Att göra riktigt bra kaffe är svårare än vad många tror. Varje liten böna som hamnar på butikshyllan är noggrant utvald av Arvid Nordquists inköpare och varsamt omhändertagen i rosteriet i Solna. Ta del av hemligheterna bakom den goda koppen med ännu godare eftersmak.
Förr var frosten det främsta hotet mot kaffeskördarna. I dag riskerar den globala uppvärmningen att slå ut stora delar av världens kaffeproduktion. – Odling av högkvalité kaffe flyttar till allt högre altituder där det är svalare men i många länder kommer man inte högre, säger Wilhelm Nordquist, kaffeinköpare på Arvid Nordquist Kafferosteri.
Att vi svenskar älskar att fika och gärna tar oss påtår är känt sedan gammalt. I genomsnitt dricker vi tusen koppar kaffe per person och år. Men kaffet ska enligt oss svenskar inte bara smaka gott, det ska även ha en god eftersmak. Allt fler intresserade sig nämligen för hur kaffet framställs och försäljningen av ekologiskt odlat kaffe fortsätter att öka.
Peru är känt för sina högkvalitativa och certifierade kaffebönor. En av anledningarna till Perus framgångar är deras fokus på utbildning. Arvid Nordquists nya produkt AMIGAS kommer från Peruanska kvinnliga kaffeodlare. På så sätt arbetar Arvid Nordquist för en minskad fattigdom och en ökad produktion av hållbart producerade bönor i Peru.
Kaffet från vissa regioner i Afrika anses av många vara bland det bästa i världen. Den stora kontinenten i söder bjuder på en stor variation av kaffebönor som ofta präglas av tydliga smaknyanser, ofta åt det fruktiga hållet. I Arvid Nordquists kaffe används de många gånger för att ge blandningarna sina unika karaktärer.
De majestätiska elefanterna på den afrikanska savannen har fått syn på en grupp människor. På instinkt böjer de undan sina huvuden för att gömma sig. De vet att det är någonting i deras ansikten som människorna vill åt. Om trenden från tidigare år fortsätter kommer det i år att födas färre elefanter i Afrika än vad som dödas.
En dryg månad har gått sen vi kom hem ifrån Nicaragua och La Cumplidas kaffeplantager. Jag och min fru som också var med på resan ser tillbaka på veckan i Centralamerika med lite overklighetskänslor. Var vi verkligen där? I paradiset i Morgans rock? Bland kaffearbetarna på plantagen? På kanalbåten bland småöarna i Lake Nicaragua? På cigarrfabriken? Fotbollsmatchen mot skolbarnen på La Cumplida?
Bussturen från Patio del Laminche blir en resa nerför minnenas allé när chauffören spelar blandband med 80-talshits. Vi rullar ut ur pastellfärgade Granada till tonerna av Elton Johns Don't go breaking my heart och det känns nästan som eftertexterna till en feelgood-rulle.
De två sista dagarna tillbringar vi sedan i Morgans Rock Ecolodge. Morgans Rock är ett exklusivt ekologiskt turistparadis b
Granada med sina pastellfärgade hus är en fröjd för ögat men också en stad med en äventyrlig och intressant historia. Med sin placering så blev den ett anlopp för piratattacker. Bland annat den kände piraten Henry Morgan som skövlade med drottningens och den engelska kronans välsignelse. En engelsk förrädare vid namn William Walker lever kvar som en illa omtyckt kändis i stadens historia eftersom
Att försöka sammanfatta en dag som denna känns nästan förmätet. De upplevelser som vi varit med om har övertrumfat varandra hela tiden och överväldigat mig och säkert många andra i sällskapet. Denna dag var inget undantag. La Cumplida var generöst och varmt välkomnande. Det är inte varje dag man ägnar sig åt Jeepflakssurfning i djungeln, kaffeplockning på en plantage, fotbollsmatch mot nicaraguans
Klockan 5 på morgonen vaknade jag av Pettsons tupp Jussi som måste ha emigrerat till Nicaragua. Han fick snart sällskap av gnällande hundar, skällande hundar, sophämtare, flåshurtiga kyrkklockemelodier och fågelkvitter på djungelintensiv nivå. Det visade sig att jag och Eleonor hade fått rummet med fönstret ut mot gatan med endast ett flor-tunt fönster som skydd. Dagen har börjat. Därmed basta!
Vi lotsades runt på de olika stationerna och fick lära oss om olika kvaliteter av tobaksblad, torkningsprocessen och villkoren för de som jobbar i fabriken. Allt görs för hand och de som jobbar med själva cigarrullningen kallas för rolleros (rolleras om det är kvinnor) och bonchero/boncheras beroende på om de gör innandömet eller utsidan på cigarren. Traditionellt så gör männen insidan för att det
