DEBATTARTIKEL: Omställningen till el – årtusendets flopp där konsumenten får betala

Det började med högtflygande löften om en grönare framtid. Politiker, biltillverkare och energijättar målade upp en vision där elbilar och elektrifiering skulle rädda klimatet, minska utsläppen och göra våra samhällen renare och mer hållbara. Men i takt med att verkligheten hunnit i kapp börjar allt fler fråga sig: Är omställningen till el på väg att bli årtusendets största flopp – där konsumenten får ta notan?

Elbilar, som tidigare sågs som framtidens transportmedel, har visat sig vara långt ifrån så hållbara och prisvärda som utlovat. Priserna på nya elbilar är fortfarande oöverkomliga för stora delar av befolkningen, och andrahandsvärdet faller snabbt. Laddinfrastrukturen är otillräcklig och ojämnt utbyggd, särskilt utanför storstäderna. För många som bor på landsbygden är det i praktiken omöjligt att göra sig av med sin bensin- eller dieselbil för att ersätta den med en elbil.

Samtidigt skenar elpriserna. I tider av elbrist och höga produktionskostnader har hushållen fått betala dyrt – inte bara för drivmedlet, utan också för uppvärmning och basförbrukning. Subventioner, bonusar och skattefördelar till elbilar och elproduktion bekostas i slutänden av skattebetalarna. El-priserna är inte bara höga utan ojämna på grund av el-nätens kapacitet och nedmonteringen av kärnkraft.

Ordna tillgång till hållbar el först och avveckla alla kolkraftverk, sedan kan fordonsflottan elektrifieras fullt ut i lagom takt. Varför ska fordonsindustrin behöva anpassa sig snabbare än de som producerar el, när produktionen av el idag till stora delar är förödande för både miljö och klimat?

I den svenska klimatdebatten hör vi ständigt att elbilar är framtiden. De lyfts fram som det enda svaret på vår fossilberoende transportsektor. Men varför talar ingen om metangasens (biogasens) fördelar? Varför snedvrids konkurrensen till elbilens fördel, när metangasen redan idag kan göra stor skillnad för våra utsläpp? Trots detta är det som om biogasen har fallit i skymundan. I stället riktas miljardstöd till elbilar och laddinfrastruktur – samtidigt som gasfordon inte får samma incitament. Skatteförmåner, klimatbonusar och subventioner är nästan helt reserverade för eldrift, trots att elen i sig inte är helt grön, särskilt om den kommer från kolkraft i vissa delar av Europa. Lösningen är inte att satsa allt på el – utan att använda och utveckla alla hållbara lösningar parallellt. Vi behöver teknikneutralitet i klimatpolitiken, där varje fossilfri teknik får konkurrera på lika villkor. Metangas är en beprövad, tillgänglig och effektiv lösning – särskilt i tunga transportfordon, kollektivtrafik och jordbruk.

Som det ser ut nu är det konsumenterna – vanliga människor – som får stå för fiolerna när omställningen krisar.

Till detta kommer miljömässiga och etiska frågetecken. Utvinningen av litium, kobolt och andra mineraler till elbilsbatterier sker under svåra arbetsförhållanden i länder med svaga miljö- och arbetsrättsliga lagar. Hur kan vi tala om hållbarhet när vi bara flyttar miljöförstöringen till andra delar av världen?

När Euro 7 införs (beräknat att ske 1 juli -25) får vi gränsvärden för partikelutsläpp från bromsar och däck; 7 mg/km för bromsar hos förbränningsbilar, och 3 mg/km för elbilar (PM10). Det är ett viktigt steg mot minskade icke-avgasrelaterade utsläpp. Men däckslitage är fortsatt en stor och svårbegränsad källa till partiklar, särskilt för tyngre fordon som elbilar. Dubbdäck förvärrar problemet ytterligare genom att slita upp partiklar från vägbanan. Trots regleringen kvarstår däckslitage som en miljöutmaning för alla fordonstyper och idag vet ingen hur det påverkar miljön.

Ja, klimatomställningen är nödvändig – men att kasta sig huvudlöst in i en elektrifiering utan fungerande infrastruktur, rimliga kostnader och rättvisa villkor är ett recept för misslyckande. Teknikutveckling måste få ta tid, och andra lösningar – som biobränslen, vätgas eller effektivare förbränningsmotorer – borde få en större roll i övergången.

Vi står inte inför en grön revolution, utan en grön bubbla. En bubbla som håller på att spricka – och när den gör det är det konsumenterna som står kvar med räkningen.

Omställningen till el måste omprövas, miljarder efter miljarder försvinner men resultat uteblir, en förändring och balanserad omställning måste till innan det är för sent.

Bo Ericsson, Fordonsjuristen