med rimlig balans i villkor för Trafikverkets leverans av tåglägen, lyftes av Tågföretagens Pierre Sandberg.
Den 2 maj varslade Seko om konflikt inom avtalsområde Spårtrafik. Varslet omfattar cirka 1 200 medlemmar i hela landet som från och med den 11 maj kan komma att tas ut i strejk – om inte ett nytt avtal undertecknas. Tågföretagen beklagar detta och fortsätter hålla samma konstruktiva linje som under hela förhandlingsprocessen. Målet är givetvis att lösa denna konflikt.
Tågföretagen är bransch- och arbetsgivarorganisationen med cirka 90 medlemmar som har närmare 19 000 medarbetare. Bland medlemmarna finns de flesta av Sveriges aktiva tågoperatörer och ett flertal järnvägsinfrastrukturföretag. Tågföretagen samlar branschen för att driva ett aktivt och effektivt påverkansarbete gentemot regering och riksdag, myndigheter uppdragsgivare, media och andra intressenter, nationellt och internationellt.
Storgatan 19
Stockholm