”Fortsatt fiske bara bra för bevarandet av flodkräftan”

Flodkräfta är en akut hotad art, men hotet kommer inte från ett för högt fisketryck utan från människor som olagligt planterar ut den pestbärande signalkräftan. Bästa sättet att rädda flodkräftan är att bevara intresset för att odla, fiska och äta den, anser Lennart Edsman, forskare på Sveriges lantbruksuniversitets (SLU) sötvattenslaboratorium i Drottningholm.

Bestånden av flodkräfta har minskat kraftigt i Sverige sedan början av 1900-talet och i dag är flodkräftan klassad som en akut hotad art enligt ArtDatabanken. Anledningen till det är kräftpest, en svampsjukdom som är dödlig för flodkräftor och som i dag sprids via signalkräftor.

– Det absolut största hotet mot flodkräfta är i dag illegala utsättningar av signalkräfta, det vill säga folk som tar med sig en hink signalkräftor och spiller ut dem i något vatten hemmavid. Man tror kanske att signalkräftan är bättre eller man vet inte att det finns flodkräfta i vattensystemet, säger Lennart Edsman, koordinator för flodkräftans åtgärdsprogram och kräftforskare på Sötvattenslaboratoriet vid SLU.

Om de illegala utsättningarna upphörde skulle möjligheten att bevara flodkräftan förbättras dramatiskt.
 
Fortsatt fiske räddningen
Världsnaturfonden (WWF) kom nyligen ut med sin konsumentguide för att informera allmänheten om vad man bör äta eller låta bli, för att stödja ett uthålligt nyttjande och bevara biologisk mångfald. Man gav flodkräftan rött ljus och avrådde från konsumtion. Fiskeriverket och Naturvårdsverket har sedan 1998 arbetat enligt ett nationellt åtgärdsprogram för att stärka bestånden av flodkräfta. I programmet 2008–2013, där SLU och Havsmyndigheten (HAV) numera har ansvaret, slår man fast att en förutsättning för att lyckas är att allmänhet och fiskerättsägare blir engagerade.

– Tanken med WWF:s konsumentguide är nog god men i fallet flodkräfta blev det tyvärr helt fel, säger Lennart Edsman.

Att utveckla fisket går, i det här fallet, ovanligt nog hand i hand med intresset av att bevara arten. Ett försiktigt kräftfiske och småskalig odling är lösningen eftersom det skapar incitament lokalt att skydda vattnen där det finns flodkräfta, säger Lennart Edsman.

Rådgivning, information och stöd till habitatförbättringar är de viktigaste insatserna i det nationella åtgärdsprogrammet, jämte utsättningar i de delar av Sverige där signalkräftan inte fått fäste.
 
Småskaligt hållbart fiske
Fisket på flodkräfta sker i dag uteslutande genom fritidsfiske, det vill säga vanligt sportfiske och fiske med stöd av enskild fiskerätt. Turistfiske efter flodkräfta förekommer också och det är ett fiske som belastar bestånden ännu mindre eftersom mängden kräftor som tas upp har liten betydelse.

– Yrkesfisket tar inte upp någon flodkräfta alls. Den ytterst lilla del som når marknaden kommer från fiske med stöd av enskild rätt, alltså från dem man brukar kalla fiskevattenägare, eller från odlingar. Som konsument kan jag alltså vara säker på att de svenska flodkräftor jag äter inte kommer från något överfiskat bestånd, säger Lennart Edsman.
 
Stor efterfrågan bra för arten
Efterfrågan på flodkräfta är hög och den betingar ett pris på upp till 800 kr/kg. Det är mycket högre än signalkräfta, som man kan få för 300 kr/kg.

– Forskare och förvaltare i hela Europa är i dag överens om att det höga värde som flodkräftan har, ekonomiskt och kulturellt, är mycket gynnsamt för bevarandet. Så länge det finns efterfrågan och flodkräftan skattas högt, kommer människor lokalt att arbeta för att den ska skyddas från signalkräftor och kräftpest, säger Lennart Edsman.
 
För mer information:
Lennart.Edsman@slu.se, forskare, institutionen för Akvatiska resurser, Sötvattenslaboratoriet, SLU
tel 010-478 42 26, mobil 0705-10 36 43  
 
Mikael.Jansson@slu.se, presschef, SLU, tel 018-67 14 56, 0733-707 111

Läs mer om kräftor och kräftfiske:       

http://www.slu.se/sv/fakulteter/akvatiska-resurser/radgivning/kraftor-och-kraftfiske/

Bildtext: Svensk flodkräfta, 16 centimeter lång och fiskad i Värmland. (Foto: Tomas Jansson)