Att få fram livskraftiga kaffeträd som ger god skörd och är motståndskraftiga mot insektsangrepp ligger i alla kaffeodlares intresse. På farmen La Cumplida har man inlett ett samarbete med Dry Mill Sebaco och odlat fram en hybrid som skall klara just detta. En kostsam och tidskrävande process, men ack så nödvändig och uppskattad. Hybriderna är sterila (tar ca 15 generationer innan det upphör) och
När kaffet torkat utomhus samlas det ihop och går igenom ytterligare en torkningsprocess, men inne i själva Millen. Här sköter främst maskiner större delen av jobbet och skalar av pergamino (hinna runt kaffebönorna) och defekta kaffebönor och skräp sorteras bort.
Trots att Sebaco Dry Mill ligger i framkant vad gäller säkerhet och renlighet är miljön ändå väldigt bullrig och relativt dammig. Dag
Vi lämnar värmen ute och går in för att prova kaffe, eller ”koppa” som det heter på kaffespråk, ett av flera kvalitets-steg i klassificering av kaffe. Inget nytt eftersom vi alla jobbar med kaffe. Men alla är inte lika vana med tekniken som krävs, att surpla i sig kaffet högt och ljudligt för att känna maximal smak. Vi fick möjlighet att koppa fyra olika Lot:er (odlingsområde på farmen) från La Cu
Tidig morgon och avfärd till Sebaco. Nu när vi lämnat bergen och kommer ner i de låglänta delarna är den torra värmen påtaglig. Den varma vinden, lite som en hårtork, drar fram över slätterna. Dessa egenskaper i kombination med ytterst lite nederbörd gör området perfekt för torkning av kaffebönor. Och det är också här som den Dry Mill (direkt översatt ”torr kvarn” - finns inget bra ord på svenska)
Sista natten i kaffedistriktet Matagalpa för att i morgon bege oss söderut till Sebaco. Mörkret har sänkt sig, så här nära ekvatorn går det snabbt så fort solen gått ner. Välbehövlig dusch och sen middag nere i stan (eller ”byn” som känns som en mer korrekt benämning) på en liten italiensk (!) restaurang. Mitt i middagen går all ström och det blir bäcksvart. Totalt kolmörker som varar hela natten.
Wet Mill (direkt översatt ”våt kvarn” - finns inget bra ord på svenska) är platsen där kaffebärens fruktkött rensas bort, bönorna tvättas för att sedan jäsa 0,5 - 2 dygn i stora betongkar. Ingen lust att trilla ner, gäller att hålla tungan rätt i mun när man klättrar runt för att titta. Lastbilar anländer fullastade med dagens skörd och tippar ner alla kaffebär. Riktigt vackert med den röda färgen
Vi åker vidare på den stora farmen, och strax passerar vi förbi sjukstugan. Eftersom La Cumplida är UTZ-certifierad är ett av flera kriterier, som ställs för att ha certifieringen, att alla som arbetar har tillgång till fri sjukvård. Efter sjukstugan kommer köket och matsalen som dagligen utspisar alla som arbetar på farmen. I dag, som de flesta andra dagar, vankas det nybakat bröd med en slags rö
Efter besöket i skolan hoppar vi upp på jeep-flaken och åker vidare för att se kaffet skördas. Äntligen! Omgiven av frodiga kaffesluttningar med svindlande utsikt kliver vi av, ganska dammiga. Sluttningarna ligger på mellan 700-1200 meters höjd över havet och det är något svalare här än nere i Matagalpa, och heller inte allt för fuktigt. Dags att se till att ingen onödig hud exponeras fritt, det ä
Vårt första stopp blir dock ett obligatoriskt besök på skolan där barnen till alla de mer än 600 personerna som arbetar på farmen går. Nu i februari har barnen sommarlov men stiftelsen Nicafrance Matagalpa, som drivs av bland annat Christina, har anordnat ett Summer camp där man lär ut mer traditionella nicaraguanska mjuka värden som historia, sånger, danser samt möjlighet till sport m.m - alltså
Kaffefarmen La Cumplida är stor – mycket större än vad jag trott, bara vägnätet på farmen är drygt 7 mil. Förutom kaffe odlar de även kakao och ormbunkar som används i buketter, en stor exportvara till Europa. När vi kör in genom farmen möts vi av en skylt som visar att man tar avstånd från barnarbete. Inte en självklarhet vare sig i Nicaragua eller i andra kaffeodlande länder.
Clemente, en av
Vi vaknar med tuppen också i Matagalpa. Detta är inte bildligt talat men varje dag vaknar vi väldigt tidigt av flera tuppar som ivrigt pinkar in sina revir i omnejden runt de ställen vi bor på. Så är det ute på landet i Nicaragua. Här i Matagalpa ligger vårt boende högt uppe på en kulle. Tidigare har vi stuckit ut näsan genom dörren och direkt utanför har ryttare kommit på hästar. Vagnar som dras
Efter lunchen besökte vi Ernesto. En kortvuxen man som bor i bergen ovanför Limay. Han har åtta barn och en inneboende kvinna. Hans fru har gått bort. Han bär cowboyhatt och en stor machete. Det här är Arvid Nordquists första trädplantering. Ser tyvärr inte mycket ut för tillfället men plantor hinner inte växa så mycket på 8-9 månader. Det är Mahogny, Pochote och två ytterligare arter som är ädelt
