När kaffet torkat utomhus samlas det ihop och går igenom ytterligare en torkningsprocess, men inne i själva Millen. Här sköter främst maskiner större delen av jobbet och skalar av pergamino (hinna runt kaffebönorna) och defekta kaffebönor och skräp sorteras bort.
Trots att Sebaco Dry Mill ligger i framkant vad gäller säkerhet och renlighet är miljön ändå väldigt bullrig och relativt dammig. Dag
Vi lämnar värmen ute och går in för att prova kaffe, eller ”koppa” som det heter på kaffespråk, ett av flera kvalitets-steg i klassificering av kaffe. Inget nytt eftersom vi alla jobbar med kaffe. Men alla är inte lika vana med tekniken som krävs, att surpla i sig kaffet högt och ljudligt för att känna maximal smak. Vi fick möjlighet att koppa fyra olika Lot:er (odlingsområde på farmen) från La Cu
Tidig morgon och avfärd till Sebaco. Nu när vi lämnat bergen och kommer ner i de låglänta delarna är den torra värmen påtaglig. Den varma vinden, lite som en hårtork, drar fram över slätterna. Dessa egenskaper i kombination med ytterst lite nederbörd gör området perfekt för torkning av kaffebönor. Och det är också här som den Dry Mill (direkt översatt ”torr kvarn” - finns inget bra ord på svenska)
Sista natten i kaffedistriktet Matagalpa för att i morgon bege oss söderut till Sebaco. Mörkret har sänkt sig, så här nära ekvatorn går det snabbt så fort solen gått ner. Välbehövlig dusch och sen middag nere i stan (eller ”byn” som känns som en mer korrekt benämning) på en liten italiensk (!) restaurang. Mitt i middagen går all ström och det blir bäcksvart. Totalt kolmörker som varar hela natten.
Wet Mill (direkt översatt ”våt kvarn” - finns inget bra ord på svenska) är platsen där kaffebärens fruktkött rensas bort, bönorna tvättas för att sedan jäsa 0,5 - 2 dygn i stora betongkar. Ingen lust att trilla ner, gäller att hålla tungan rätt i mun när man klättrar runt för att titta. Lastbilar anländer fullastade med dagens skörd och tippar ner alla kaffebär. Riktigt vackert med den röda färgen
Vi åker vidare på den stora farmen, och strax passerar vi förbi sjukstugan. Eftersom La Cumplida är UTZ-certifierad är ett av flera kriterier, som ställs för att ha certifieringen, att alla som arbetar har tillgång till fri sjukvård. Efter sjukstugan kommer köket och matsalen som dagligen utspisar alla som arbetar på farmen. I dag, som de flesta andra dagar, vankas det nybakat bröd med en slags rö
Efter besöket i skolan hoppar vi upp på jeep-flaken och åker vidare för att se kaffet skördas. Äntligen! Omgiven av frodiga kaffesluttningar med svindlande utsikt kliver vi av, ganska dammiga. Sluttningarna ligger på mellan 700-1200 meters höjd över havet och det är något svalare här än nere i Matagalpa, och heller inte allt för fuktigt. Dags att se till att ingen onödig hud exponeras fritt, det ä
Vårt första stopp blir dock ett obligatoriskt besök på skolan där barnen till alla de mer än 600 personerna som arbetar på farmen går. Nu i februari har barnen sommarlov men stiftelsen Nicafrance Matagalpa, som drivs av bland annat Christina, har anordnat ett Summer camp där man lär ut mer traditionella nicaraguanska mjuka värden som historia, sånger, danser samt möjlighet till sport m.m - alltså
Kaffefarmen La Cumplida är stor – mycket större än vad jag trott, bara vägnätet på farmen är drygt 7 mil. Förutom kaffe odlar de även kakao och ormbunkar som används i buketter, en stor exportvara till Europa. När vi kör in genom farmen möts vi av en skylt som visar att man tar avstånd från barnarbete. Inte en självklarhet vare sig i Nicaragua eller i andra kaffeodlande länder.
Clemente, en av
Vi vaknar med tuppen också i Matagalpa. Detta är inte bildligt talat men varje dag vaknar vi väldigt tidigt av flera tuppar som ivrigt pinkar in sina revir i omnejden runt de ställen vi bor på. Så är det ute på landet i Nicaragua. Här i Matagalpa ligger vårt boende högt uppe på en kulle. Tidigare har vi stuckit ut näsan genom dörren och direkt utanför har ryttare kommit på hästar. Vagnar som dras
Efter lunchen besökte vi Ernesto. En kortvuxen man som bor i bergen ovanför Limay. Han har åtta barn och en inneboende kvinna. Hans fru har gått bort. Han bär cowboyhatt och en stor machete. Det här är Arvid Nordquists första trädplantering. Ser tyvärr inte mycket ut för tillfället men plantor hinner inte växa så mycket på 8-9 månader. Det är Mahogny, Pochote och två ytterligare arter som är ädelt
Nu är våra kunder i San Juan de Limay. Bilresan var katastrof. Men det visste jag redan. Våra kunder har lyssnat till Kahlil, Jean-Simon och David från Taking Root som har berättat om trädprojektet och vad de gör för att hålla koll på planteringen. ”Problematiken, berättar Kahlil Baker för besökarna, är att 17 % av de globala växthusgasutsläppen kommer från avskogning, alltså mer än de globala tra
Mårten och Johannas middag med Limays kommunledning gick bra. Kommunledningen var jätteglada och imponerade av Taking Roots arbete. De stödjer Taking roots arbete och intygar att det är helt och hållet i linje med vad kommunen vill och därför är man glad att kunna hjälpa till med det administrativa gällande papper på ägor etc. Man reducerar också skatten på mark för bönder som upplåter mark till t
Några av våra kunder kommer i kväll till Nicaragua för att se trädodlingen i San Juan de Limay samt kaffefarmen La Cumplida som Arvid Nordquist köper så gott som allt sitt nicaraguanska kaffe ifrån. Jag och Philippe åker ner till Managua för att möta dem. Mårten och Johanna från U&W (våra miljökonsulter) stannar i Limay för att äta middag med den lokala miljömyndigheten och borgmästaren. Jag ä
I kväll satt vi och pratade om en av intervjuerna med en trädplanterande farmare. Vi frågade Noel om han visste hur trädprojektet finansierades. Han ryckte på axlarna och sa ”det är väl något bistånd”. Många lokala farmare är ganska luttrade. Biståndsorganisationer kommer och går. Man gör ett projekt och sedan drar man. Kvar står folket, ingenting har förändrats. Vi frågar Kahlil från Taking Root
Nu är jag ännu mer imponerad av Taking Root. David Baumann har precis berättat om sitt jobb. Många frågar, inklusive oss på Arvid Nordquist, ”hur mycket kostar det att plantera ett träd?”. David berättar att det knappt kostar någonting. En planta odlas snabbt upp till en väldigt begränsad summa pengar. Att betala någon för att gräva ner den i jorden kostar i våra mått mätt en spottstyver. Men sann
Vi har precis lyssnat på Jean-Simon Michaud (universitetsstuderande som hjälper Taking Root) som visat sitt arbete med hur man kan mäta olika former av vegetation med hjälp av satellitbilder. Taking Root utvecklar systemet för att kunna mäta hur mycket kolbindning som finns innan trädplanteringen börjar. Detta för att kunna vara tydlig med hur mycket extra kolbindning som själva trädprojektet bidr
Det syns inte så bra på bild men varannan rad på trädplanteringen planteras med ädelträ och varannan rad är träd för att elda med. Ädelträ växer långsamt medan träd att elda med växer fort. Efter 3-5 år avverkas eldningsträden. Då har ädelträden blivit så pass stora att de även behöver ytan där eldningsträden stod. På detta sätt nyttjas ytan maximalt. Eldningsträden bidrar inte så mycket till kolb
Nästa stopp blir en trädplantering som är 1 år och 6 månader gammal. Det är på Carlos Perez ägor. Han är en otroligt cool man som först bjuder oss på sin hemmaodlade honung och visar sina bikupor. Han är mäkta stolt. Nicaraguanerna bor enkelt. Å andra sidan är det varmt året om. Tak över huvudet är snarare skydd för regn och sol, inte för kyla. Vi tycker att det är hett och söker skugga hela tide
Elvin, Elsa och Kahlil tar oss till den första anhalten, plantskolan för träden. Här möter vi Noel Lopez som äger marken och hans medarbetare som håller på att förbereda för att så frön som sedermera ska bli trädplantor. Jorden som tas från platsen blandas med sand för att rötterna ska ha lättare att tränga igenom. Trädplanteringen i Limay har flera plantskolor. Det är lättare att ha flera plantsk
